När Muharrem Demirok och Centerns ekonomiskpolitiske talesperson Martin Ådahl på onsdagen presenterade partiets budgetmotion användes bilder med Alliansens orangea färg och gamla logga.

“Tyvärr är Centerpartiet det enda partiet i Sverige som tror på det som var grunden för Alliansen, nämligen sänkt skatt på arbete, att det ska löna sig att gå från bidrag till jobb”, förklarade Ådahl.

Om Centern var en patient i vården och inte ett politiskt parti skulle diagnosen lyda schizofreni. Partiets reaktioner på omvärlden präglas av de typiska symtomen: vanföreställningar. hallucinationer och tankestörningar.

Centern ser sig som ett borgerligt parti. Centern vill bedriva högerpolitik – till höger om regeringen – men tror sig tydligen kunna göra det bäst tillsammans med partierna på riksdagens vänsterflank, med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För Demirok är Magdalena Andersson (S) “den mest lämpade att leda en regering”, slog han fast i en intervju inför den gångna helgens partistämma i Örebro.

Det måste i alla fall kännas bra för Magdalena Andersson att redan nu, med nästan tre år kvar till nästa val, veta att hon har Centerns mandat i fickan. Förutsatt att partiet klarar sig kvar i riksdagen, vilket det trots allt inte finns några garantier för.

På vilket sätt det är till gagn för Centern att Demirok surrat sig och partiet vid masten på den socialdemokratiska skutan är däremot mer av en gåta.

Ulf Kristersson “stängde dörren, smällde igen den och barrikaderade den inifrån mot Centerpartiet”, klagade Demirok bittert i ovan nämnda DN-intervju.

Men om det är något parti i riksdagen som kategoriskt stängt dörren till andra partier så är det Centern.

Med Lööf blev det viktigaste politiska målet för C – överordnat alla andra mål – att stänga Sverigedemokraterna ute från makt och inflytande. Det misslyckades kapitalt. Istället marginaliserade Centern sig själv. SD blev riksdagens tredje största parti och en del av regeringsunderlaget, C en maktlös lilliput. Centerns uppvisning i politiskt självskadebeteende har varit djupt fascinerande att skåda.

Den forna Alliansen skrapade i valet 2022 ihop 127 mandat mot 149 för S, V och MP. Kristersson valde då Sverigedemokraternas 72 mandat och möjligheten att skapa en regering med majoritetsstöd framför Centerns 24 mandat och politiska dagdrömmerier. Ett rätt självklart val för den som inte vill nöja sig med evigt socialdemokratiskt maktinnehav.

Under Annie Lööf bytte Centern landsbygden mot Stureplan, vänsterliberala kvinnliga storstadsakademiker med Socialdemokraterna som sitt näst bästa parti strömmade till. När Lööf nu lämnat strömmar de bort. Partiets opinionsstöd sjunker sakta men obönhörligt. Centern hamnar numera närmast regelmässigt under riksdagsspärren. I Novus septembermätning fick C 3,9 procent. Och Muharrem Demirok (C) är den partiledare väljarna har lägst förtroende för av alla: enligt en färsk mätning av Ipsos är det 6 procent som säger sig ha stort förtroende för Demirok.

Läs även: Skogkär: Inte lätt ta över efter Lööf (C)

När partiet nu presenterar sin budgetmotion är det två sidor som framhävs: skattesänkarpartiet Centern och skolpartiet Centern.

Enligt Demirok och Ådahl vill Centern sänka skatterna på arbete med tio miljarder mer än regeringen. Skolan får fem miljarder mer i Centerns budgetförslag jämfört med regeringens budget.

“Lysande skolor i mitten av varje by och kvarter, ska vara den grund av granit som vi bygger Sveriges tillväxt, regionala utveckling och lyckad integration på”, skrev Demirok, Ådahl och partiets skolpolitiske talesperson Niels Paarup-Petersen härförleden på DN Debatt.

Den svenska skolan är förvisso ett sorgebarn. Men dess största problem är knappast brist på resurser. I Sverige satsas motsvarande sju procent av BNP på utbildningsväsendet. Av alla OECD-länder är det bara Island som ligger högre med 8,1 procent.

Möjligen är det ett försök att ta över Liberalernas självpåtagna roll som det svenska utbildningspartiet. Ett av Centerns främsta problem är nämligen att partiet inte äger någon sakfråga. Det finns inget politikområde där väljarna anser att just Centern har den bästa politiken eller ens är i närheten av att ha den bästa politiken. Novus gör regelbundna mätningar av detta. I juni ansåg en procent av väljarna att C hade den bästa politiken för landets ekonomi respektive lag och ordning. Två procent menade att Centern har bästa politiken för skola och utbildning respektive sysselsättning/arbetslöshet/jobb.

Ett av besluten på partistämman i Örebro var att Centern vill utreda införandet av aktiv dödshjälp. För ett parti som är på väg att begå politisk harakiri framstår det som ett naturligt steg.

Läs även: Skogkär: Centerns dilemma – politiken till höger, väljarna till vänster