Årets svenska storfilm kallas den, Hammarskjöld, som får premiär i julhelgen. Mikael Persbrandt spelar huvudrollen som Dag Hammarskjöld, den svenske nationalekonomen, diplomaten och ledamoten av Svenska Akademien som blev världsorganisationens andre generalsekreterare, från 1953 till sin död i en flygplanskrasch i en sydostafrikansk djungel i september 1961.

Det står ett skimmer kring Hammarskjölds dagar. Den glansen tycks fortfarande blända stora delar av det svenska politiska etablissemanget så till den grad att de förblir blinda för världsorganisationens politiska och moraliska förfall.

Ett exempel på det senare – ännu ett – kom i veckan när FN:s ekonomiska och sociala råd Ecosoc antog en resolution som pekar ut Israel som ansvarigt för förtrycket mot kvinnor i de palestinska områdena. Till saken hör att Israel är det enda land som Ecosoc fördömt på detta sätt i år. Inte Iran där regimen fängslar och mördar kvinnor för att de tar av sig slöjan. Inte talibanregimen i Afghanistan, där kvinnor behandlas sämre än boskap.

Bakom formuleringarna i resolutionen står G 77, en grupp så kallade utvecklingsländer som sedan bildandet 1964 vuxit i antal från 77 till 134 och vars ordförandeland för närvarande är kommunistdiktaturen Kuba. Bland medlemsstaterna i gruppen – och därmed bland de stater som fördömde Israel – återfinns föga förvånande just Iran och Afghanistan. Business as usual i FN – diktaturer, skurkstater och kleptokratier fördömer demokratier.

Värt att notera är att Sverige ställde sig på diktaturernas, skurkstaternas och kleptokratiernas sida genom att rösta för resolutionen som fördömer Israel.

Den som i detta sammanhang vill hålla på sina principer, till exempel vad gäller mänskliga rättigheter, förvandlas oundvikligen till diktaturernas nyttiga idiot.

Frågan är varför den svenska regeringen fortsätter att spela med i detta smutsiga, politiska spel. Även i synen på och hållningen till FN skulle det behövas ett politiskt paradigmskifte, men regeringen föredrar att vandra vidare längs den av de FN-dyrkande Socialdemokraterna upptrampade stigen.

Annars borde regeringen vara väl medveten om hur FN fungerar med tanke på att koranbränningarna i Sverige för bara en månad sedan ledde till ett extrainkallat möte i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Att offentligt bränna en koran är enligt den resolution rådet då antog att betrakta som en hatisk handling som medlemsstaterna är skyldiga att kriminalisera.

Av rådets 47 medlemsstater röstade 28 för resolutionen, däribland Pakistan och Malaysia. I Pakistan godkände senaten för ett par dagar sedan ett lagförslag som innebär att straffet för att tala nedsättande om profeten Muhammeds familj, fruar, följeslagare och de fyra “rättrogna kaliferna”, höjs från tre till minst tio års fängelse. I Malaysia meddelar landets inrikesdepartement att envar som går omkring med en regnbågsfärgad klocka av märket Swatch riskerar tre års fängelse. Att bära klockan ses som ett sätt att “förespråka, stödja och normalisera hbtqi-rörelsen” vilket enligt regimen inte är i nationens intresse.

Bland övriga länder som röstade för resolutionen återfinns stenhårda diktaturer som Eritrea, Kuba och Kina. Det är alltså sådana regimer som är satta att värna de mänskliga rättigheterna. FN är inget annat än en svart fars.

Läs även: Ahmed: FN anklagar Sverige för rasism, men inte Saudiarabien?

Det brukar heta att FN är vad medlemsstaterna gör det till. “Som flera andra FN-instanser är MR-rådet en spegling av världen som den ser ut”, konstaterar de bidragsdrivna FN-kramarna i svenska FN-förbundet. Det är en förklaring men ingen ursäkt för att spela med i denna fars.

Demokratin är på tillbakagång i världen. Enligt forskningsinstitutet V-Dem vid Göteborgs universitet har världen inte varit så odemokratisk som nu på över tre decennier – alltså före murens fall 1989 och det dåvarande östblockets frigörelse från Sovjetväldet. För närvarande lever 72 procent av jordens befolkning, 5,7 miljarder människor, under det som V-deminstitutet betecknar som auktoritärt styre. 28 procent, eller 2,2 miljarder människor, lever i rena diktaturer. Bara 13 procent, 1 miljard, lever i liberala demokratier.

I dag kräver de rena diktaturerna och de auktoritära regimerna att få bestämma vilka fri- och rättigheter medborgare i liberala demokratier ska få åtnjuta. Det sker inom ramen för FN, det sker genom organisationer som OIC, Islamiska samarbetsorganisationen.

Och svaret på det från exempelvis den svenska regeringens sida är som alla kunnat notera de senaste veckorna att böja sig och be om ursäkt, att lova att med intresse och största ödmjukhet studera diktaturernas krav på att yttrandefriheten ska inskränkas och religiösa dogmer skyddas från kritik.

Världens demokratier behöver enas och utarbeta en gemensam strategi för att stå emot när diktaturer går på politisk offensiv. Skapa ett Demokratiernas förbund som motvikt till det FN som allt mer liknar ett Diktaturernas förbund.

Läs även: Lindén: Lyssna inte på FN om Koranen