För fjorton år sedan förlorade Anna-Karin Hatt striden om vem som skulle ta över ordförandeskapet i Centerpartiet efter Maud Olofsson. Hon förlorade till Annie Lööf. Nu blir det Hatts uppgift att lotsa Centern ut ur den politiska öken Lööf ledde in partiet i.
I dag väljs Anna-Karin Hatt till ny ordförande i Centerpartiet vid en extrastämma i Stockholm. Förväntningarna är höga.
“Anna-Karin Hatt är den kandidat Centerpartiet vill ha och den kandidat Centerpartiet behöver”, sade valberedningens ordförande Anders Åkesson när han presenterade sin och partiets drömrekrytering på en pressträff den 14 april. Åkesson beskrev Hatt som en politisk tungviktare med lång erfarenhet från både politik och näringsliv och med ett mycket tydligt mandat från alla centerpartister.
Det låter som om valberedningen funnit en frälsare. Och det är nog något ditåt som krävs för att Centern ska vända partiets nedåtgående spiral.
Hatt har onekligen ett imponerande cv att visa upp. Stabschef under tidigare partiordföranden Maud Olofsson. Statssekreterare i statsrådsberedningen. IT- och energiminister i alliansregeringen. Sedan vd för Almega, tjänsteföretagens arbetsgivar- och intresseorganisation, och därefter för Lantbrukarnas riksförbund, LRF.
Fast till en början var Hatt inte alls intresserad. Först svarade hon nej på frågan om hon kandiderade, hon trivdes alldeles utmärkt som vd för LRF. Hatts förklaring till att hon ändå ändrade sig och tackade ja var att man i turbulenta tider inte väntar på att andra ska göra jobbet utan kavlar upp ärmarna, kliver fram och visar ledarskap.
Kanske finns också en viss revanschlusta med i bilden. 2011 förlorade Hatt kampen om ordförandeposten i Centerpartiet efter Maud Olofsson. Vann gjorde en viss Annie Lööf och det är arvet efter Lööf som Hatt nu måste göra upp med.
Annie Lööfs svar på frågan varför Centern behövs löd: för att förhindra att Sverigedemokraterna får något som helst politiskt inflytande.
Ganska snart stod det klart för alla – utom Annie Lööf och hennes entourage – att detta inte var en vinnande politisk strategi. I dag tävlar SD med Moderaterna om platsen som landets näst största parti. SD är med och utformar regeringens politik. Centern är däremot politiskt irrelevant och svävar i opinionsmätningarna farligt nära fyraprocentsspärren till riksdagen. Lööf-linjen innebar ett kapitalt misslyckande.
Hatts företrädare, Muharrem Demirok, försökte inte ens föra Centern ur den hopplösa position partiet försatt sig i. Istället gick han tidigt ut och förklarade att Magdalena Andersson (S) var den bäst lämpade statsministerkandidaten. Alla i partiet höll inte med. Men framför allt ansåg väldigt många att det var ett gravt misstag att långt före nästa riksdagsval låsa sig vid en kandidat, vid ett block – det rödgröna.
För att ett litet mittenparti som Centern ska kunna få maximalt genomslag för sin politik gäller det att hålla öppet åt både vänster och höger, att helt enkelt sälja sina mandat till högstbjudande. Denna elementära politiska lag bröt Demirok mot.
Läs även: Skogkär: Centern är ett parti med dödslängtan
En av de första frågorna Anna-Karin Hatt kommer att få från journalisterna när hon väl är vald blir hur hon och partiet kommer att förhålla sig till Sverigedemokraterna. På valberedningens pressträff den 14 april var detta den andra frågan Hatt fick. Det svar hon då gav kan tolkas på olika sätt.
“Det viktigaste för Centerpartiet kommer förstås alltid att vara att en regeringssamverkan eller organiserade samarbeten ska vara till för att hjälpa Centerpartiet att genomföra den politik som Centerpartiet gått till val på, som Centerväljarna har stött, utan att göra avkall på våra grundläggande värderingar”.
Något tydligt svar lär inte komma i dag heller. Men det är en fråga som måste besvaras, hellre förr än senare. Det är en fråga som måste bort från bordet om Anna-Karin Hatt och Centern ska få en chans att prata om det hon säger sig vilja prata om – politiska sakfrågor.
Hatts företrädare har tolkat partiets grundläggande värderingar som att dessa utesluter varje form av samverkan med SD. Då kan partiet knappast heller samarbeta med Vänsterpartiet, det parti i riksdagen som är inpyrt av antisemitism på alla nivåer. Dessutom är V ett parti med marxistisk grundsyn som strävar efter att staten ska kontrollera allt.
Men det finns även andra skäl till varför ett samarbete med de rödgröna borde vara problematiskt för ett liberalt parti som Centern. Socialdemokraterna rör sig i dag tydligt vänsterut. Sveriges problem beror enligt S utkast till nytt partiprogram på att samhället dragit sig tillbaka, på “marknadsmisslyckanden”. Lösningen enligt Socialdemokraterna är att återta “den demokratisk kontrollen”, det vill säga återföra makten till staten, till exempel över skola, vård och omsorg. Och att höja skattetrycket.
Centerns naturliga hemvist borde vara Tidölägret. En helt annan fråga är vad Tidöpartierna har att vinna på att öppna dörren för Centerpartiet om Hatt knackar på. I migrationsfrågan och klimatpolitiken går C och Tidöpartierna i tydlig otakt.
I en rad andra centrala frågor, inte minst skattepolitiken och den ekonomiska politiken, skär sig Centerns och de rödgrönas politik.
Om det är möjligt att bilda regering utan Centern – och det är med tanke på hur jämna svenska riksdagsval brukar vara ett stort om – skulle det göra tillvaron i regeringskansliet mycket enklare. Oavsett vilket parti statsministern då tillhör.
Läs även: Skogkär: Centerns dilemma – politiken till höger, väljarna till vänster
