En stegvis nedmontering av Sveriges Radio, det blir enligt Sveriges Radiochefen Cilla Benkö konsekvensen av regeringens nyligen framlagda public serviceproposition. Om det ändå vore så väl.

Finansieringsmässigt innebär regeringens förslag att de tre public servicebolagen får nästan 83 miljarder kronor i anslag över åtta år, 2026–2033. Tilldelningen ska öka med 3 procent första året, 2 procent per år 2027–2030 och 1 procent om året 2031–2033.

Bolagens företrädare hävdar att detta innebär en helt orimlig ekonomisk svältkur med ödesdigra konsekvenser. För statsradions del saknas det enligt Benkö 3,4 miljarder kronor. Mycket vill ha mer.

Chefen för Sveriges Television, Anne Lagercrantz, är missnöjd även hon. “Vi kommer att behöva se över hela företaget”, säger hon. Det är kanske precis vad som behövs?

När public service företrädare och tillskyndare ska motivera bolagens gynnade ställning handlar det så gott som alltid om hur viktig nyhetsverksamheten är – eller Melodifestivalen. På senare år har också bolagens roll för totalförsvaret betonats. Men enligt SR:s egen redovisning stod programkategorierna musik och underhållning för gott och väl en fjärdedel av bolagets totala kostnader 2024. Lägg till kategorin livsstil och det blir nästan en tredjedel. SVT använde för sin del omkring 55 procent av bolagets tillgängliga medel under förra året till fiktion, underhållning och sport. Inget besparingsutrymme? Verkligen?

Public serviceavgiften ligger på 1 249 kronor per år och betalas av alla över 18 år. Ett hushåll med två vuxna tvingas därmed betala 2 498 kr om året eller nästan 210 kronor i månaden för public service. Den som inte gillar utbudet kan låta bli att titta men inte att betala.

Svenskar ägnar i snitt nästan 7 timmar per dygn åt media, vilket inkluderar TV, radio, och andra medier. Det mesta människor vet eller tror sig veta om världen hämtar de från medierna. Public service är potentiellt en formidabel propagandamaskin med oöverträffat genomslag.

Enligt Mediebarometern från forskningscentrumet Nordicom vid Göteborgs universitet är SVT landets mest använda nyhetsförmedlare. Under en genomsnittlig dag 2024 tog 51 procent del av nyheter från Sveriges Television. 41 procent tog del av nyheter från Sveriges Radio och 33 procent från någon morgontidning.

SVT och SR är också de medier som åtnjuter störst förtroende bland allmänheten – ett faktum public service företrädare aldrig missar att framhålla. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet har 73 procent av befolkningen stort eller ganska stort förtroende för SVT. För SR är andelen 71 procent. Andelen som har mycket stort förtroende är dock betydligt lägre, 34 respektive 39 procent.

Enligt det regelverk som styr public service ska verksamheten utövas opartiskt och sakligt, och självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Men public service, med sina oöverträffade resurser och sin dominans på marknaden, är i sig en maktfaktor av rang.

Där det finns stor makt bör det också finnas transparens och möjlighet till granskning och ansvarsutkrävande. Det saknas totalt vad gäller public service, väktaren som ingen vaktar. Public servicebolagens företrädare anser sig inte behöva stå till svars inför någon. Inte inför politiken och allra minst inför publiken.

Granskningsnämnden, dit den som anser att public service-bolagen inte följer uppställda krav kan vända sig, fungerar i första hand som ett alibi. Dess främsta funktion är att värna public service mot kritik. Nämndens betydelse för att upprätthålla public servicebolagens opartiskhet och saklighet är försumbar.

Läs även: Skogkär: Det är till vänster SVT och SR söker sina sanningar

I propositionen finns en vag skrivning om att det “bör” göras en forskningsstudie som “belyser villkoret om opartiskhet”. Utan tvekan en eftergift av regeringen till Sverigedemokraterna.

Det gillar Cilla Benkö inte det minsta: “Man lämnar den hållningen man haft under väldigt lång tid, att hålla armlängds avstånd politiskt.”

Saken är väl snarare den att public service för länge sedan själv slutat hålla armlängds avstånd till politiken. SVT och SR har blivit politiska aktörer, där gränsen mellan journalistik och aktivism gradvis suddats ut.

Därför har förtroendet för public service också kommit att bli allt mer ojämnt fördelat beroende på var de som tar del av programutbudet har sina politiska sympatier. De som betecknar sig själva som vänster politiskt sett och de som stödjer de rödgröna partierna är väldigt nöjda med SVT och SR. Bland dem som placerar sig själva till höger politiskt och de som röstar på något av Tidöpartierna finns däremot ett växande missnöje.

Men enligt SVT och SR beror denna växande klyfta inte på att public service brister i opartiskhet och saklighet. Nej, felet ligger hos lyssnare och tittare som på grund av sin egen ideologiska förblindning ser partiskhet där ingen partiskhet finns.

De som anser att public service påtagligt ofta, i stort som i smått, anlägger ett rödgrönt vänsterperspektiv på politik och samhälle avfärdas som offer för desinformation, en ignorant högerpöbel som helt enkelt har fel och inte förstår varför.

SVT:s vd Anne Lagercrantz har talat om att det är en grupp som allmänt sett ”har lågt förtroende för institutioner”, underförstått hopplösa fall. Men med tanke på hur Sverige och det svenska samhället utvecklats de senaste decennierna är denna skepsis mot institutioner, mot eliterna som styrt och styr, inte direkt obefogad.

Läs även: Skogkär: Vänstern och public service håller varandra om ryggen