Tack vare ett fåtal modiga opinionsbildare, oftast utanför de traditionella medierna, och ett nytt politiskt parti, har invandringen äntligen förts upp på dagordningen. De stora problem de massiva volymerna medfört beaktas av åtminstone fem av åtta riksdagspartier.

Kan ansvarskännande medborgare då luta sig tillbaka och slicka såren efter den kaskad av spott och spe, inklusive ren misshandel, de fått utstå om de yppat kritik av den officiella invandringspolitiken? Nej. Men livet kan återgå till annat än att älta politiska misstag.

Vad gäller de etablerade medierna så finns där mycken rädsla att ta itu med. Den dag Bulletins ledarskribent Mats Skogkär blir inbjuden till paneldebatt i statsradions söndagsprogram God Morgon Världen har en tröskel övervunnits. Men då har redan de samhällsintresserade övergått till andra piggare lyssnardrivna nyhetskanaler.

Förvisso finns skatteslöseri, onödiga myndigheter, hundratusentals bidragsförsörjda i onödan, hedersvåld, kusinäktenskap och en inbyggd överkänslighet bland de ledande i landet, både inom borgerligheten – läs finliberaler – och socialdemokratin, särskilt inom deras stödpartier MP, C och V.

Men livet är som sagt annat än att sucka över att SVT inte visade midsommarfirande på midsommarafton, däremot ”Muslimsk högtid med Lisa Lemke”, eller att fladdermöss och maskar bjuds på skattefinansierad konst i Norrland.

En utväg ur polemiserande diskussioner stod Joachim Berner för i veckan där han uppmanade till ett bygge av ett ”andligt folkhem”. Den förre DN-chefen skrev:

”Vi som samhälle har ett behov av ett andligt folkhem, som på allvar kan möta och ta vara på vår oro och våra samhällsproblem /…/ Min övertygelse är också att många med mig längtar efter en öppen, solidarisk kyrka dit vi alla är välkomna i ögonhöjd.”

Han vill ha en kyrka som är ”öppen för alla” och skriver att ”ingen vill gå till en klubb där medlemmarna vänder dig ryggen och stänger dörren rakt i ansiktet.”

Berner hänvisar till ärkebiskop Martin Modéus som enligt honom ska vara inkluderande och stå för en folkkyrka. Samtidigt dömde denne biskop ut de politiker och debattörer som påtalar invandrarrelaterad gängkriminalitet och varnade för totalitär riktning, också i DN i höstas.

Ett nytt andligt folkhem kan inte bygga på lögner, vilket främst invandringspolitiken byggt på men även andra områden på senare tid som styrts av utopiska verklighetsfrämmande ideal. Sveriges statsministrar Per Albin Hansson och Tage Erlander förstod det. Olof Palme och senare statsmän var det mer si och så med.

Jag skulle vilja att Svenska Kyrkan och frikyrkorna (artikel i Dagen som fortsätter migrationseländet) tog steget fullt ut och erkände vad de flesta insett, även socialdemokrater. Även andra samfund, judiska och muslimska, bör ta till sig den realism som först nu tågat in i debatten om misslyckad migration och annat som vi konforma svenskar undertryckt.

Nu behöver alla ta ett steg vidare och ägna sig åt annat än att tjata om politisk korrekthet, SD och ängsliga medier. Om ett andligt folkhem kan uppstå är jag tveksam till.

En mindre storslagen vision vore ett land som drevs av konservativa ideal. Jag bodde en gång i Schweiz och minns hur trist men tryggt det var.

Dan Korn skrev nyligen att konservatism ”…innebär att man försvarar en pessimistisk syn på människan och kombinerar det med ett försvar av det bestående. Det blir inte alls lika sexigt som att tro på människans godhet och hoppas på framtida utopier.”

Folkhemmet, andligt eller materiellt, är förbi. Men vi kan bygga en lagom trist konservativ stat där de andligt sinnade kan förverkliga sina ideal i och utanför kristenheten. Det räcker så, tack.