FN anklagar Sverige för rasism. Samma organisation teg när Sverige tog emot en miljon flyktingar från Mellanöstern och Afrika medan Saudiarabien – som då ledde FN:s råd för mänskliga rättigheter – tog emot i princip noll flyktingar. Varför? frågar sig Luai Ahmed.
Den 31 oktober reste en expertgrupp till Sverige för att utreda förekomsten av brott mot mänskliga rättigheter i samband med brottsbekämpning kopplat till personer med afrikansk bakgrund. Efter ett fem dagars besök publicerade OHCHR ett pressmeddelande om sina fynd i fredags.
Läs även: Åberg: Antirasismen är den nya moralpaniken
Expertpanelen fastslår att Sverige är ett land som präglas av rasism. Panelen hävdar att mycket borde göras för att bekämpa denna rasism, som bland annat består i att människors etnicitet registreras, vilket strider mot svensk lag.
Idén att man borde kartlägga människor efter ras är inget nytt i svensk kontext. Samma utspel gjordes av Miljöpartiets Leila Almi för några år sedan, något hon fick stark kritik för.
Expertpanelens ordförande Tracie Keesee menar även i pressmeddelandet att ”rasifierade” upplever den svenska polisen på ett annat sätt än övriga befolkningen:
Vi hörde att större delen av befolkningen i Sverige i allmänhet har förtroende för polisen, men de flesta vittnesmålen vi fick från medlemmar av rasifierade grupper talade om rädsla för en förtryckande polisnärvaro, rasprofilering och godtyckliga visiteringar.
Detta må vara korrekt eftersom expertgruppen valde att besöka ”utsatta områden”. Hade expertgruppen gjort en bredare undersökning som fokuserat på ”rasifierade” i allmänhet, och inte bara i utsatta områden som präglas av kriminalitet, skulle utfallet inte vara detsamma. Till exempel har jag själv som ”rasifierad” aldrig upplevt otrygghet när jag ser svensk polis. Tvärtom. Det är en tillvaro som präglas av stor gängnärvaro och frånvarande polis kvällstid som får mig att känna otrygghet, en känsla jag för övrigt delar med minst en tredjedel av svenska kvinnor.
Expertpanelen kommer dessutom att utarbeta en hel rapport som ska publiceras under de kommande månaderna som ska presenteras för Förenta Nationernas råd för mänskliga rättigheter. En hel rapport om Sveriges rasistiska struktur, som dechiffrerats av folk som inte har någon stark koppling till Sverige, och som baseras på ett fem dagars besök.
Författad av folk från samma råd för mänskliga rättigheter som 2015 leddes av ingen mindre än de mänskliga rättigheternas högborg på jorden, och dess främste antirasistiska förkämpe, Saudiarabien.
Frågan ställer sig själv: Varför ser vi inte samma undersökande attityd gentemot Saudiarabien, vars rasism får Sveriges att blekna?
Saudiarabien är känt som en av världens mest förtryckande och totalitära regimer. För Mellanösterns befolkning är Saudiarabien dessutom känt som arabvärldens avgjort mest rasistiska land, något som för övrigt blev solklart under migrationskrisen 2015.
När fattiga länder i närområdet som bland andra Somalia, Jemen och Etiopien, tog emot stora mängder flyktingar, så vägrade Saudiarabien blankt att öppna sina hjärtan. Detta trots att det krösusrika islamiska landet hade 100 000 luftkonditionerade tält som stod tomma. Detta trots att de flyktingar det handlade talade arabiska och delade samma religion som den saudiska befolkningen.
Vad pysslade FN:s rasexperter med då?
Läs även: Skogkär: Anklagelser om svensk rasism finner alltid en tacksam publik
Att förvänta sig att Saudiarabien skulle förhålla sig till FN:s moraliska spelregler på samma sätt som Sverige och andra västerländska länder gör vore uppenbart meningslöst – de kommer inte att göra det, punkt. Men att Förenta Nationerna anklagar ett land som tog emot över en miljon flyktingar på tjugo år, flyktingar som dessutom inte talar svenska och vars majoritet har helt andra värderingar än de svenska, är under all kritik.
Sverige, som alla andra länder, har problem med rasism. Men Sveriges största problem är inte rasism, långt därifrån. Sveriges största problem är invandring, men det är något som man endast skulle kunna förstå om man bodde i ett utsatt område – inte efter fem dagars turistande.
Det vore på sin plats att skicka en expertpanel sig till Saudiarabien, denna tidigare ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter, och fråga de rasifierade där hur de upplever rasismen. Vilka ord som används när man tilltalar svarta, vilka jobb och vilka löner de får och vilken status de har.
De kan även passa på att intervjua ateister och homosexuella i Saudiarabien och fråga dem om deras rättigheter. Eller är det för mycket begärt av världens största humanitära organisation?
Läs även: Brinkemo: Snacket om rasism skapar uppgivna förlorare
