I torsdags hittades en tonårsflicka död i hemmet i Nacka. På fredagen greps tre personer. Enligt uppgift är de medlemmar av flickans familj. Polisen misstänker ett brott med hedersmotiv. På måndagen begärdes de tre häktade.

Men redan under söndagen reagerade bland andra Centerledaren Annie Lööf genom att omedelbart kräva utökade insatser mot hedersvåld. Denna snabba reaktion på vad som vid denna tidpunkt trots allt endast var misstankar, säger kanske en del om hur hedersförtrycket blivit en del av vardagen i Sverige. Död flicka hittas, närstående grips och tankarna går omedelbart i den riktningen.

Centerpartiet, försäkrar Lööf i inlägg i sociala medier, kommer att fortsätta att vara en “outtröttlig kraft” i kampen mot hedersförtryck.

“Nu är tid för samling politiskt för att på allvar sätta stopp för hedersbrotten och ge flickor och kvinnor sin frihet och trygghet tillbaka”, skriver Lööf.

Möjligen kände Lööf ett alldeles särskilt behov att markera mot hedersförtryck efter att partiets tredjeman, Martin Ådahl, i onsdags stått i SVT:s Sverige möts och förringat problemet. De som ägnar sig åt hederskultur är “fundamentalister” och dessa utgör en “pytteliten minoritet” av alla “hårt arbetande” muslimer i Sverige, hävdade Ådahl.

Nu är dessvärre hederskultur inte något som enbart existerar bland religiösa fundamentalister. Det är heller inte något som endast förekommer bland muslimer. Det finns för den delen heller ingen motsättning mellan att vara fundamentalist – eller utöva hederskultur – och att vara hårt arbetande.

Just den tankefiguren är något av en blind fläck för liberaler av Ådahls och Lööfs snitt, föreställningen att den som har ett jobb eller driver ett företag och försörjer sig själv per automatik kan räknas som välintegrerad.

Så här definieras hedersförtyck på webbplatsen hedersförtryck.se:

“Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om att upprätthålla gemensamma normer och värderingar som råder i den egna familjen/släkten eller ett större kollektiv. Det kan också handla om att återupprätta familjens eller släktens anseende om det skadats. Heder handlar om en kollektiv moral där kontrollen av kvinnans sexualitet är en förutsättning för upprätthållandet av kollektivet och patriarkatet. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet betraktas därför som nödvändig för att upprätthålla familjens anseende.”

Hedersförtrycket riktas främst, men inte enbart, mot flickor och kvinnor. Hur många i Sverige som drabbas är det ingen som kan säga med säkerhet. Enligt en ofta åberopad uppskattning rör det sig om cirka 240 000 ungdomar i skolåldern. Att de utsatta kan räknas i tiotusentals får anses ställt utom varje rimligt tvivel.

Inte så att Sverige, innan det blev ett invandringsland, var fullt jämställt, utan våld och förtryck mot kvinnor. Men “balkongflickor” var i alla fall ett okänt begrepp. Och just hedersförtryck, som det definieras ovan, är ett problem som kommit till Sverige med migrationen.

Läs även: Makram: Hedersförtrycket måste få ett slut

Liberaler som Annie Lööf tycks betrakta Sverige som en yta, ett territorium, en administrativ enhet. För dessa liberaler spelar det ingen roll vilka människor som bebor detta territorium, vilken kultur som format dem, vilka värderingar och sedvänjor de bär med sig.

För förre Moderatledaren Fredrik Reinfeldt är det självklart att Sverige är vad “människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till”. Tidigare språkröret Åsa Romson (MP) provocerades av tanken på att det skulle finnas en koppling mellan att vara svensk och att vara bärare av en viss kultur.

“När jag går omkring i Stockholm till vardags och möter de invånare som bor och lever här tycker jag nämligen att alla som åker på tunnelbanan är svenskar”, förklarade Romson i en riksdagsdebatt.

När Annie Lööf, som nybliven partiordförande 2011 frågades ut i Agenda i SVT, såg hon ett Sverige som genom arbetskraftsinvandring växte till 40 miljoner invånare, som något eftersträvansvärt. Intervjuarens frågor om vad detta i så fall skulle “innebära för det svenska” för “den svenska urbefolkningen, så att säga” möttes av irritation från Lööfs sida:

“Jag vänder mig väldigt, väldigt skarpt mot den beskrivningen. De nio miljonerna som är här är både vi som är infödda svenskar, det är min mormor som är född i Kanada, det är mina klasskompisar som är uppvuxna i Bosnien, Tyskland, Kina och i Afrika.”

Liberaler från höger till vänster, från Lööf via Reinfeldt till Romson, förväxlar sina regnbågsskimrande drömmar om hur människor bör vara, med hur människor faktiskt är.

De tycks föreställa sig att var och en som passerar gränsen och bosätter sig i Sverige kommer – om inte omedelbart så inom kort – att anamma grundläggande svenska värderingar som jämställdhet mellan män och kvinnor och att alla individer är fria att forma sitt eget liv efter eget huvud.

Eller, i sämsta fall, att de behåller sina värderingar men inte lever i enlighet med dem.

En död flicka i Nacka ser ut att vara det senaste beviset på att dessa liberaler har fel. Men den som tror att det kommer att göra intryck på Lööf eller få henne att ompröva sin syn på världen och människorna i den, är sannolikt naiv.

Och den som tror att Lööf är kapabel att lösa de problem hon själv varit högst delaktig i att skapa, får nog också räknas till de lättleddas skara.

Läs även: Busch om hedersförtryck: ”Missriktad välvilja att vara öppen och tolerant”