Skogkär: Den gröna svågerkapitalismen
Året är 1999 och platsen Harpsund. Två statsråd, näringsminister Björn Rosengren (S) och utbildningsminister Thomas Östros (S), i glatt samspråk. Numera sitter Östros i Europeiska investeringsbankens styrelse och beslutar om förmånliga lån och kapitaltillskott till bolag som Rosengren har ekonomiska intressen i. Foto: Gunnar Seijbold/SCANPIX/TT
Den gröna omställningen börjar allt mer framstå som en tjusig kuliss bakom vars fasad politiker, lobbyister och kapitalister byter tjänster och gynnar varandra ekonomiskt medan skattebetalare och pensionssparare står för de stora riskerna. Exempelvis ger Thomas Östros i sin roll som vice ordförande i Europeiska Investeringsbanken frikostiga lån till företag där gamla ministerkollegor har ägarintressen.
Det beskrivs som en grön industriell revolution. Hundratals miljarder investeras i olika industrisatsningar i norra Sverige, i Norrbotten och Västerbotten. För att försörja de nya, gröna industrierna med arbetskraft kommer det att behövas uppemot 100 000 nya invånare i dessa båda län, har det sagts.
