I detta nu utkämpas ett krig mellan Ukraina och Ryssland, mellan Putin och Zelenskyj, mellan demokrati och diktatur. Vissa – däribland jag själv – skulle gå så långt som att säga att det även är en kamp mellan ont och gott. Det låter kanske dramatiskt, men krig är dramatiska saker. Och som så många dramatiska saker är krig otrevligt. Men till krigets försvar så kan det likt en örfil skänka oss klarhet. Exempelvis om nationalismen.

Läs även: Helgintervju: Bilan Osman om islamisering, nationalism och Ibn Rushd

I dagens Sverige är nationalismen ett kontroversiellt begrepp, vilket kan förklara varför det sällan används. Men när det väl används så låter det ofta som en anklagelse. Sverigedemokraterna ska exempelvis vara ett ”öppet nationalistiskt parti”, som om det vore bättre att vara ett smygnationalistiskt parti. Kanske är detta på grund av nationalistbegreppets otydligt. Vad betyder det egentligen att vara en nationalist? Det är ett brett begrepp, vilket tydliggörs av kriget i Ukraina. Både Putin och Zelenskyj är ju en sorts nationalister.

Putin påstår sig handla i Rysslands intresse. Han talar om Rysslands storhet, dess ärorika historia, och motiverar kriget med ett påstått säkerhetsbehov. Mot honom står Zelenskyj, som önskar skydda det ukrainska folket, dess självständighet och oberoende. Angreppet framställs som det senaste av århundraden av ryska illdåd mot Ukraina, där det största var 30-talets massvält med miljontals döda.

Är det Putin eller Zelenskyj som är den sanne nationalisten? Eller båda? Eller ingen? Men om de båda är nationalister så verkar det ju märkligt att de krigar mot varandra. Borde de inte vara på samma sida? Men Zelenskyj är ju en ukrainsk nationalist, medan Putin är en rysk nationalist. Om att vara en nationalist är att vilja det bästa för sitt land så är det inte konstigt att Zelenskyj och Putin ligger i luven på varandra, då det inte är samma land de önskar väl.

Men det finns fler skillnader mellan de två – Zelenskyj skulle nog inte uppskatta att hamna i samma kategori som Putin. Även om situationen vore den omvända tror jag inte heller att Zelenskyj skulle invadera Ryssland i ”Storukrainas” namn

Men finns det något annat än ren själviskhet i nationalismen? Kan en nationalist bry sig om andra nationer än den egna? Det borde inte vara så svårt. Att man bryr sig om ett land betyder inte nödvändigtvis att man måste hata alla andra. Så snäva i vad vi älskar är inte vi människor. Detta visas av det stora internationella stöd som den ukrainska nationen har fått.

Men historien saknar inte exempel på nationell själviskhet. Nazismen är det sedvanliga exemplet. Dessa var ju nationalsocialister. Vänsterdebattörer tycker om att lägga betoning på ”national”-delen i partinamnet, kanske för att det avleder uppmärksamheten från ”socialist”-delen. Men något underligt med nazisternas nationalism är som bekant att de invaderade ett stort antal nationer och försökte förinta dem. Om nazismen var nationalistisk så verkar det ha varit en mycket anti-nationalistisk nationalism. Med samma logik så vore kommunister mot kommunismen, och miljöaktivister mot miljön.

Denna förvirring uppstår eftersom ord kan betyda olika saker för olika människor. På den ena sidan har vi nazisternas och Putins nationalism, en sorts nationell själviskhet. På den andra har vi Zelenskyjs nationalism, Gandhis nationalism, Martin Luther Kings nationalism, Vaclav Havels nationalism, den nationalism som svepte bort det kommunistiska tyranniet i Östeuropa under 90-talet.

Läs även: Invandrare behöver svensk nationalism

Nationalismen är ofta förknippad med den politiska högern. Men detta är delvis en fråga om ordval. Vänstern må inte tycka om ordet ”nationalist”, men de gillar ”antikolonialism” och ”antiimperialism”. Jag har svårt att se vad skillnaden mellan dessa och nationalismen ligger i. Kanske helt enkelt för att det inte finns någon skillnad.

Men folk som entusiastiskt stödjer antiimperialism i Palestina, Kurdistan, Tibet och nu i Ukraina brukar vara samma människor som nästan får slag av svensk nationalism. Kanske är detta för att Sverige länge varit självständigt, och att vi nu börjat ta det för givet. Det är bara när något saknas som vi inser dess värde. Som i länder utsatta för kolonialism och imperialism. Länder som Ukraina.

Jag är nationalist. Jag definierar det som den enkla insikten att olika folkgrupper har olika åsikter och önskemål, och att vi så långt som möjligt bör respektera dessa. Och som tur är lever vi för en gångs skull i en värld då alla faktiskt kan få vad de vill ha. Detta genom att olika folk får egna länder, där de själva kan bestämma hur de ska ha det. Ryska lagar i Ryssland, ukrainska lagar i Ukraina, svenska lagar i Sverige. På så vis kan alla bli nöjda. Eller åtminstone missnöjda på sitt eget sätt. Detta kallas ”frihet”, och det är den frihet nationalister som Zelenskyj försvarar.

Läs även: Dan Korn: Nationalism är kärlek