Ingen annan partiledare talar lika ofta och med sådan emfas om ledarskap som Annie Lööf (C). Själv har hon lett sitt parti in i en återvändsgränd kallad Den Breda Mitten.
Väljarna gav Annie Lööf och Centerpartiet en rungande örfil. Preliminärt 6,7 procent av rösterna innebär ett tapp på 1,9 procentenheter och att närmare en fjärdedel av Centerns väljare flyktat sedan förra valet. Det gör Centern till det här valets stora förlorare.
Och inte nog med det. Om det preliminära valresultatet står sig även när den sista utlandsrösten och den sista förhandsrösten räknats under onsdagen kommer partierna på Ulf Kristerssons (M) sida i politiken att ha majoritet, om än med endast ett ynka mandat. Centern kommer att ha förlorat sin vågmästarroll. Annie Lööfs ljuva dagar som uppvaktad politisk kungamakare – den vars mandat avgör vem som blir statsminister – är därmed över. Så det kan bli.
Enligt Valu, Sveriges Televisions vallokalsundersökning, var det bara 41 procent av dem som röstade på Centern i valet 2018 som lade sin röst på Annie Lööf ännu en gång. Nästan var fjärde, 23 procent, röstade istället på Socialdemokraterna. Ytterligare en fjärdedel bytte till M, KD eller L.
Bland Centerns väljare – de som återstår – är Lööf i alla fall populär. 73 procent uppgav att Lööf hade mycket stor eller ganska stor betydelse för deras val av parti, en siffra endast överträffad av SD:s Jimmie Åkesson. Och åtminstone utåt dyrkar Centerpartiets förtroendevalda marken Annie Lööf går på. Återstår att se hur länge det varar.
I kommunerna, i en gång starka Centerfästen, har det också gått dåligt. I Mönsterås tappade C enligt preliminära resultat 14,4 procentenheter och gått ner till 24,5 procent, i Dals-Ed 16,4 procentenheter till 22,3, i Bräcke 13,1 procentenheter till 22,8 procent. Centern övergav landsbygden. Nu överger landsbygden Centern.
“Det sker nog ett visst ifrågasättande av vår borgerlighet”, funderar Anders Johansson, kommunalråd (C) i Mönsterås.
Ja, med tanke på att Centern gjort klart att de är en del av Magdalena Anderssons rödgröna lag är det inte särskilt svårt att förstå var väljarna fått den tanken ifrån.
Läs även: Skogkär: Annie Lööf (C) hittar hem
Samtidigt har det parti Centern utnämnt till sin huvudmotståndare, Sverigedemokraterna, gått ytterligare framåt. Medan Lööf är valets stora förlorare är SD-ledaren Jimmie Åkesson den store vinnaren. Lööfs varningar för att låta “ett rasistiskt populistparti få bestämma hur Sverige ska styras” till trots. Tala om salt i såren. När Lööf tog över Centerpartiet var SD dubbelt så stort som C. Nu är SD mer än tre gånger större.
Lööfs och Centerns isoleringsstrategi har inte varit framgångsrik. Halsstarriga liberaler fortsätter att hävda – och kommer säkert att till döddagar hävda – att det är de partier som öppnat för samarbete med SD, de som närmat sig SD:s politik, som gjort så att SD vuxit. Men SD har vuxit i varje val, även under de år då också Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna höll fast vid att Sverigedemokraterna var oberörbara. SD har vuxit trots Decemberöverenskommelsen. Trots Januariavtalet. Somliga lär sig aldrig.
Centern bidrog starkt till att göra årets riksdagsval till ännu en folkomröstning om Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vann. Ännu en gång. Kanske är det dags att satsa på sakpolitiken i valet 2026 – ja, det är bara en tanke.
Väljarna har skickat ett budskap till Lööf och Centerpartiet, men inget talar för att det gått fram. Örfilen fick henne inte att vakna.
“Centerpartiet är en stark mittenkraft som vill vara en brobyggare i svensk politik. Vi kommer att vara konstruktiva för att söka samarbeten”, lät det från Lööf på valnatten, på samma sät som det låtit från Lööf i fyra år.
Lööf fortsätter att prata om alliansen som om den fortfarande fanns. Trots att de partier som en gång ingick i denna en gång så framgångsrika kvartett i söndagens val endast skrapade ihop 35 procent av rösterna, 7 procentenheter mindre än S, V och MP.
Storsint som hon är har Lööf också meddelat att hennes dörr står öppen för Ulf Kristersson – förutsatt att Moderatledaren dumpar Jimmie Åkesson. Men varför Kristersson skulle avstå SD:s 73 mandat för att vinna Centerns 24 är oklart. Kanske hänger det samman med att Lööf fortfarande har för sig att hon ska gifta ihop Socialdemokraterna och Moderaterna i något slags stor koalition, ett politiskt tvångsäktenskap.
Fast Lööfs och partiledningens huvudspår tycks ha varit att efter valet leda landet i koalition med Socialdemokraterna, med andra partier – oklart vilka – som fogliga leverantörer av understöd i riksdagen.
”Jag tycker det vore bra om Centerpartiet hade finansministerposten”, sade partiets ekonomiskpolitske talesperson Martin Ådahl till Dagens industri några veckor före valet. Lööf är inte den enda i Centerns ledning som lever i en fantasivärld.
Annie Lööf hoppas att valresultatet och SD:s framgångar ska leda till “eftertanke” hos Ulf Kristersson. Att det inte kommer att leda till eftertanke hos Lööf är uppenbart.
