De privata sjukvårdsförsäkringarna lämnar inte Socialdemokraterna någon ro. Får regeringen som den vill ska privata vårdgivare inte längre kunna sälja tjänster till både regionerna och försäkringsbolagen.

“Antingen har man avtal med en region, och tar emot skattebetalarna som patienter, eller så har man avtal med ett försäkringsbolag och tar emot deras kunder”, säger socialminister Lena Hallengren (S) till nyhetsbyrån TT.

Enligt Hallengren är det en fråga om jämlikhet. Ingen ska kunna “köpa sig förtur” i den offentliga vården.

Går regeringens planer igenom innebär det att privata vårdgivare som tar emot försäkringspatienter i framtiden inte ska få hjälpa till att beta av vårdköerna i den offentliga vården, även om kapaciteten finns. Vem är betjänt av det? Knappast patienterna.

Samtidigt innebär ytterligare en patient i försäkringskön en patient mindre i den offentliga vårdkön. Vem förlorar på det? Knappast patienterna.

Att ha en privat sjukvårdsförsäkring är att betala två gånger för vården. Först via skattsedeln för vården som inte ges. Sedan via försäkringspremien för vården som ges. Enligt Hallengren är detta att glida fram i en gräddfil. Uppenbarligen sticker det i ögonen på många att den som är villig att betala för det kan få vård snabbare. Oavsett om det innebär att någon annan får vänta längre eller ej.

Och det är detta som är den springande punkten. Finns det en sådan undanträngningseffekt?

Läs även: Nu vill S hindra dig från att få träffa doktorn

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys kommer i en rapport fram till att “det är svårt att med säkerhet uttala sig om hur privata sjukvårdsförsäkringar påverkar kapaciteten och vilken effekt det får för patienterna i den offentligt finansierade vården.“

Den statliga utredningen Reglering av privata sjukvårdsförsäkringar – ökad kunskap och kontroll (SOU 2021:80) sammanfattar: “Utredningen har inte kunnat finna några specifika rapporter om privata sjukvårdsförsäkringar och faktiska undanträngningseffekter.”

Med andra ord: ingen vet egentligen om försäkringspatienterna får vård på någon annans bekostnad. Men okunskap är nu inget som får denna regering att tveka.

En bättre lösning hade annars varit att åtgärda bristerna i den offentliga vården så att det inte fanns några skäl att betala två gånger. Detta tycks de vårdansvariga inte vara kapabla till. I decennier har politikerna försökt få bort vårdköerna. Kömiljard efter kömiljard har förgått. Köerna har bestått.

Numera finns en vårdgaranti som innebär en rätt att få vård inom viss tid. Ingen ska behöva vänta längre än 90 dagar för ett besök inom specialistvården. Sedan ska det inte få gå mer än ytterligare högst 90 dagar till operation eller annan behandling. Allt som allt ungefär ett halvår. I december var det nästan 30 procent som fått vänta över 90 dagar på att få besöka specialistvård, 40 procent av patienterna hade väntat mer än 90 dagar på operation eller annan behandling.

Antalet personer som har privat försäkring har vuxit under 2000-talet. Att det finns en växande marknad för privata lösningar blir en påminnelse om bristerna i hur den offentliga vården är organiserad. Ett kvitto på politikernas misslyckande.

I dag har cirka 690 000 personer – motsvarande 8,6 procent av befolkningen över 20 år – en privat sjukvårdsförsäkring. I de flesta fall via en arbetsgivare, som vill försäkra sig om att medarbetare inte behöver vara borta från jobbet längre än absolut nödvändigt i väntan på vård.

Av de totala utgifterna för hälso- och sjukvård i Sverige under ett år betalas cirka 0,7 procent via privata sjukvårdsförsäkringar – i kronor räknat 3,6 av totalt 549 miljarder år 2019. En spottstyver i sammanhanget.

Den svenska sjukvårdens problem är främst att den är ineffektiv och byråkratiserad. Och utvecklingen verkar gå åt fel håll. Till exempel har sedan 2008 nästan två av tre nyanställda i Region Stockholm varit en byråkrat: administratör, handläggare eller chef.

Socialdemokraterna är, lika lite som något annat parti, omedvetet om bristerna i dagens system. “Något står inte rätt till när människor är oroliga för om de kommer att få hjälp i tid. Kommer jag tvingas armbåga eller köpa sig [sic] förbi mig i kön?”, inleds hemsidans presentation av partiets sjukvårdspolitik.

S vill “införa en generalplan” och satsa ytterligare 3 miljarder kronor för att kapa vårdköerna. En “generalplan” – det får snarare varningsklockorna att ringa.

Fattigdom fördras med jämnmod när den delas lika av alla, konstaterade en gång Ernst Wigforss, finansminister (S) under andra världskriget och början av efterkrigstiden.

Kanske är det något liknande som föresvävar Hallengren och dagens socialdemokrater: Lidande i vårdkön fördras bäst om det delas lika av alla?

Läs även: Rekordböter hotar Akademiska