Sverige kommer aldrig acceptera att aggressiva stater kränker demokratiska länders frihet och självbestämmande. Makt går inte före rätt.

Ovanstående meningar är ett citat. Ordagrant hämtat ur Ulf Kristerssons regeringsförklaring i riksdagen den 18 oktober förra året.

“Svenska intressen och demokratiska värderingar är kärnan i politiken”, Sverige ska “tydligt stå upp för de värden vi tror på”; just nu vädrar auktoritära krafter morgonluft men “vi ska göra allt vi kan för att påskynda demokratins och frihetens revansch”.

Fler citat, denna gång hämtade från utrikesminister Tobias Billströms (M) utrikesdeklaration, framlagd för riksdagen den 15 februari i år.

Stora, stolta ord. Det slags ord som ofta uttalas i den svenska, politiska offentligheten. Det slags ord som svenska folket är vana att höra från etablissemanget. Ord som i decennier format den svenska självbilden.

Men, som det heter, stor i orden, liten på jorden.

Och sällan har väl Sverige framstått som så litet, osjälvständigt och undfallande som i dessa dagar.

Snart sagt vartenda offentligt uttalande av Billström dryper av servilitet. Kristersson är inte mycket bättre. De ber om ursäkt, de fördömer, de tar avstånd från allt som kan uppröra lättkränkta muslimska sinnen.

Plötsligt men inte omärkligt förändras språket. Ministrar och andra i offentligheten talar inte längre om “religiösa skrifter” utan om “heliga skrifter”. Koranen bränns inte, den “skändas”. Att tala om “heliga skrifter” i plural är förstås inget annat än bedrägligt. Detta handlar om en “helig” skrift – Koranen. Inte om Bibeln, inte om någon annan religiös text.

Det framstår som om regeringen anser att de medborgerliga fri- och rättigheter som garanteras av Sveriges grundlagar – yttrandefrihet och demonstrationsfrihet – är problematiska, att de missbrukas, vilket det finns anledning att be om ursäkt för.

Ta till exempel det brev Billström i fredags sände till utrikesministrarna i de muslimska staternas samarbetsorganisation, OIC.

Bland de mer illustra medlemmarna av den Islamiska samarbetsorganisationen återfinns diktaturer som Iran, Saudiarabien och Sudan. Merparten av övriga medlemsstater är inte mycket bättre. OIC samlar väl valda delar av det så kallade internationella samfundets absoluta bottenskrap i demokratiskt och rättighetsmässigt hänseende. Shithole countries, för att tala engelska och klarspråk.

Att öppna för en dialog med sådana regimer om vilka fri- och rättigheter invånarna i Sverige kan tillåtas borde vara uteslutet.

I brevet försäkrar Billström att den svenska regeringen fördömer alla “islamofobiska” handlingar, oavsett vilka uttryck de tar sig. Det är inget annat än ett postumt fördömande av Lars Vilks för hans Muhammedkarikatyrer, ty i begreppet “islamofobiska handlingar” ryms så mycket mer än att bränna en koran. Vilket Islamiska samarbetsorganisationen säkert kan upplysa Billström om.

Att vissa individer använder sina fri- och rättigheter för att “förolämpa sådant som är heligt för en religion”, ser det svenska regeringen som djupt beklagligt, försäkrar Billström i brevet.

Sveriges utrikesminister framhåller även hur många troende muslimer Sverige tagit emot med öppna armar och erbjudit ett nytt hem. Troende vars samfund fått statligt ekonomiskt stöd.

Det är i praktiken en invandring som gjort Sverige sårbarare inför hoten och påtryckningarna från den muslimska världen. Genom det frikostiga ekonomiska stödet har politisk islam fått fotfäste i Sverige. Det är uppenbart att dessa organiserade islamister har sin främsta lojalitet hos den muslimska världen och OIC, inte i Sverige.

“Det finns inga genvägar. Det är genom dialog – öppna och konstruktiva samtal – som vi kan stärka våra band”, heter det mot slutet av brevet. Vikten av interreligiös och interkulturell dialog och samarbete framhålls.

Läs även: Skogkär: I skuggan av terrorhotet flyttar islam fram sina positioner

Om Billström och regeringen på allvar tror att detta är en framkomlig väg är det än en gång den omvittnade svenska naiviteten som talar.

Detta är regimer som kommer att utnyttja varje blotta, varje svaghet. Detta är regimer som på hemmaplan kan stampa fram en blodtörstig, mångtusenhövdad ambassadstormande mobb ur marken på ingen tid alls. Detta är regimer som ser internationell terrorism som politikens fortsättning med andra medel. De är inte intresserade av dialog, ömsesidig förståelse och konstruktiva samtal. Vad de muslimska regimerna är ute efter är att göra muslimsk lag till universell lag. Det som är straffbart i Iran och Saudiarabien ska vara straffbart även i Sverige.

Regeringen har förvisso en allvarlig säkerhetspolitisk kris att hantera. Sverige, svenska intressen och svenska medborgares liv och säkerhet hotas. För muslimska terrorgrupper är Sverige numera ett prioriterat mål. Att sitta vid sidlinjen och kritisera är lätt. Men den närmast kliniska frånvaron av varje försvar för de värden som regeringen annars säger sig stå för är iögonenfallande och oroande.

Diplomati och dialog är en sak, underkastelse en annan. Och det är underkastelse som nu krävs av Sverige.

Det är hög tid att regeringen tydligt står upp för de värden den säger sig tro på. Eller öppet medger att i det fall diverse totalitära, muslimska stater inte uppskattar dessa principer så har Sverige andra.

Läs även: Skogkär: Upploppen handlar om islam