I april 2022 våldtog Mohamad Taher Amini en ung afghansk kvinna i Norberg. Amini knuffade sedan ner kvinnan i ett 20 meter djupt gruvhål och lämnade henne där att dö. Skälet var att hon hade vägrat att gifta sig med honom. Men kvinnan överlevde. Mirakulöst. Amini greps, åtalades och dömdes för mordförsök och grov våldtäkt. Efter avtjänat straff ska han utvisas till sitt hemland Afghanistan. Om det nu går. För att utvisa kriminella till Afghanistan är i praktiken omöjligt. I nuläget väntar omkring 200 brottsdömda afghaner på utvisning från Sverige.

Nu har den svenska regeringen – tillsammans med regeringarna i en rad andra EU-länder – inlett samtal med representanter för den afghanska Talibanregimen om att Afghanistan ska ta emot utvisade och avvisade medborgare, i enlighet med internationell rätt.

Men dessa samtal är ett allvarligt misstag och bör snarast avbrytas, skriver ett antal kyrkoledare med Stockholms biskop Andreas Holmberg i spetsen i Svenska Dagbladet:

“Sverige ska inte göra migrationspolitiken beroende av avtal med förtryckarregimer.”

Biskoparna påpekar att det inte enbart handlar afghaner som dömts för grova brott i Sverige:

“Regeringens ambition är att alla afghanska medborgare som har fått avslag på sin asylansökan ska kunna utvisas.”

Som om detta – alltså en reglerad invandring där den som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige också förväntas lämna landet – är något dåligt.

Den radikala röda Svenska kyrkans ståndpunkter i migrationspolitiken är närmast omöjliga att skilja från den linje Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern driver. Målet är att vrida klockan tillbaka, en återgång till den migrationspolitik som gällde fram till hösten 2015. Tillbaka till “Refugees welcome”. Tillbaka till “mitt Europa bygger inte murar”.

När någon söker asyl i Sverige gör Migrationsverket en första bedömning. Det beslutet kan överklagas. Migrationsverket prövar då ansökan på nytt. Ärendet skickas sedan vidare till Migrationsdomstolen. Domen där kan i sin tur överklagas till Migrationsöverdomstolen som prövar ärendet om det finns synnerliga skäl. Flera instanser, möjlighet till överprövning, processen är i grunden densamma som i alla förvaltningsrättsliga mål. Alldeles oavsett vad domstolarna kommer fram till om den asylsökandes skyddsbehov är en grundläggande princip att ingen får utvisas till ett land där denne riskerar förföljelse, tortyr eller andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Men för biskoparna duger inte detta. Således uppmanar biskoparna också regeringen att gripa in – oklart hur – för att se till så att alla “vars skyddsbehov kan ha bedömts utifrån bristfälliga eller godtyckliga metoder” ges en ny prövning. I biskoparnas Sverige existerar ingen reglerad invandring. Inte i praktiken. I biskoparnas Sverige har alla som påstår sig ha flytt från diktaturer och islamistiska regimer skyddsbehov och därmed rätt att stanna. Skulle domstolar och andra myndigheter komma fram till något annat beror det på att den juridiska processen är rättsosäker, bristfällig och godtycklig – enligt biskoparna.

Inom parentes sagt ger biskoparnas uttalade ogillande av islamistiska regimer ett något motsägelsefullt intryck. Detta med tanke på Svenska kyrkans väldokumenterade nära samarbete med svenska islamister i Muslimska brödraskapets internationella nätverk, som Islamiska förbundet.

Läs även: Skogkär: Svenska kyrkan tror på Länsstyrelsen

Biskoparna ömmar för Afghanistans kvinnor och flickor. Det gör varje vettig människa. Men vettiga människor är också för en politik som skyddar laglydiga medborgare mot våldsmän. Vettiga människor ömmar mer för brottsoffren än för förövarna. Situationen i Afghanistan kan svenska politiker beklagligtvis inte göra mycket åt, även om biskoparna och en del politiker verkar tro det. Däremot kan svenska politiker göra mycket för att förhindra att kvinnor och flickor i Sverige misshandlas, våldtas och mördas. Till exempel genom att utvisa utländska kriminella. Offer för män som Amini ska inte riskera att möta sin förövare på gatan. Aldrig någonsin.

Utländska medborgare som inte vill bli utvisade till sitt hemland har ett mycket enkelt val: att inte begå brott. Inte våldta, inte mörda. Den som inte klarar detta får också ta konsekvenserna av sina handlingar.

I en radiodebatt i veckan mot Vänsterpartiets Tony Haddou gav migrationsminister Johan Forssell (M) ytterligare exempel, utöver Gruvhålsmannen Amini, på förbrytare som regeringen vill kunna utvisa:

En man som mördat sin fru och gömt hennes kropp i ett kärr i Hökarängen. En man i Vetlanda som knivhögg sju slumpmässigt utvalda personer.

Men Svenska kyrkans biskopar vill inte att kriminella som dessa ska kunna utvisas från Sverige. Det skulle biskoparna aldrig medge, men det är den oundvikliga konsekvensen av deras ställningstagande.

Läs även: Skogkär: Biskopar med valfeber