Saad Khiralla: Tror ((filistéerna)) verkligen på fred med Israel? Del 2
I andra delen går Mohamed Saad Khiralla igenom ytterligare fyra hållpunkter – från bussbombningarna på 1990-talet till Abbas uteblivna svar på Olmerts fredsförslag 2008 och den palestinska myndighetens fortsatta stöd till anhöriga till dödade attackutövare. Slutsatsen: palestinierna förtjänar ingen egen stat, skriver Saad Khiralla.
Tror ((filistéerna)) verkligen på fred med Israel?
Detta var titeln på min artikel, och i den första delen gick jag igenom ett antal hållpunkter som jag ansåg nödvändiga för att förstå och besvara denna fråga. Nu, i den andra delen, går jag vidare till de återstående hållpunkterna, som en efter en blottlägger karaktären hos de ställningstaganden och handlingar som följt konfliktens och fredens väg, och ställer ytterligare frågor om den verkliga inställningen till fred med Israel.
Den fjärde hållpunkten: Det fortsatta våldet mot israeler från Hamas, Islamiska Jihad och Folkfronten för Palestinas befrielse, som är en vänsterorienterad organisation, samt det som under denna period blev känt som vågen av bussbombningar och attacker mot israeler på gator och torg. Dessa attacker trappades särskilt upp under mitten av 1990-talet.
Den femte hållpunkten: Den 16 september 2008 lade Israels dåvarande premiärminister Ehud Olmert fram ett detaljerat förslag till Mahmoud Abbas i Jerusalem om den slutliga lösningen, som omfattade kartor över en palestinsk stat och ett markutbyte. Men Abbas undertecknade eller accepterade det inte.
Den sjätte hållpunkten: Den palestinska myndighetens fortsatta utbetalningar av bidrag till familjer till palestinier som dödades medan de genomförde attacker mot israeler. Det är ett officiellt dokumenterat system som är knutet till en institution för att ta hand om ”martyrer och sårade”.
Den sjunde hållpunkten: Uttalandena från Fatahs och den palestinska myndighetens företrädare gentemot Hamas visar att konflikten ofta tycks handla om en kamp om kontrollen över vapnen och om att bestämma när de ska användas. Ett av de tydligaste aktuella exemplen är uttalandet av sekreteraren i PLO:s exekutivkommitté, Azzam al-Ahmad, i hans intervju med den egyptiska tidningen ”Al-Shorouk” den 23 februari 2026: ”Hamas är inte en terroristorganisation .. och vi avvisar att dess vapen tas ifrån den.”
Hans uttalande blev intervjuns rubrik.
Den åttonde och sista hållpunkten: Abu Mazens önskan och hans ständiga strävan nu efter att införliva Hamas i de palestinska strukturer som står under hans kontroll. Han vill kontrollera och styra en terroristisk fraktion som överallt förklarar sin eviga vilja att avlägsna och utplåna Israel.
Kära läsare, efter dessa åtta hållpunkter, som jag har nöjt mig med bland dussintals, förtjänar palestinierna en stat? Fråga era samveten!
