Facebook noscript image”Sabuni har en universell rätt att försvara en terrororganisation”
”Sabuni har en universell rätt att försvara en terrororganisation”
Bild: Fars Media Corporation/CC BY 4.0/Mats Edman/Studio Artemis
Bild: Fars Media Corporation/CC BY 4.0/Mats Edman/Studio Artemis

Kitimbwa Sabuni har rätt att försvara Hamas, men kan inte förutspå vad terrorgruppen kommer utvecklas till i framtiden. Det säger Johan Westerholm när han kommenterar essän Till försvar för Hamas åt Bulletin.

Sabuni: Det går inte att seriöst hävda att Hamas med sina hemgjorda raketer, utan vare sig ett flygvapen eller en flotta, skulle kunna utplåna Israel som är en av världens starkaste militärmakter.

– I beg to differ. Själva essensen med terror är att du ska demoralisera motståndaren och knäcka motståndarens motståndskraft så att din motståndares samhällsstruktur kollapsar. Om man tittar på Algeriet så knäckte terrorkrigsföringen till slut motståndsviljan hos den starkare parten.

– Det är det som är terrorism. Och med terrorism så kan en militärt sett underlägsen motståndare betvinga en stark motpart. Så där håller jag inte med, för då har man inte förstått vad Hamas är för organisation.

Sabuni: År 2017 publicerade Hamas ett uppdaterat politiskt program som bland annat accepterar en palestinsk stat inom 1967 års gränser.

– Det är långt ifrån alla, och alltså långt ifrån ett enat Hamas, som tolererar staten Israels existens.

Sabuni: Terrorklassningar är politiska tilldelningar (...) som länder påför och avför organisationer beroende på deras geopolitiska prioriteringar. Så togs exempelvis den syriska väpnade rörelsen HTS (Hayat Tahrir al-Sham) bort från USA:s och EU:s lista över terroristorganisationer trots att det är en utväxt av Al-Quaida.

– För var tid så är alltid den enas frihetsfront den andra terroristorganisation, allt beroende på perspektiv. Så Sabuni har naturligtvis en universell rätt att försvara vad vi andra anser vara en terrororganisation.

Sabuni: Det som ger en part legitimitet är inte vad vi tycker om den i Washington, Bryssel eller Stockholm utan det är dess “staying power”. (...) När PLO uppvisat att de inte gick att besegra utan att de hade “staying power” så ändrade Israel och dess allierade strategi.

– PLO genomgick också en förändring. Det var en lång process, men fullständigt avgörande är ett möte 1971 i Bukarest med Nikolaj Ceaușescu. Och det här finns dokumenterat, jag har minnesanteckningen eller samtalsuppteckningen från det mötet. Nikolaj Ceaușescu säger till slut att nu får du, Arafat då, fan sluta med att springa omkring och vara karriärterrorist, utan du måste börja agera som en stadsman.

– Yassir Arafat blir naturligtvis väldigt förolämpad och säger surt ”jaha, så jag ska vara stadschef för ett land som inte finns, för ett folk som inte existerar”. Då säger Ceausescu ”Exakt, du ska låtsas”, på vilket Arafat replikerar ”precis som du springer omkring och låtsas vara oberoende av Moskva”. ”Precis” svarar Ceaușescu. Det är alltså ett autentiskt samtal.

– Och vad händer sen? 1971 tas de sista fotografierna tas av Arafat tillsammans med Svarta Septembers ledning. När Svarta September sedan uppträder tillsammans med Honecker i Berlin 1972, strax före OS där, så är inte Arafat med. Arafat uppträder sedan enskilt med Honecker. Så då sker skilsmässan, då börjar PLO distansera sig från terrorismen.

Sabuni: Den israeliska premiärministern Yitshak Shamir var en del av ledarskapet för Sternligan och var med och beordrade mordet på den svenske diplomaten Folke Bernadotte i Västra Jerusalem 1948. Trots den sionistiska rörelsens terrorism och trots att det var känt att ledande israeliska företrädare begått terrordåd kom de att accepteras som statsmän.

– Över tid förändras begreppet, ena stunden har vi en terroristorganisation som sedan världen över tid ser på med andra ögon. Men det handlar även om att de här organisationerna själva förändras. Som Sternligan, de förändrades, precis som Yasser Arafat förändrandes efter mötet i Bukarest 1971.

– Så där tycker jag ändå att jag måste ge Kitimbwa rätt i att det här är föränderlig materia. Men vi kan inte diskontera redan nu att Hamas kommer sluta som en frihetsrörelse. Det vet vi inte alls. Vi vet ingenting om det här.

– För det är ytterst det palestinska folket som kommer att avgöra synen på Hamas om 20, om 30, om 40, om 50 år. Det vi vet är att Hamas har förändrat historiens gång i den här lilla remsan stor som en tredjedel av Öland, som påverkar en hel region och en hel värld. Det vet vi.

– Nu tror jag personligen inte så otroligt mycket på Hamas framtid efter ett vapenstillstånd. Blir det nu fred tror jag inte Gazaborna kommer tolerera Hamas i ledningen. De har varit korrupta, våldsamma, utsatt befolkningen för enorma lidanden.

– Men vad som blir kvar av Hamas när böckerna stängs, eller när vi påbörjar ett nytt kapitel, det vet vare sig jag eller Kitimbwa Sabuni, vågar jag påstå. Idag ser jag Hamas som en terrororganisation. Och Kitimbwa Sabuni har sin universella rätt att försvara den organisationen. Precis som jag nyttjar min universella rätt att kritisera och fördöma den.

Johannes Nilsson

Reporter.