Nyhetsrapporteringen i SVT och SR har en politisk slagsida, anser uppemot en tredjedel av tittarna och lyssnarna. De missnöjda återfinns nästan enbart på högerkanten. Det är knappast en slump.
Det är valår. Och det kan med tanke på det osäkra parlamentariska läget sluta hur som helst. I vanlig ordning är det i medierna det kommer att avgöras. Numera är det utifrån medierapporteringen de flesta väljare formar sin bild av partierna, av partiledarna och av partiernas politik.
De partier som har mediernas gunst har en fördel. Inte minst de som kan räkna med det subtila stödet från public service-jättarna Sveriges Television och Sveriges Radio.
Nu hävdar stora delar av det politiska etablissemanget, främst den rödgröna delen, den del som kan räkna med detta subtila stöd, att varje påstående om att public service lutar vänster är fria fantasier.
Ändå visar undersökning efter undersökning att en relativt stor andel av dem som tar del av SVT:s och SR:s nyhetsutbud faktiskt upplever en sådan slagsida.
I årets nyligen presenterade SOM-undersökning från statsvetarna knutna till det fristående SOM-institutet vid Göteborgs universitet ingår en studie av medieförtroende och medieattityder.
Bland annat har där ställts frågor om hur de åsikter som kommer till uttryck i olika medier kan placeras på politikens klassiska vänster–högerskala.
När det gäller Sveriges Radio och Sveriges Television anser den största gruppen (41 procent i båda fallen) att de inte märkt någon lutning åt vare sig det ena eller andra hållet. 31 respektive 25 procent har ingen uppfattning alls i frågan. Nästan en tredjedel anser däremot att nyhetsrapporteringen i SVT är klart (10 procent) eller något (20 procent) vänsterlutande. För Sveriges Radios del anser 9 procent att nyhetsrapporteringen lutar klart åt vänster, 17 procent att den lutar något åt vänster.
Däremot anser endast 3 procent att nyhetsrapporteringen i SVT lutar något åt höger och 2 procent gör samma bedömning avseende SR. Andelarna som anser att nyhetsrapporteringen i SVT och SR lutar klart åt höger är så små att de knappast ens är mätbara.
När de svarande delas upp efter hur de själva placerar sig på en vänster–högerskala blir skillnaden påtaglig. Av dem som uppger att de själva står klart till höger anser 33 procent att Sveriges Radio är klart vänster i sin nyhetsrapportering. Av dem som ser sig själva som klart vänster politiskt är det bara 1 procent som anser att SR:s nyhetsrapportering har en klar vänsterslagsida.
Läs även: Skogkär: Public service gillar inte skattesänkningar
Årets Förtroendebarometer från Medieakademin ger en liknande bild. 37 procent av de svarande bedömer att nyhetsbevakningen i SR lutar klart eller något åt vänster, 39 procent säger samma sak om SVT. Endast 2 respektive 3 procent ser någon högerlutning att tala om i nyhetsrapporteringen i public service.
Som synes är det i första hand lyssnare och tittare med högersympatier som tycker att public service brister i opartiskhet, medan de som själva röstar vänster tycker att nyhetsrapporteringen i SVT och SR på det hela taget är så objektiv och politiskt opartisk som kan begäras.
På liknande sätt framgår av rapporten Medie-Sverige 2021 att personer som definierar sig själva som klart till höger också har avsevärt lägre förtroende för SVT och SR – 28 respektive 33 procentenheter – än personer som säger sig ha klara vänstersympatier.
De som vill förklara – eller snarare bortförklara – dessa besvärande fakta menar att de som är kritiska till public service låter sig styras av sina egna fördomar. Företeelsen kallas i akademiska sammanhang för fientliga medier-fenomenet. Medieforskarna Jesper Strömbäck och Bengt Johansson beskriver det så här: “människor har en tendens att uppfatta mediernas innehåll som att det missgynnar den egna sidan eller positionen och gynnar den andra sidan i en debatt eller konflikt”.
Och detta kan nog många känna igen sig i. Det är inte lätt att bortse från att de flesta människor är ideologiska varelser med bestämda uppfattningar om hur världen är och hur den borde vara.
Fast då infinner sig frågan varför det nästan enbart är personer med högeråsikter som tycker att den egna sidan missgynnas av nyhetsrapporteringen i public service? Och att nästan ingen, eller åtminstone ytterst få med vänsteråsikter tycker att det finns något att klaga på när det gäller nyhetsrapporteringen i SVT och SR, i alla fall när det gäller opartiskhet, vad beror det på?
Att den som står till vänster politiskt har en förmåga att ta ett steg bort från sin egen position och se objektivt och opartiskt på mediernas rapportering?
Som förklaring lämnar det en del övrigt att önska.
Mer sannolikt är att det faktiskt finns en slagsida.
”Opartiskhet betyder inte neutralitet. Utan det betyder att vi inte går någons ärende, vi går inte något annat än journalistikens och sanningssökandets ärende”, förklarade SVT:s ansvariga utgivare Charlotta Friborg i en intervju. Ett tämligen representativt svar från det hållet. I ledningarna för SVT och SR är det svårt att finna varken vilja att ta frågan på allvar eller tvivel på den egna förträffligheten. För att inte tala om krisinsikt.
Men när uppemot en tredjedel av lyssnarna och tittarna uppfattar nyhetsrapporteringen som mer eller mindre vänstervinklad borde det ses som ett problem hos de ansvariga för radio och tv i – som det heter – allmänhetens tjänst. Åtminstone om de vill att deras verksamhet ska betraktas som radio och tv i tjänst hos hela allmänheten, inte bara dess rödgröna delar.
