Det ser ut som en historiens upprepning - ett nytt Molotov-Ribbentrop-avtal om än i mellanmjölksformat. Vänsterpartiet söker hjälp hos Sverigedemokraterna inte helt olikt den ödesdigra överenskommelsen mellan Stalin och Hitler som kastade Europa ut i fördärvet. Dadgostar visste att hon inte ensam kunde fälla Löfven, att hon behövde Åkesson.

Ideologiskt finns det alltid förklaringar till sådana destruktiva allianser. Dadgostar pedellerar i ett politiskt bottenträsk medan drömmen om ett massparti sakta möglar bort i någon museal leninistisk stridsskrift. Högerpopulism lockar idag fler människor än vänsterpopulism, vilket torde vara en bitter sanning även för den mest radikale rebell.

Det finns beröringspunkter mellan ytterligheterna. Mussolinis fascism växte fram ur socialismen. Här i landet kom den forne nazistledaren, Sven Olov Lindholm, Svensk Socialistisk Samlings Führer, att bli 68-vänsterns ivrige tillskyndare. Ungdomsrevoltörerna rörde inte ett finger när brunskjortan bytte ut sin hitlerism mot kärnkraftsmotstånd och FNL-stöd och lade sin röst på vänstern.

Läs även: Gudmundson: Äntligen röstades Stefan Löfven ner

De bruna och röda rötterna växte samman redan på trettiotalet då kommunistpartiet i Sverige splittrades. En fraktion framträdde under Nils Flygs ledning. Denna falang nazifierades tämligen snart och uppbar ett ansenligt ekonomiskt stöd från Tredje Riket - ända tills den siste juden gasades ihjäl.

I vår avideologiserade nutid har drömmarna om en befriande morgondag ersatts av dagspolitikens lockbeten. Historielösheten öppnar för oväntade allianser.

Medan Sverigedemokraterna framstår som det verkliga arbetarpartiet har Vänsterpartiet förbytts till en missnöjd medelklassekt. Begrepp som socialism och klasskamp dammas symboliskt av under första maj, medan resten av året ägnas åt metaforer kring diverse orättvisa betraktelser.

Egentligen är likheterna mellan de två populistiska ytterlighetspartierna iögonfallande. Kampen mot klimatförändringarna och globaliseringen samt EU-skepticismen kan de bägge motpolerna skriva under på. De förenas också i ett agg mot vad som ses som socialdemokratisk självgodhet.

Läs även: Salomon Schulman: Nationaldagsbetraktelse

Men palatsrevoltörerna är inte bättre än antivaxfolket vilka mitt under det pandemiska nödläget framkallar ett vårdkaos med sina hänsynslöst kringstrykande horder.

Samtidigt finns här något att vinna för både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Politiska rörelser vilka år efter år befinner sig utanför samhällets maktcentra skapar så småningom frustration bland sina anhängare. Vem vill samarbeta med historiens snedseglare?

Men vem har mest att vinna? Om våra två ytterlighetspartier med hjälp av lystna högerpolitiker lyckas framtvinga ett extraval återstår bara att gratulera Dadgostar som, utan ett enda ord men med kvinnlig list, fått Åkesson att gå vänsterns ärenden.

She too!

Salomon Schulman