Förtroendet för myndigheter är numera påtagligt lägre bland borgerliga väljare än bland vänsterväljare. När tjänstemän agerar utifrån en egen politisk vänsteragenda är detta inte förvånande.
Borgerligt sinnade väljare ser med växande misstro på svenska myndigheter, det framgår av Du sköra nya värld, årets antologi från statsvetarna vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
“Personer med preferenser till vänster har blivit mer positiva till offentlig förvaltning samtidigt som högersympatiserande personer blivit mer kritiska. Bedömningarna har politiserats och polariserats mellan vänster och höger”, skriver statsvetaren Sören Holmberg i ett kapitel med titeln “Politiserade bedömningar av offentlig verksamhet”.
Mest nöjda med hur svenska myndigheter sköter sitt uppdrag är personer som sympatiserar med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern. Minst nöjda är personer som sympatiserar med i tur och ordning Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna.
Detta är en utveckling som ägt rum de senaste fem-sex åren. Innan dess var förtroendet för landets myndigheter i princip lika högt oavsett partisympatier. Någonting har hänt, konstaterar Holmberg:
“Svensk förvaltning uppfattas inte längre som ideologiskt-politiskt opåverkad. Myndighetssverige har börjat ses med ideologiskt färgade glasögon.”
En förklaring kan förstås vara att de misstrogna är klarsynta och att det är byråkraterna som går till jobbet med ideologiskt färgade glasögon; att det är byråkraterna som i allt större utsträckning utför sitt arbete utifrån en outtalad politisk agenda. Kanske är det så att myndigheterna rent faktiskt har politiserats, snarare än människors bedömning av myndigheterna?
Samma mönster, samma uppdelning beroende på partisympatier, återkommer i synen på public service, Sveriges Television och Sveriges Radio.
I en studie om medieförtroende och medieattityder – även den från SOM-institutet – ansåg 33 procent av dem som uppgav att de själva stod klart till höger att nyhetsrapporteringen i Sveriges Radio låg klart till vänster.
Oavsett egen politisk hemvist bedömde 30 procent att SVT:s nyhetbevakning var vänsterlutande i större eller mindre utsträckning. Endast 3 procent menade att SVT lutade åt höger. För SR var motsvarande siffror 26 respektive 2.
Av rapporten Medie-Sverige 2021 framgår att personer som definierar sig själva som klart till höger har avsevärt lägre förtroende för SVT och SR – 28 respektive 33 procentenheter – än personer som säger sig ha klara vänstersympatier.
Även här kan frågan ställas: är det medborgarna som låter sin bedömning färgas av de egna politiska preferenserna, eller är vänsterlutningen ett faktum?
Läs även: Myndighetsmisstron har ökat under rödgrön regering
Enligt regeringsformen, en grundlag, ska Sveriges myndigheter vara helt självständiga. Vare sig andra myndigheter eller politiker får lägga sig i beslut i enskilda ärenden eller hur lagar ska tillämpas. Tjänstemännen måste i sin tur följa gällande författningar, de ska agera sakligt och opartiskt i alla lägen och i förhållande till alla. De får inte låta egna politiska åsikter eller intressen påverka arbetet, det som ofta kallas myndighetsaktivism.
I praktiken ser det annorlunda ut. Myndighetsaktivism är ingen konspirationsteori. Två forskare vid Örebro universitet, Jan Olsson och Erik Hysing, har sammanfattat tio års forskning i ämnet i en bok om “gröna” tjänstemäns aktivism.
Tjänstemännen, experterna, befinner sig ofta i ett kunskapsmässigt överläge gentemot politikerna, som i regel är generalister. Det är en fördel som kan utnyttjas och som utnyttjas.
Föreställningen att det är “saklighet och lydighet mot politiken” som kännetecknar tjänstemannen är en felsyn, menar Olsson och Hysing. I takt med att förvaltningarna har vuxit och att miljöfrågorna blivit viktigare har tjänstemannaaktivism också blivit vanligare.
Olsson beskriver det som att tjänstemännen “agerar försiktigt, genomtänkt och taktiskt. Och det förekommer tjuv- och rackarspel” när de försöker styra besluten i av dem önskad riktning.
Olsson och Hysing ser inte denna myndighetsaktivism som något negativt, om någon nu trodde det. Tvärtom. “Tjänstemän som står för en grön aktivism är nödvändiga om vi ska nå hållbarhetsmålen”, säger Hysing.
Det finns ingen anledning att tro att det fenomen de båda forskarna beskriver är isolerat till tjänstemän som arbetar inom miljöområdet.
Demokratiskt är tjänstemannaaktivism ett problem. Väljarna har möjlighet att utkräva ansvar av politikerna i allmänna val – åtminstone i teorin. Men hur kan väljarna utkräva ansvar av ofta ansiktslösa byråkrater som styr utan att medge att de styr?
För en ny blågul regering måste det vara en prioriterad uppgift att vända utvecklingen. Att återinföra ett tjänstemannaansvar värt namnet borde vara ett självklart första steg.
