Skogen, gruvorna, stålet och kemin möjliggjorde Sveriges snabba färd från fattigt bondeland vid förra sekelskiftet till ett av världens rikaste industriländer.

På skogen, gruvorna, stålet och kemin vilar det svenska välståndet.

Frågan är hur mycket som återstår av dessa fundament om de rödgröna får hållas även efter valet 2022. Och på längre sikt: hur mycket återstår av svenskt välstånd?

Om Sverige ska nå de klimatmål politikerna satt upp ser framtiden nämligen dyster ut för landets basindustrier.

Svenska tillverkningsföretag må vara bäst i klassen i EU när det gäller låga koldioxidutsläpp, men inte tillräckligt bra för att nå det klimatmål riksdagen fastställde 2017:

“Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp.”

När SVT listar de fem företag som släpper ut mest koldioxid ligger ståltillverkaren SSAB i topp. Övriga fyra är Cementa, gruvföretaget LKAB, samt drivmedelsföretagen Preem och ST1. Totalt femton företag svarar för drygt en fjärdedel av de samlade svenska utsläppen.

Fredrik Hannerz, enhetschef på Naturvårdsverket, konstaterar att industrin minskar sina utsläpp i alldeles för långsam takt om klimatmålet ska nås.

Av SVT får Hannerz en rak fråga:

Kommer vi att kunna driva gruvor, stål- och cementindustri om Sverige ska ner till nollutsläpp?

“Det får framtiden utvisa. Så länge företagen har de här utsläppen kommer det inte att fungera”, lyder det raka svaret.

Lägg till detta att Socialdemokraternas koalitionspartner Miljöpartiet inte är nöjt med nollutsläpp 2045. Miljöpartiet kräver numera nollutsläpp redan 2035, om bara drygt fjorton år. En fråga partiet kommer att gå till val på.

Som bekant får Miljöpartiet inte sällan vad det pekar på.

Att Socialdemokraterna av i dag inte tycks ha någon högre politisk ambition än att klamra sig fast vid maktens taburetter gör det inte direkt svårare för MP att få igenom sin vilja.

Nollutsläpp 2035 “är egentligen inte en målsättning, utan ett absolut krav för att vi ska ha en chans att hejda klimatförändringarna”, enligt språkröret Märta Stenevi.

Det är ett uttalande som andas hybris, ett svåröverträffat högmod. Som så mycket annat som hörs från de gröna språkrören.

De svenska utsläppen av växthusgaser utgör ungefär en promille av världens samlade utsläpp. Eller fyra promille av Kinas. Bara förra året ökade Kinas utsläpp av koldioxid, den viktigaste växthusgasen, med 75 miljoner ton. Det är mer än dubbelt så mycket som Sveriges totala utsläpp av koldioxid.

De flesta inser att om Sverige så stängde ner all industri på måndag så skulle det inte hejda några klimatförändringar.

Läs även: Trots lagrådets sågning – regeringen går vidare med ”Cementalagen”

Läs även: Altstadt: Klimatkatastrofen gör extremism till mainstream

På onsdagen antog riksdagen regeringens paniklag som ska rädda Cementas fortsatta produktion av cement.

Så går det när politikerna inte förstår eller bryr sig om konsekvenserna av sina egna beslut, i det här fallet att åtgärder för att skydda värdefull natur runt Slite på Gotland några dominobrickor längre fram skulle leda till stopp för kalkbrytning, som skulle leda till stopp för cementtillverkning, som skulle leda till stopp för byggande av bostäder och all möjlig annan infrastruktur.

På liknande sätt har politikerna inte förstått eller brytt sig om konsekvenserna av den migrationspolitik som förts, av energipolitiken, av skolpolitiken, av kriminalpolitiken …

Om ansvariga politiker är införstådda med konsekvenserna av den klimatpolitik som förs kan verkligen ifrågasättas.

Sverige är ”världsledande i klimatomställningen” och ska bli ”världens första fossilfria välfärdsland”, har statsminister Stefan Löfven (S) försäkrat mer än en gång.

Ett fossilfritt fattighus känns som ett troligare slutresultat.

Läs även: Skogkär: Tidig julafton för domedagsprofeter efter FN:s klimatrapport