En elransonering rycker närmare. Energipriserna knäcker ekonomin för både företag och hushåll. Under tiden fortsätter de rödgröna att upprepa att den förtida avvecklingen av svenska kärnkraftsreaktorer berodde på marknaden och inget annat än marknaden.

Men en lögn blir inte sanning genom att upprepas i det oändliga, vilket rödgröna politiker tycks tro.

I den mån svensk kärnkraft avvecklades på marknadsmässiga grunder var det för att politiska beslut – av Socialdemokraterna och Miljöpartiet – ändrade kärnkraftens marknadsförutsättningar.

Att påstå att marknaden bestämde att Ringhals 1 och 2 skulle avvecklas är som att låtsas att det är marknaden – och inte av politikerna stiftad lag – som avgör hur många kärnkraftsreaktorer det får finnas i Sverige och var de får ligga.

Som nytillträdd partiordförande framstod – eller framställdes – Stefan Löfven (S) inledningsvis som något av en kärnkraftsvän. Men i en debatt anordnad av Dagens Industri i september 2013 gav Magdalena Andersson, då partiets ekonomiskpolitiska talesperson, klart besked:

“Vi tycker att kärnkraften bör avvecklas och ersättas med förnybara energikällor.”

Detta var också helt i enlighet med partiprogrammet från 2013, där det slås fast att kärnkraften ska avvecklas:

“Vårt energisystem måste ställas om. Miljövänlig och förnybar energi måste ersätta såväl de fossila bränslena som kärnkraften.”

Medan Socialdemokraterna svävade på målet om när kärnkraften skulle avvecklas var Miljöpartiet desto tydligare. Ett av löftena i Miljöpartiets valmanifest inför valet 2014 löd:

“Under mandatperioden ska [...] flera gamla kärnkraftsreaktorer stängas.”

I regeringsförklaringen den 3 oktober 2014 sade dåvarande statsministern Stefan Löfven (S) att han avsåg att bjuda in till blocköverskridande samtal om en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse:

“Regeringens ingång i dessa samtal är att kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering och att Sverige på sikt ska ha 100 procent förnybar energi.”

Ett par dagar tidigare hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort upp om energipolitiken. Överenskommelsen ledde till skärpta säkerhetskrav och höjd kärnavfallsavgift. Genom dessa åtgärder skulle det bli olönsamt att driva åtminstone några av reaktorerna vidare. Därmed skulle Miljöpartiets löfte i valmanifestet uppfyllas, bedömde dåvarande språkröret Åsa Romson.

“Under mandatperioden kommer flera kärnkraftsreaktorer att stängas”, försäkrade Romson.

Läs även: Skogkär: Farmanbar far med osanning i vanlig ordning

Ett alternativ hade varit att helt enkelt fatta ett politiskt beslut om att stänga en, flera eller alla reaktorer. Men det var inte aktuellt.

“Då skulle man behöva en avvecklingslag. Det innebär att staten måste betala en massa pengar till energibolagen för att stänga redan olönsamma reaktorer”, konstaterade Romson.

Kärnkraftverket i Barsebäck avvecklades genom ett sådant politiskt beslut. Det blev en dyr affär för staten och skattebetalarna, som tvingades ersätta verkets ägare med flera miljarder kronor för stängningen.

Enklare då att bara rycka undan mattan ekonomiskt för kärnkraft – att helt enkelt styra marknaden. Låga elpriser pressade redan lönsamheten. Att elpriserna var låga berodde bland annat på att politikerna genom systemet med elcertifikat subventionerade vindkraft. I det läget behövdes inte så mycket för att ge ett par av de äldre reaktorerna den ekonomiska nådastöten, tänkte de rödgröna.

Men möjligen hade S och MP kalkylerat fel. Vattenfalls nytillträdde vd Magnus Hall bedömde att Vattenfall redan tagit höjd för de nya krav som ställdes i den rödgröna energiuppgörelsen. Ringhals 1 och 2 hade “bra förutsättningar att köra till 2025 även med de här förutsättningarna”, sade Hall till Ekot i Sveriges Radio (2/10 2014).

Enligt en intern analys skulle Ringhals 1, med ”låga investeringar”, ha en livslängd på upp till 60 år, fram till år 2036.

Så för säkerhets skull höjde regeringen med stöd av Vänsterpartiet även effektskatten på kärnkraft med 17 procent den 1 augusti 2015.

Inför denna höjning beslutade Vattenfalls styrelse att stänga Ringhals 1 och 2. Romson fick rätt. Men det var självfallet inte en följd av fria marknadskrafter, utan följden av medvetna politiska beslut.

I uppgörelsen mellan S och MP ingick även att Vattenfall skulle skrinlägga planerna på att bygga två nya reaktorer, Ringhals 5 och 6. Statliga Vattenfall skulle istället gå i bräschen för förnybar energi.

Och den motsträvige Vattenfallchefen togs i örat. Miljöpartiets energipolitiska talesperson Lise Nordin klargjorde att om Magnus Hall ville ha jobbet kvar så skulle han rätta in sig i ledet:

“Det är regeringen som bestämmer vad Vattenfall ska syssla med och det är Vattenfalls uppgift att verkställa det som regeringen beslutar.”

Hon backades upp av dåvarande språkröret Gustav Fridolin (MP):

“Jag förutsätter att Vattenfall [...] följer de beslut som i slutänden läggs fast genom riksdags- och regeringsbeslut”, kommenterade Fridolin i Ekots lördagsintervju (4/10 2014).

Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften. De är på god väg. Sex av tolv reaktorer är borta. Nu – genom Rysslands energikrig mot EU – är följderna fullt synliga. Då ropar samma politiker i kör: “Det var inte vi! Det var inte vi! Det var marknaden!” Tro dem inte.

Läs även: Skogkär: Per Bolund och sanning är som olja och vatten