För att Sverige ska överge alliansfriheten – i praktiken söka medlemskap i Nato – krävs enligt statsminister Magdalena Andersson (S) “väldigt goda argument”. Några sådana har hon och Socialdemokraterna av allt att döma ännu inte stött på.

Att Ryssland invaderar ett fredligt europeiskt land, lägger dess städer i grus och aska och hotar med kärnvapen, är inte argument nog. Att krigsförbrytarna i Moskva dessutom hotar Sverige militärt och kräver att vi frivilligt ska inordna oss i den intressesfär den ryska regimen ensidigt deklarerat, räcker inte. Att den europeiska säkerhetsordning som mödosamt byggts upp efter Murens fall 1989 och Sovjetunionens upplösning 1991 nu slagits i spillror av Ryssland, ändrar heller ingenting för Socialdemokraterna.

Det finns med tanke på det snabbt försämrade säkerhetsläget i Sveriges närområde skäl att fråga sig vad som krävs för att övertyga Andersson och hennes partikamrater. Att ryska trupper luftlandsätts på Gotland? På Helgeandsholmen? Då är det nog så dags.

På partiets hemsida slår Socialdemokraterna fast att Sveriges partnerskap med Nato bidrar “till ökad säkerhet i vårt närområde medan ett Natomedlemskap skulle ha motsatt effekt”. Några “väldigt goda argument” för detta ges inte. Faktiskt ges det inga argument alls. Det ska bara tas för givet.

“Den militära alliansfriheten ger Sverige handlingsfrihet att i varje given situation agera på det sätt som bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling samt säkrar Sveriges självständighet i utrikespolitiken”, förklarar Socialdemokraterna vidare.

Vad detta i grund och botten betyder är att alliansfrihet för Socialdemokraterna innebär en förhoppning om att Sverige inte ska dras in i någon väpnad konflikt samt att andra – ifall så skulle ske – ska komma till Sveriges undsättning militärt, om inte annat så av egenintresse. Utan att Sverige behöver binda sig för några motsvarande förpliktelser.

Det är bara att läsa mellan raderna när Magdalena Andersson uttalar sig:

“Sverige har varit alliansfritt i över hundra år och det har bland annat hållit oss utanför två världskrig.”

Socialdemokraternas EU-parlamentariker Heléne Fritzon uttryckte det ännu tydligare i en debatt inför EU-valet 2019:

“Vad var det som gjorde att Sverige kunde hantera situationen under 30- och 40-talet? Det var att vi var oerhört skickliga på att inte ställa oss direkt på någons sida. Det är grundläggande att vi har hela tiden jobbat med neutralitet och alliansfrihet.”

Läs även: Skogkär: Efter vapen till Ukraina är det dags för medlemsansökan till Nato

Ett medlemskap i Nato skulle innebära att Sverige åtar sig att ge militär hjälp till ett annat Natoland som angrips militärt. Det vill Socialdemokraterna till varje pris undvika. Och lika angelägna är ledande socialdemokrater om att inte behöva säga detta rakt ut.

Vid en rysk aggression skulle Storbritannien “stå vid Sveriges sida” och göra allt för att hjälpa till “både militärt och på andra sätt”, försäkrade den brittiske försvarsministern Ben Wallace vid en pressträff i Köpenhamn i fredags.

Hans svenske kollega Peter Hultqvist (S) gillade det han hörde:

“En markering från Storbritanniens sida som vi är glada för.”

Men en “markering” från en minister som om några år sannolikt är utbytt mot någon annan, kanske från ett annat parti, är en klen grund för svensk säkerhetspolitik.

Endast ett Natomedlemskap ger Sverige verkliga säkerhetsgarantier.

Det råder inte direkt någon oklarhet om i vilket läger Sverige ser sig som hemma, hos Nato eller hos Ryssland. Lyckligtvis. Om inget annat har Sveriges beslut att bistå Ukraina med vapen gjort detta uppenbart för alla, även Moskva. Med tanke på Sveriges EU-medlemskap och nära samarbete med Nato fanns det egentligen inget annat val.

Och banden ska enligt försvarsminister Hultqvist nu stärkas ytterligare. Men det är, som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg påpekar, svårt att se hur samarbetet mellan Sverige och Nato kan bli mycket tätare rent institutionellt, utan att ”det stora avgörande steget” tas, det vill säga ansökan om medlemskap.

Det är inte goda argument för att gå med i Nato som saknas. Det som saknas i dag är goda argument för att fortsätta att stå utanför.

Läs även: Magdalena Andersson säger nej till svensk Natooption: ”Vore mycket olyckligt”