Svarta rubriker har synts i tidningarna kring ett omfattande nätverk för koppleri i norra Sverige. Mannen sägs ha sålt sin fru. Åtalet skapar intressanta problem kring den svenska lagstiftningen om prostitution. Allt skuggas av rådande sekretess samt digitala publiceringsförbud som gör domen jättejobbig att ta del av. Jag har alltså försökt läsa en i medierna mycket omtalad dom som publicerats på JUNO:s databank.

Det är ett brottmål från Ångermanlands tingsrätt. Det rör alltså en man som utnyttjat sin fru. Hon har medverkat till flerfaldiga arrangemang av prostitution. Kvinnan har under lång tid – tillsammans med mannen – medverkat till saluhållande av rader av sexuella tjänster. Historien är med andra ord synnerligen otrevlig. Mannen har agerat hallick. Och paret har försörjts genom prostitutionen. Mannen har enligt domstolen även våldtagit kvinnan och misshandlat henne.

En läsning av domen är en egendomlig upplevelse på flera vis. Först rörande den svenska kriminaliseringen av prostitution, där sexköpare som bekant straffas medan säljande kvinna inte gör något som är det minsta olagligt. Detta trots att sexhandeln bedrivits tillsammans och systematiskt under ganska lång tid. Mannen döms av tingsrätten för koppleri. Kvinnan som sålt sex blir i domen därför ”målsägande” och tilldöms ett stort skadestånd från mannen på 200 000 kronor.

Att det gått till på så vis tvingas läsaren av domen närmast själv lista ut. På grund av tystnadsplikt och begränsad rätt för JUNO att digitalt publicera persondetaljer kodas nämligen namnen på de många tilltalade och målsäganden med bokstäver som gör att hela domen för läsaren framstår som en krånglig bokstavspyttipanna, A-Z samt BB och MA, och så vidare. Vem som är vem blir följaktligen svårt att lista ut. Kvinnans bakgrund, ålder och liknande viktiga fakta mörkas alltså. Detsamma gäller även säljarparets närmare relation och kundkretsens struktur.

Trots att domen rör sexköp blir den på sätt och vis könlös. Att ta del av den långa domen är tröstlöst och närapå smärtsamt. Märk väl att det i huvudsak inte rör domarens skrivsätt, utan gällande normer för prostitution, sekretess samt förbud mot offentliggörande och digitalisering. Domar skrivs inte längre för det folk som kan vara intresserat eller behöver upplysas!

Jag får således svårt att bedöma mannens och kvinnans gemensamma inställning till sexhandeln. Att mannen är en profitör är ganska tydligt. Men kvinnans roll och överväganden under den inte korta tid som affärsverksamheten pågått får läsaren inget grepp om. Det vore intressant att ta del av de bådas inställning till försörjningsmetoden. Att kvinnan fått nog tycks klart. Men man kan ändå tro att hon initialt – som ”ordinär” sexsäljare – varit med på sin egen lagliga del av prostitutionen.

På grund av sekretess går alltså läsaren av domen miste om viktiga pusselbitar för att bedöma i vilken mån rättvisa skipats. Jag anser även att domen illustrerar vådorna med det svenska brottet prostitution. Hallicken mär uppenbart superskurken som i domen tilldöms drygt 4 års fängelse och skadeståndsplikt. De många sexköparna blir småsbovar som drabbas av dagsböter. Och kvinnan är som sagt den vinnande målsäganden – som utsatts för koppleri – och därför tilldelas ett i sammanhanget stort skadestånd.

Min undran beror på att hon åtminstone initialt eller delvis måste anses ha gett sitt samtycke, fram till att parets gemenskap fullständigt urartat. Det haltande svenska prostitutionsbrottet får ändå ett ansikte genom domen, om än suddigt. Jag har svårt att tro att en bra lösning kommer att finnas innan såväl köpare som säljare av sex behandlas lika. Det innebär antingen straff för båda eller frihet från straff för båda. Jag väljer den förra varianten.

Vad gäller den som organiserar sexhandel bör enligt min åsikt alltid hårda straff gälla. Jag tror således att ett ömsesidigt lagförbud är att föredra: Det kommer att minska intresset inte bara för att sälja sex utan också för en vanlig och affärsmässig invandring i detta syfte. Dessutom kommer en kriminalisering av både säljaren och kunden att ge polisen bättre kontroll över prostitutionen.

Jag inser förstås att vänsterns feminister slår bakut över mina ord. Men deras kamp mot prostitution har misslyckats – den leder inte till att sexhandel motverkas. Tvärtom kan man säga att prostitution främjas i ”Lyckans land”, det vill säga Sverige.