När Centerpartiet på sin hemsida ska berätta om partiets historia är det första som dyker upp ett svartvitt foto av en ung, skönlockig Thorbjörn Fälldin. Bilden är tagen på partistämman i Sollefteå 1952.

Nitton år senare efterträdde Fälldin en annan partilegend, Gunnar Hedlund, som Centerledare. Fälldin blev 1976 Sveriges förste borgerlige statsminister efter 40 år av socialdemokratiskt ledda regeringar.

Den fåordige fårbonden Fälldin från Ramsvik är fortfarande en ledare dagens Centerparti mer än gärna vill förknippas med. En genuin människa med pipan i stadigt grepp och båda fötterna lika stadigt i myllan. När Fälldin avled 2016 beskrev Annie Lööf honom som “en sann förebild och en ikon för många av oss”.

I sitt installationstal tog partiets nya ordförande Anna-Karin Hatt upp Fälldins betydelse för centerrörelsen och hur han 1981, när den ryska u-båten U 137 gått på grund i Karlskrona skärgård, korthugget gav ordern “Håll gränsen!” till överbefälhavaren Lennart Ljung.

“Ord som betydde så mycket då, och betyder så mycket idag”, sade Hatt.

Men dagens Centerrörelse är något mycket annorlunda jämfört med det parti Thorbjörn Fälldin en gång ledde. Samtidigt är det fortfarande viktigt – kanske ännu viktigare – för en Centerordförande att lyfta fram sina band till den svenska landsbygden. För Annie Lööf var det uppväxten i lilla småländska Maramö. Muharrem Demirok hade familjens torp utanför Linköping. För Anna-Karin Hatt barndomen i byn Mosshult, på gränsen mellan Halland och Småland.

I praktiken återstår i dag inte så mycket av Centerpartiets band till landsbygden. För Fälldin var Ramvik hans fasta punkt i tillvaron dit han alltid återvände. För Lööf och Hatt är Maramö respektive Mosshult främst accessoarer som ska signalera en samhörighet med landsbygden som inte längre finns.

Numera är det varken Ramvik, Maramö eller Mosshult som bäst symboliserar Centern geografiskt utan Stureplan.

“De är nästan en halv miljon i Sverige idag, Centerpartisterna. De senaste 20 åren har de gjort en resa vänsterut, under vilken landsbygdsnära, lågutbildade passagerare klivit av tåget och ersatts med välutbildade höginkomsttagare från storstäderna.”

Så beskrivs partiets utveckling i en ny analys från SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

Andelen centerväljare som är högutbildade har fördubblats, från 26 procent 2006 till 50 procent 2024. Under samma period har andelen centerväljare i den högsta inkomstkategorin, en hushållsinkomst över 700 000 kronor om året, ökat med 41 procentenheter till 50 procent.

Enligt studien är det i dag 52 procent av C-väljarna som beskriver sig själva som varken höger eller vänster politiskt. Det är en ökning med 22 procentenheter på tio år. Samtidigt har den grupp som placerar sig själva till höger minskat med 40 procentenheter, från 68 procent 2015 till endast 28 procent 2024. Centerväljare vill hellre se Magdalena Andersson (S) som statsminister än Ulf Kristersson (M). De föredrar Socialdemokraterna framför Moderaterna. I politiska sakfrågor har C-väljare och S-väljare en allt större samsyn.

Denna förskjutning har varit tydlig även i SCB:s partisympatiundersökningar. I maj 2012, drygt ett halvår efter att Annie Lööf valdes till ordförande för Centern, uppgav 32,5 procent av Centerns sympatisörer att Moderaterna var deras näst bästa parti. Endast 7,3 procent svarade Socialdemokraterna. I mätningen i maj förra året svarade 14,3 procent av Centerns sympatisörer att Moderaterna var deras näst bästa parti, medan 36,4 procent svarade Socialdemokraterna.

Thorbjörn Fälldin skulle, om han hade levt i dag, inte känna igen sitt parti.

Läs även: Skogkär: När Hatt knackar på dörren

Början till slutet för Anna-Karin Hatts företrädare Muharrem Demirok var när han pekade ut Magdalena Andersson (S) som partiets statsministerkandidat. Inte för att det var fel, men för att han sade det högt. Det sågs som otaktiskt. Men alla vet ändå var de har Centern.

I sitt jungfrutal på stämman underströk Anna-Karin Hatt att partiets linje gentemot Sverigedemokraterna ligger fast. Centern kommer inte att sätta sig i en regering tillsammans med SD. Centern tänker inte släppa fram en regering där SD ingår. Beskedet möttes av stående ovationer från ombuden på stämman. Att stoppa SD förblir för Centern viktigare än sakpolitiken.

Klimatpolitiken lyfts av Hatt fram som partiets högst prioriterade fråga. Detta tillsammans med kärnkraftsmotståndet, en av få kvarlevor från Fälldins dagar, gör de rödgröna till det naturliga valet. Därtill kommer den eviga frågan om migrationspolitiken. Här har Centern mest gemensamt med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

När det gäller den ekonomiska politiken i allmänhet och skattepolitiken i synnerhet har C störst möjlighet att få gehör för sin politik bland Tidöpartierna. Dessutom är Socialdemokraterna av allt att döma på väg att göra en kraftig politisk vänstergir inom dessa politikområden. I en intervju i Dagens industri kräver Hatt sänkt skatt på arbete och företagande för att stödja Socialdemokraterna. Lycka till med det kravet när Centern stängt och reglat dörren högerut.

Centerns nya väljarbas har inte oväntat visat sig vara av det flyktigare slaget. Trots närmandet till S gick nästan en fjärdedel av Centerns väljare från valet 2018 över till Socialdemokraterna i valet 2022, Annie Lööfs sista riksdagsval.

När nästan tre fjärdedelar av partiets presumtiva väljare identifierar sig antingen som vänster eller som varken höger eller vänster, kan Hatt knappast gå högerut.

Och om Hatt trots allt försöker, var ska de nya väljarna komma ifrån? Förtroendet för Centern är i dag inte högt bland borgerligt sinnade.

Att ligga kvar till vänster tycks av lärdomarna från valet 2022 inte heller vara någon lysande idé.

Med bara ett år till kvar innan nästa valrörelse drar igång på allvar är Anna-Karin Hatts manöverutrymme högst begränsat. Att byta väljarbas en gång till kommer att ta tid – om det ens är möjligt. Centern sitter fast på den rödgröna planhalvan.

Som Lööf bäddat får Hatt ligga.

Läs även: Skogkär: Centern är ett parti med dödslängtan