Massinvandringen fortsätter, både i Sverige och Europa. Detta trots att mer än tio år har gått sedan migrationskrisen 2015. Idéer om folkutbyte har gått från konspirationsteori till observation till uttalad vänsterstrategi. Sannolikt har ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning invandrarbakgrund, eller kommer snart att ha det.

Är detta slutet för Sverige? För Europa? Farväl demokrati och välstånd, god dag islamism och kastsamhälle!

Inte nödvändigtvis. Det finns ljusglimtar. För det första ska vi inte ge upp hoppet om integration och assimilation. Hundratusentals invandrare är redan där, eller på väg. Och om det inte går för dem så finns ändå hopp om deras barn och barnbarn. Kulturförändringar tar tid.

SE ÄVEN: DEBATT: SD – Jag är ingen ”husblatte”, Lawen Redar!

Ta USA som exempel. Där har det ofta tagit generationer att integrera irländare, italienare och japaner. Andra grupper har ännu inte integrerats ordentligt, som de svarta. Men även där råder fred. Trots slitningar är även Afro-amerikaner amerikaner.

Jag förstår att detta inte är det mest glädjande budskapet – ”Låt oss vänta i några generationer, så löser det sig!! :-D”. Men det är stor skillnad på ett problem som kan hanteras och lösas på ett par generation och ett problem som inte kan lösas alls. Att överleva som land har alltid varit ett långsiktigt arbete. En nation är ett förbund inte bara mellan de nu levande, utan också med de döda och ofödda. Det vore skamligt att ge upp bara för att vi själva aldrig kommer att få uppleva den dag då invandringskrisens effekter reparerats.

Vi är också lyckligt lottade på så vis att invandringskrisen mestadels är självförvållad. Det är inte invandrarna som har orsakat massinvandringen. Istället är det vi svenskar som ständigt röstat för (eller åtminstone inte mot) partier som drivit på utvecklingen. Det är vi som fortsätter att locka hit fler med bidrag, och det är vi som underlåter att ställa krav, och att utvisa de som inte sköter sig.

Varför är detta bra? Det betyder ju att vi själva är skurkarna och idioterna i dramat!

Att det är vårt fel betyder att vi har kontroll över lösningen. Mycket kan åstadkommas genom att helt enkelt sluta bete oss som idioter. Det behövs inget inbördeskrig eller några massdeportationer för att rädda Sverige. Vi kan komma långt med de mest grundläggande reformer, som slopade bidrag, kontroll av uppehållstillstånd, utvisning av islamister, och enkla krav på språk och lojalitet mot Sverige.

Inget av detta är objektivt svårt. Att dra in bidrag skulle till och med spara stora resurser. Men just därför bör vi fråga oss själva varför vi misslyckats.

Det är den deprimerande frågan. Är vi så dumma? Så mesiga? Så självhatande? Kanske. Men även det är något som ger hopp. Skälet till att väst och Sverige har misslyckats är inte för att vi saknar förmåga. Skälet är att vi inte ens försökt. Uppenbarligen är det stor skillnad mellan att försöka och att inte försöka.

Håglöshet och depression är inte attraktivt. Och i slutändan handlar lösningen på invandringsfrågan om att göra Sverige mer attraktivt. Inte för att locka hit fler, utan för att övertyga både svenskar och invandrare om att Sverige är värt att skydda, bevara och vara en del av.

SE ÄVEN: Sjölander: Western self-hatred – knowing too much about ourselves and too little about others