Det lär bli den största konkursen i Sverige genom tiderna. Det talas om att i runda slängar 100 miljarder kronor gått upp grön rök. Och detta utan att Northvolt lyckats producera ett enda helt och hållet eget batteri, om man får tro Uppdrag Granskning i SVT – de batterier som levererats från Northvolt har alla producerats med hjälp av kinesiska komponenter.

Med tanke på att syftet med Northvolt var att bryta den europeiska elbilsindustrins beroende av kinesiska batteritillverkare, kan detta knappast beskrivas som något annat än ett monumentalt fiasko.

Hoppet – som nog är litet – står till att nya ägare går in och tar över verksamheten och driver batteriproduktionen vidare. Då kan en total kapitalförstöring undvikas och tusentals jobb räddas. Fattas bara att dessa eventuella nya ägare kommer från Kina för att ironin ska bli fullständig.

Northvoltkonkursen borde ge anledning till kritisk självrannsakan på många håll. Sannolikt kommer den att utebli.

Framför allt finns det ett politiskt ansvar att utkräva. Northvolt är ett av flera exempel på den farliga symbios som i den framtvingade gröna omställningens spår uppstått mellan bidragsentreprenörer och inte minst rödgröna politiker.

Bidragsentreprenörerna kanske kallar sig riskkapitalister men de riskerar inte sitt eget kapital utan andras, och då gärna de skattemedel som politikerna så frikostigt tillhandahåller via myndigheter och fonder.

Enligt en genomgång av Dagens industri förra året hade då svindlande 88 miljarder kronor i olika former av offentliga medel plöjts ner i Northvolt av kommuner, offentligt ägda bolag, statliga myndigheter, tyska och kanadensiska staten samt EU. Lägg till detta kreditgarantier för åtskilliga miljarder där skattebetalarna står risken.

Bara timmar efter konkursbeskedet stod rödgröna politiker redo att vaska ytterligare skattemiljarder i Northvolt. Näringspolitiske talespersonen Fredrik Olovsson (S) underströk att hans parti “utgår från att regeringen har en plan[...] för att säkra att produktionen kan vara kvar”. Till Expressen sade Olovsson att ”vi ska driva fram nya svenska industrier, framför allt på strategiskt viktiga områden, det måste man våga göra”.

Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén förklarade för sin del att han förväntar sig att regeringen ”gör det som krävs för att investeringarna som gjorts och kompetens tas tillvara”.

Läs även: Skogkär: Den gröna svågerkapitalismen

Ledande svenska politiker från tidigare statsministern Stefan Löfven (S) och framåt har lovsjungit Northvolt och målat upp en bild av en grön industriell revolution på väg att rulla över landet och skapa tusentals nya jobb.

I en partiledardebatt i SVT 2024 försäkrade Centerledaren Muharrem Demirok att svenskarna kommer att kunna “bada i guld” genom att gå före i klimatomställningen.

Politikers usla omdöme och naiva önsketänkande känner inga gränser.

Bland alla förlorare i denna gigantiska konkurs finns hundratusentals pensionssparare i och utanför Sverige som fått se delar av sitt pensionskapital gå förlorat. Enbart de svenska AP-fonderna har satsat 5,8 miljarder kronor i det gröna prestigeprojektet Northvolt.

Som finansmarknadsminister i Stefan Löfvens regering klargjorde Miljöpartiets dåvarande språkrör Per Bolund 2015 vilka förväntningar han hade på AP-fondernas styrelser: att “vara ledande i klimatomställningen av finansmarknaden”.

AP-fondernas uppgift är att skapa hög avkastning till låg risk åt dagens och morgondagens pensionärer. Men genom två riksdagsbeslut, 2018 respektive 2019 ändrades reglerna som styr fondernas verksamhet. Det infördes ett nytt mål för fonderna: att bidra till en hållbar utveckling. Styrelserna gavs friare händer när det gäller investeringar. På så sätt öppnades vägen för ökat risktagande och politisk styrning. Vilket passade Socialdemokraterna och Miljöpartiet som hand i handsken.

”Om fonderna inte förstår regeringens signaler kan vi behöva rekrytera nya styrelser”, varnade Bolund i en intervju 2019.

I en debatt i riksdagen i juni 2022 lovsjöng dåvarande statsministern Magdalena Andersson (S) Miljöpartiets betydelse för den våg av investeringar som enligt henne sköljde över Sverige i form av batterifabriker, fossilfri stålproduktion och grön gruvverksamhet.

“Det är helt fantastiskt. Det hade inte sett ut så här om inte Miljöpartiet hade funnits i Sveriges riksdag och i Sveriges regering och drivit på” med en kombination av piska och morot, berömde Andersson.

Andersson har helt rätt. Sverige hade definitivt inte sett ut som det gör om det inte varit för Miljöpartiet. De grönas politiska inflytande på den förda politiken har haft ödesdigra följder för landet. Det gäller massinvandringspolitiken. Det gäller energipolitiken och avvecklingen av kärnkraft – vilken drevs fram av en rödgrön regering på ett sätt som onekligen påminner om de påtryckningar som ser ut att ha lett till AP-fondernas fatala investeringar i Northvolt. Och det gäller inte minst klimatpolitiken och den gröna industriella illusionen som hotar att göra oss alla fattigare.

Läs även: Skogkär: Marknaden hette Fridolin, Romson och Löfven