Det var en märklig scen som utspelade sig i Europaparlamentets plenisal häromdagen. Centerpartiets Abir Al-Sahlani ställde sig i talarstolen, med ena handen över munnen, och den andra, med handflatan färgad blodröd, höjd framför sig. Och där stod hon, tigande, tills mötesordförande frågade om hon tänkte utnyttja sin talartid eller ej. Det tänkte hon:

“De har försökt tysta oss. De har försökt få oss att framstå som antisemiter. De har försökt få det att framstå som om vi inte bryr oss om det israeliska folkets säkerhet. Och allt för att göra det möjligt att döda ännu fler palestinier.”

Vilka dessa uppenbarligen mäktiga krafter är som försöker tysta Al-Sahlani och andra som henne – enbart för att kunna fortsätta att döda palestinier – framgick inte.

Al-Sahlani vill inte bli anklagad för antisemitsim. Då hade det varit klokt av henne att inte ge sig in i resonemang som leder tankarna till antisemitiska konspirationsteorier.

“Tystnad är delaktighet”, hävdar Al-Sahlani. Med det vill hon säga att den som inte delar hennes syn på kriget i Gaza, den som inte kräver ett omedelbart slut på striderna, är medskyldig till civilbefolkningens lidande. Frågan är då varför hon själv talat så tyst om Hamas terrordåd.

På kvällen den 7 oktober, den dag som inleddes med att Hamas mördade över 1 200 judar och tog flera hundra som gisslan, lägger Al-Sahlani ut inlägg på Facebook och Instagram om hur skönt det är med ledighet och hur doften av hembakat för henne är doften av trygghet.

På X skriver hon senare samma kväll: “För fan för terrorism! Måtte vi bli av med denna pest!” Vad hon syftar på med detta något kryptiska inlägg framgår inte, men rimligen är det terrordådet mot Israel hon avser. Särskilt engagerad tycks hon dock inte vara. Inte som när två svenska fotbollssupportrar skjuts till döds i Bryssel nio dagar senare. Då tapetserar Al-Sahlani sina sociala medier med inlägg. Den 17 oktober håller hon ett känslofyllt tal i EU-parlamentet i Bryssel: “Vi står tillsammans, terrorismen kan inte ta vår frihet, vår trygghet”.

Mot två döda svenskar väger visst tolvhundra massakrerade judar lätt, trots Al-Sahlanis ständiga tal om alla människors lika värde.

Sedan är det som om Al-Sahlani i stort sett glömmer bort Israel, Hamas och kriget i Gaza i ett par månaders tid. Först i december vaknar hon till liv och kritiserar då utrikesminister Tobias Billström (M) för att regeringen inte ställt sig bakom krav på vapenvila i Gaza.

Den 24 november, inför den Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, skriver Al-Sahlani på Instagram om kvinnorna som dödas under kriget i Gaza, om kvinnor som våldtas i Darfur och Kongo, om kvinnor som misshandlas och dödas i EU, men inte en stavelse om det bestialiska sexuella våldet judiska kvinnor och flickor utsattes för av Hamasterrorister bara några månader tidigare, inget om pågående sexuella övergrepp mot de gisslantagna.

Läs även: Norell: Att relativisera Hamas brott och göra sig blind

Därefter återkommer Al-Sahlani allt oftare och i allt högre tonläge med krav om eldupphör i Gaza. Strax före jul besöker hon och andra EU-parlamentariker gränsövergången vid Rafah i Egypten. “Netanyahu och hans högerextrema regering svälter avsiktligt befolkningen i Gaza till döds”, anklagar Al-Sahlani på X.

I mellandagarna debatterar hon mot Charlie Weimers (SD) i P1-morgon. Israel agerar överhuvudtaget inte i självförsvar utan bedriver “krig mot en civilbefolkning”, hänger sig åt “urskillningslöst dödande”, slår Al-Sahlani fast.

I ett inlägg på Instagram den 11 januari skriver Al-Sahlani:

“Det urskillningslösa dödandet av civila saknar motstycke i modern tid, även om vi går så långt bakåt i tiden som till första världskriget.”

Historielösheten är hisnande. För att bara ta några exempel på måfå som vida överträffar antalet dödade civila i Gaza: De allierades flygbombningar mot tyska Dresden, atombomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki, Koreakriget, folkmordet i Rwanda, inbördeskriget i Syrien. Förintelsen, det industriella dödandet av sex miljoner judar, tycks Al-Sahlani också ha förträngt. Det är möjligen talande.

När hon möter kritik gör Al-Sahlani som Hamas, gömmer sig bakom den palestinska befolkningen. “30 000 oskyldiga människor dödade av Netanyahu. 14 000 barn dödade av Netanyahu”, låter det senaste budet från henne.

I den antisemitiska föreställningsvärlden är juden en särdeles lömsk, ond och blodtörstig varelse, speciellt begiven på att mörda icke-judiska barn. Efter Israels bildande har dessa egenskaper överförts på den judiska staten och dess ledare. I denna muterade antisemitism är Israel en unikt blodtörstig och ondskefull stat – dessutom en rasistisk kolonialmakt utan existensberättigande – vars väpnade styrkor finner ett perverst nöje i att döda palestinska barn.

Det är påfallande hur Abir Al-Sahlanis retorik efter hand alltmer närmat sig liknande antisemitiska tankefigurer.

Läs även: Skogkär: Kriget i Gaza saknar motstycke