Enligt Socialdemokraterna är Sveriges och det svenska folkets säkerhet hotad om inte public service-bolagen får mer pengar. Det säkerhetspolitiska läget kräver ökade resurser till Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Allt annat vore till och med “djupt oansvarigt”, skriver partiordföranden Magdalena Andersson och Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar i Svenska Dagbladet, med adress regeringen.

För Andersson och Redar är det viktigare än någonsin med public service-bolag som har ett brett uppdrag, når hela befolkningen, kan fungera som en samlande kraft och “motverka desinformation genom verifiering och granskning av nyhetsuppgifter”. Ja, vad vore vi utan Mello och ständiga uppdateringar från Hamas.

Att socialister värnar public service i dess nuvarande skepnad, att socialister vill ge mer pengar till public service, att socialister talar ödesmättat om hot mot public service oberoende, har en enkel förklaring. Och förklaringen lyder inte omsorg om Sverige och svenska folkets säkerhet. Det är bara en förevändning. Nej det verkliga skälet är ett annat. Som en annan socialist, Karl Marx, formulerade det: Intresset ljuger aldrig.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet älskar public service framförallt av en anledning: för att Sveriges Television och Sveriges Radio – i det stora hela – skildrar Sverige och världen ur deras vänsterperspektiv.

Andersson och Redar skriver om vikten av att motverka desinformation. På vilket sätt har public service bidragit till att göra allmänheten klokare när det gäller orsakerna bakom de stigande matpriserna? Det som stannat i minnet hos den som de senaste veckorna hämtat sina nyheter från SVT och SR lär vara att det är giriga handlare som ligger bakom att priserna skjutit i höjden; det är ICA-Stigs aktieutdelning till sig själv och inte dåliga skördar i Brasilien som gjort att kaffet blivit hutlöst dyrt.

I det senaste avsnittet av 30 minuter i SVT frågades ordföranden i Svenska Freds ut. På vilket sätt är det motiverat att ägna en halvtimmes sändningstid åt vad denna perifera organisation ute på vänsterkanten anser? Programledaren Anders Holmberg säger att det handlar om att Svenska Freds står för ett helt annat perspektiv än så gott som alla andra i den svenska debatten – nedrustning istället för upprustning.

“Vi tycker det är intressant att också lyssna på sådana röster”, förklarar Holmberg.

Det låter på Holmberg som om Svenska Freds aldrig skulle få komma till tals i normala fall. Det stämmer inte riktigt. Inte när det gäller public service i alla fall. En enkel googling visar att såväl Sveriges Television som Sveriges Radio är i högsta grad intresserade av vad organisationen har att säga.

Den som letar hittar alltid avvikande röster. När det gäller nyttan av vaccin. När det gäller klimatförändringar. Och så vidare. Men det är inte slumpen som avgör vilka röster – avvikande eller ej – public service väljer att ge utrymme.

I fråga om den gröna industriella revolutionen, den som enligt politiker till både höger och vänster skulle skapa tiotusentals gröna jobb och ett aldrig tidigare skådat välstånd, har public service intresse för att hitta avvikande röster varit minst sagt klent. Inte förrän batteritillverkaren Northvolts konkurs i stort sett var ett faktum och hundra miljarder kronor eller mer gått upp i rök vaknade public service till, som i Uppdrag Gransknings program Var är batterierna?.

Bra fråga. En annan bra fråga: var höll public service hus under dessa år? In i det längsta agerade SVT och SR på det hela taget mest som en del av Northvolts pr-avdelning, som en hejaklack åt Harald Mix, Peter Carlsson och övriga i denna krets av bondfångare.

Läs även: Skogkär: Blågula blocket kommer inte att tackla public service

Det har länge funnits en påtaglig skillnad i allmänhetens förtroende för public service beroende på politisk hemvist. I den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet uppger 86 procent av dem som säger sig stå klart till vänster politiskt att de har förtroende för SVT. Bland dem som placerar sig själva klart till höger är andelen betydligt mindre, 57 procent.

I årets förtroendebarometer från Medieakademin är mönstret ännu tydligare. Av dem som placerar sig själva klart till vänster har 87 procent mycket eller ganska stort förtroende för SVT. Av dem som placerar sig själva klart till höger är det bara 33 procent som har förtroende för SVT. För Sveriges Radio är motsvarande andelar 88 respektive 40 procent.

Att Socialdemokraterna vill ge public service – de tre bolagen delar i år på närmare 10 miljarder kronor – ännu mer pengar, mer än Tidöpartierna, har sina skäl. Skäl som har allt med partiets egna, snäva intressen att göra, och mindre med landets intressen. För Socialdemokraterna är det som är bra för partiet automatiskt bra för Sverige. Intresset ljuger inte heller den här gången.

Läs även: Skogkär: Nyheter omöjliga att skilja från desinformation