Denna sommar försökte jag läsa hans dramatik och romaner men gick bet. En norsk studie av hans författarskap gav heller ingen vägledning till den unge författare jag stött på i mitten av 1980-talet på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö.

Hans uppläsning då i det medeltida Biskopsköket, som en gång i tiden hade tillhört Sveriges mäktigaste prelater, lockade inte många men läraren litteraturkännaren Ingmar Lemhagen var entusiastisk efteråt i hans gamla Volvo 144 tillbaka till Uppsala. Jon och jag bytte telefonnummer, båda rätt berusade. För mig var han en av dåtidens obegripliga postmoderna författare i stil med Stig Larsson och Martin Amis. David Lindén må ursäkta men han är väldigt tråkig att läsa. Men jag gillade hans nynorska driv och han var ju en trevlig gutt.

Knausgård är förmodligen nästa norrman som står på tur, men hans konsekvent kontroversiella politiska hållning kan ligga honom i fatet. Dels visade han sitt ogillande för det enögda svenska politiskt korrekta åsiktsklimatet i DN 2015 med essän ”I cyklopernas land”, dels är han mottagare av det omstridda Leninpriset. Ogillad av både vänster och höger alltså.

Leninpriset delas ut av den marxistiske hotelldirektören Lasse Diding i Varberg som också driver Jan Myrdalbiblioteket i staden. Jag var där vid ett boksläpp nyligen och hörde nöjeshistorikern Kalle Lind tala om Myrdals frivola syn på erotik och nätporr. Lind var uppenbart road.

Han var inte lika road av att få tala om min roman Sara Sarasvati: An Indo-Swedish story (2013) i en podd hos Expo. Trots uppmaning från Expos intervjuare om att finna incitament till högerradikalt våld i min lilla bok om en indisk studentskas liv i Sverige så fann han inget.

Tillbaka till Noreg (som landet heter på nynorsk) som jag ägnat intresse av och till genom åren.

2016 blev jag inbjuden till Litteraturhuset i Oslo för att diskutera alternativmedier med utgångspunkt i president Trumps provocerande kritik av etablissemangsmedier (CNN i synnerhet). Norska journalister visste att svenska alternativmedier hade en särskild plats i Sverige, vilket inte motsvaras av de norska som är mer respekterade och välfinansierade (till och med av norska staten och Human Rights Service). Norsk debatt om islam och invandring ligger mellan Danmark och Sverige. Inte lika ängslig men inte heller så frimodig som den danska i Jyllands-Posten och Berlingske Tidene.

Vi kommer att få höra mer om norske ”tilstande” framöver hoppas jag. ”Kvifor” och ”korleis” får ni bli varse.

Läs även: Snälla, gör inte en film om Stig Dagerman