Svensk straffrätt är utformad för en annan tid och för ett annat samhälle. Nu vill regeringen att den görs om från grunden. Ett högst välkommet besked.
Tiden och samhällsutvecklingen har sprungit ifrån den svenska straffrätten. Nu tar regeringen konsekvenserna av detta faktum och tillsätter en utredning med uppdrag att göra en total översyn av brottsbalken. Att fortsätta att bara lappa och laga duger inte, har Tidöpartierna – regeringen och Sverigedemokraterna – kommit fram till.
Utöver gängkriminalitet är det våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn samt brott som hotar grunderna för rättsstaten och samhället, exempelvis mened och övergrepp i rättssak, som Tidöpartierna anser bör straffas hårdare.
Ett perspektivskifte stundar, förklarade justitieminister Gunnar Strömmer (M) vid en pressträff på onsdagen. Istället för gärningsmannens väl och ve ska fokus flyttas till brottsoffrets rätt till upprättelse och till samhällets behov av skydd mot allvarlig brottslighet.
Den nuvarande straffrättens ideologiska rötter går tillbaka till 1960-talet. Den sista större reformen genomfördes 1989. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Och mycket blod flutit på gatorna. Förra året sköts 62 människor till döds i Sverige. Drygt sex gånger så många som i våra nordiska grannländer – totalt. Numera dödas i genomsnitt en oskyldig i månaden i gängskjutningar. Sprängningar och skjutningar har blivit vardagliga företeelser. Barnsoldater försedda med militära automatvapen agerar torpeder åt gängen, mördar på beställning. Enligt Polisen finns det 30 000 individer med kopplingar till kriminella nätverk.
I regeringens uppdrag till utredaren, riksåklagare Petra Lundh, ingår bland annat att avskaffa det som kallas presumtion mot fängelse, det vill säga att fängelse är ett straff som bör undvikas i det längsta. Eller som det är formulerat i den nuvarande brottsbalken: ”Vid val av påföljd skall rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse.”
På samma sätt ska mindre hänsyn tas till gärningsmannens personliga omständigheter.
De moraliskt tveksamma tankegångarna bakom nu gällande straffrätt kan knappast illustreras på ett bättre sätt än genom förre rikspolischefen Dan Eliassons kommentar 2016, efter att en kvinnlig anställd på ett asylboende knivhuggits till döds av en asylsökande. Eliasson framstod som förtvivlad – kanske mest för gärningsmannens skull:
“Vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauma han bär med sig?”
En annan viktig uppgift för utredningen blir att hitta ett sätt att få domstolarna att börja använda sig av hela straffskalan, inte bara den nedre halvan. Tidigare försök i den riktningen från lagstiftarnas håll har visat sig i det närmaste verkningslösa.
Läs även: Skogkär: De kriminella klanerna vinner terräng och växer sig starkare
Väljarna har höga förväntningar på regeringen inom rättspolitiken. Maktskiftet i höstas kan till stor del förklaras av de rödgrönas oförmåga att komma tillrätta med den grova brottsligheten. Nu börjar besvikelsen märkas. Många väljare anser att inte heller Tidöpartierna levererar. I en mätning av Novus för Svenska Dagbladet svarade mindre än hälften av Tidöpartiernas egna väljare att de är nöjda med regeringen Kristerssons politik för att få bukt med gängkriminaliteten.
Det är väl känt att en mycket liten grupp väldigt brottsaktiva står för en stor del av brottsligheten. Enligt en stor vetenskaplig studie som publicerades 2013 svarade 3,9 procent av den svenska befolkningen för samtliga domar för våldsbrott. De mest våldsbenägna, de som dömts tre eller fler gånger för våldsbrott, utgjorde 1 procent av totalbefolkningen men svarade för 63,2 procent av alla domar. Om denna lilla grupp inkapaciteras – förpassas bakom lås och bom för överskådlig tid – är mycket vunnet.
Den grova brottslighetens tillväxt behöver inte vara ett tecken på att det satsas för lite på förebyggande arbete. Det är snarare ett tecken på att förebyggande arbete har högst begränsad effekt.
Till den dag då all grövre brottslighet kan förebyggas – en del verkar nästan tro att det är möjligt – är det en utmärkt idé att få bort dem som envisas med att begå allvarliga brott från gatorna.
Läs även: Skogkär: Vänsterns käpphäst om brottslighet leds till slakt
