Rapporten ”Tyst stat – när arbetsmiljöproblem blir en demokratisk risk” pekar ut Migrationsverket och SiS som arbetsplatser där tystnadskultur är särskilt påtaglig, men även Polisen, Regeringskansliet och Kriminalvården är drabbade.
Nära hälften av de tillfrågade på de statliga myndigheterna uppger att de håller inne med kritik eftersom att de räknar med att det får negativa följder. Lika många säger att de själva eller någon i deras närhet redan har bestraffats efter att ha sagt ifrån.
Knappt en femtedel vågar inte ens vara öppen med sitt privata engagemang i exempelvis politik.
Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST, som står bakom rapporten, kopplar tystnaden till det uppmärksammade fallet med den så kallade ”rebellmamman”, en kvinna som förlorade sin säkerhetsklassade tjänst på Energimyndigheten efter engagemang i en klimatrörelse.
– Det är ett exempel på vad som håller på att hända i staten, och som gör att många inte vågar engagera sig på fritiden om man jobbar statligt. Så kan vi inte ha det, säger hon i ett pressuttalande.
Fyra av tio överväger att sluta
Bland dem som upplever en tystnadskultur på jobbet har fyra av tio funderat på att lämna sin arbetsplats. Drygt en av sex tycker att det är meningslöst att framföra kritik eftersom ledningen ändå inte lyssnar. Rapporten pekar ut hög arbetsbelastning, bristande tillit till chefer och en styrning som lämnar litet utrymme för professionella invändningar som faktorer som förstärker tystnaden.
– Att professionell kritik inte når fram ökar risken för fel, säger Lejon och fortsätter:
– Chefer måste aktivt visa att kritik är legitim, efterfrågad och leder till konstruktiv förändring.
Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av Fackförbundet ST under januari och februari 2026, med en svarsfrekvens på drygt en tredjedel.
