Sjölander: Jag (stöd)röstar på Liberalerna
Simona Mohamsson har fått Liberalerna att bli ett parti värt att stödrösta på – inte för partiets egen skull, utan för att stoppa Magdalena Andersson och rädda Tidö, skriver Jakob Sjölander.
Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma – jag stödröstar på Liberalerna. Länge har jag sett dem som ryggradslösa wannabe-socialdemokrater som inte vågat komma ut ur garderoben och erkänna att de är vänster.
Ja, Simona Mohamsson har någorlunda ändrat på detta. Jag gillar henne och den riktning hon för Liberalerna i. Kanske kan de under hennes ledning en dag bli ett verkligt liberalt parti. Hon har piskat partiets socialistiska femtekolonn över blockgränsen till Centerpartiet. Liberalerna har åtminstone bestämt sig för att det är höger, för att det är bra att Sverige överlever.
Men egentligen är det ju inte Liberalerna jag röstar på. Det är Tidö. Och det enda sättet för Tidö att få förnyat mandat är att hålla kvar Liberalerna i riksdagen.
Ja, egentligen är det kanske inte ens Tidö jag röstar på. Snarare handlar det om att rösta emot Magdalena Andersson, Socialdemokraterna och deras tvångsblandningsplaner. I motståndskampen mot detta har Liberalerna av ödets ironi utsetts till Sveriges förkämpar.
Men vilka dumheter kan Liberalerna hitta på i en högst eventuell nästa mandatperiod? Vågar jag verkligen göra mig medskyldig till detta? Jag minns en Facebook-post från ett par år sedan: Jan Björklund var med i Let’s Dance och tiggde röster. I kommentarerna skrev någon klok person ”Senast jag röstade på dig gick rösten till Stefan Löfven”. Mohamsson har åtminstone övertygat mig om att min röst inte kommer att gå till Magdalena Andersson.
Jag ser tre möjliga scenarion:
Liberalerna åker ut, Tidö förlorar.
Liberalerna blir kvar, Tidö förlorar.
Liberalerna blir kvar, Tidö vinner.
Att Liberalerna blir kvar är alltså en nödvändighet för att Tidö blir kvar. Visst skulle Tidö rent teoretiskt kunna segra även utan Liberalerna, kanske om man lyckades locka över Centerpartiet, men det känns inte sannolikt. Det är ju till Centerpartiet som alla SD-hatare flytt nu när Mohamsson sparkat ut dem.
Vad händer om jag stödröstar på Liberalerna, men de ändå åker ut? Trots det förbättrade opinionsläget är det en klar möjlighet. Hur märkligt det än kan låta så kan det bli så att en och annan av mina läsare inte låter sig övertygas av mina argument och inte själva väljer att stödrösta på Liberalerna. På senare tid har jag dock träffat så många som planerar att stödrösta på Liberalerna att jag börjar oroa mig för de andra partierna…
Om Liberalerna åker ut har vi nästan garanterat en valförlust. Då slösas stödrösterna bort. Men skillnaden mellan en liten valförlust och en stor valförlust är inte så betydlig. Det spelar ingen roll om vänsterblocket får 50,1 procent eller 53 procent, slutresultatet är detsamma. Om Sverige (alltså högern) ändå ska förlora så kan vi lika gärna förlora ordentligt.
Men om Tidö ändå förlorar är det kanske bäst om Liberalerna försvinner? På så vis blir vi kvitt dem. Jag vill ju inte stödrösta på dem i all evighet.
Hur trevligt det än vore att bli kvitt Liberalerna så är jag inte villig att lämna över makten till Socialdemokraterna för det höga nöjets skull. Även om det vore en viss tröst vid en socialdemokratisk valseger. Att föredra hämnd på Liberalerna framför att stoppa tvångsblandningen är en förlorarmentalitet, logisk endast för den som redan har gett upp.
Jag tillhör inte dem som tror att Sverige går under om sossarna kommer tillbaka till makten ännu en gång. Men samtidigt står Sverige vid ett historiskt vägskäl. Tvångsblandning och förnyad massinvandring är reella hot. Vi bör göra allt för att undvika dem – till och med rösta på ”Folkpartiet”.
Kristdemokraterna, som jag annars brukar stödrösta på, får klara sig själva det här valet.
