I takt med att den grova brottsligheten brett ut sig har marknaden för verksamheter som erbjuder olika former av avhopparprogram vuxit.

Här finns uppenbarligen stora pengar att tjäna. Kommunerna kan betala upp till 3 000 kronor dygnet för en plats. Inte oväntat lockar det lycksökare. Kommunerna köper sig fria från problem – eller hoppas i alla fall göra det. Men det fungerar långtifrån alltid särskilt väl.

Uppdrag Granskning i SVT gav i veckan exempel på hur tidigare kriminella som anställts i olika avhopparverksamheter fortsatt att begå brott samtidigt som deras uppgift varit att få andra att lämna det kriminella livet. En så kallad klientcoach dömdes i mitten av januari för vapen-, narkotika- och dopingbrott till fängelse i ett år och sex månader. En tidigare anställd på ett annat avhopparföretag är misstänkt för att vid flera tillfällen ha smugglat stora mängder kokain.

Det finns en förkärlek för att anställa tidigare kriminella i verksamheter vars mål är att förebygga att ungdomar dras in i kriminalitet eller att få redan kriminella att vandra den smala vägen. Helt ologiskt är det inte. Att “veta vad man talar om” kan vara en tillgång i åtskilliga sammanhang.

Men är det så säkert att det är någon med egen erfarenhet av kriminalitet som är den bäste vägvisaren? Som en av de intervjuade i Uppdrag Granskning påpekade: Den som har i uppgift att visa en kriminell hur man lever Svenssonliv bör kanske vara en som själv vet vad ett Svenssonliv innebär.

Läs även: Skogkär: Samhället är inte alltid starkare än gängen

“Vi hjälper människor att bygga ett nytt socialt liv och att bli delaktiga i samhället. Vi utbildar även kommuner, myndigheter och olika organisationer som arbetar med målgruppen.”

Så presenterar Fryshuset sin avhopparverksamhet Passus. Men att döma av de reportage om bland annat Passus som Sydsvenskan publicerat de senaste dagarna har de vackra orden i marknadsföringen inte mycket med verkligheten att göra. Snarare framstår Passus som rent lurendrejeri. Kommunerna får betala dyrt för tjänster som inte utförs eller inte håller måttet.

“En kaotisk arbetsplats, fjärran den professionella verksamhet som Fryshuset marknadsför och utlovar i offerter”, sammanfattar tidningens reporter.

En anonym chef på Fryshuset som sägs ha god insyn i avhopparverksamheten säger så här:

“Det är en affärsmodell som egentligen bygger på oegentligheter.”

Utvärderingar från forskare vid Malmö universitet och Linnéuniversitetet har däremot gett en helt annan bild, en bild av en framgångsrik och välfungerande verksamhet.

Men enligt Sydsvenskan kan det bero på att det är Fryshuset som beställt utvärderingarna, dragit upp ramarna, bestämt vilka klienter och vilka anställda forskarna ska intervjua.

Uppmärksamheten ledde till att Malmös arbetsmarknads- och socialnämnd i torsdags beslutade att förvaltningen ska genomföra en granskning av de avhopparprogram kommunen använder sig av, samt att i fortsättningen inte anlita Passus tjänster.

Socialdemokraterna lovade i sitt så kallade 34-punktsprogram mot organiserad brottslighet från 2019 att införa ett nationellt avhopparprogram. Att införa ett nationellt avhopparprogram var ett löfte från Moderaterna inför valet i höstas. “Det är inte rimligt att det ska finnas 290 olika avhopparverksamheter”, alltså ett i varje kommun, sade Ulf Kristersson till DN.

Men i Tidöavtalet, grunden för regeringens och Sverigedemokraternas samarbete den kommande mandatperioden, nämns frågan inte. Trots den tonvikt som där läggs vid åtgärder för att komma åt gängkriminalitet och annan grov brottslighet.

Införandet av ett nationellt avhopparprogram har stötts, blötts och utretts i åtskilliga år vid det här laget. Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen sitter just nu med ett uppdrag från den förra regeringen att “förstärka och utveckla arbetet med stöd till avhoppare i landet”. Men det uppdraget ska inte slutredovisas förrän om ett år.

Under tiden fortsätter skjutningarna. Under tiden fortsätter diverse charlataner att mjölka kommuner på pengar med fagra löften i glassiga trycksaker om att göra laglydiga och produktiva samhällsmedborgare av gravt kriminella.

Läs även: Skogkär: De kriminella klanerna vinner terräng och växer sig starkare