Om man ska tro i tur och ordning Dagens ETC, Aftonbladet och Sveriges Television har utrikesminister Tobias Billström (M) lovat Turkiet att Sverige ska göra det till ett terroristbrott att “vifta” med flaggor från terrororganisationer som kurdiska PKK.

Det sägs att Billström utfärdat detta löfte i en intervju med den turkiska nyhetsbyrån AA. Men något sådant löfte ger Billström inte.

I intervjun, som sker på engelska, säger Billström att regeringen i början på mars kommer att lägga fram ett förslag i riksdagen om att göra det olagligt att främja eller sprida propaganda för terrororganisationer.

“It could include such a thing as flag-waving for terrorist organisations” – alltså det “skulle kunna” innefatta flaggviftande. Det är inte ett löfte. Det innebär inte att det ska bli straffbart att bara hålla upp en PKK-flagga.

I ett skriftligt svar till Sveriges Television förtydligar Billström dessutom:

”Den nya lagen förbjuder inte viftande med flaggor, men när lagen ska tillämpas kommer det att krävas olika bevis för att styrka deltagandet i en terrororganisation och där kan en flagga komma att spela roll.”

Det är knappast kontroversiellt. Snarare är det självklart att uppvisandet av en viss flagga också signalerar stöd för det flaggan representerar och symboliserar. Och det är inte heller ett synsätt som är främmande för svensk lagstiftning. Att vifta med en hakkorsflagga är ett brott: hets mot folkgrupp.

Vad det här handlar om är det faktum att Dagens ETC och Aftonbladet ogillar den sittande regeringen och Nato. Det är en till journalistik förklädd politisk kampanj som Sveriges Television – trots allt tal om “saklighet och opartiskhet” – väljer att haka på.

Att ”flaggviftande” blivit en fråga för de svensk-turkiska Natoförhandlingarna beror på att tre riksdagsledamöter från Vänsterpartiet poserade med en PKK-flagga under sommarens Almedalsvecka på Gotland i ett tämligen genomskinligt försök att sabotera Sveriges Natoansökan.

Läs även: Skogkär: Att blidka Turkiet blir inte lätt men Ann Linde (S) försöker

Sveriges hårdare attityd gentemot PKK men även andra kurdiska grupper är förvisso ett avsteg från den tidigare svenska linjen men inte något som regeringen Kristersson hittat på. Kursändringen är en direkt följd av den överenskommelse som träffades mellan utrikesministrarna för Turkiet, Finland och Sverige vid ett möte i Madrid i juni i år. För svenskt vidkommande undertecknades detta “trilaterala memorandum” av dåvarande utrikesministern Ann Linde (S).

I avtalet gör Finland och Sverige långtgående utfästelser om att ge Turkiet allt tänkbart stöd i kampen mot allt som hotar landets säkerhet. Det påtalas särskilt att Finland och Sverige inte ska ge uppbackning till den kurdiska milisen i Syrien, YPG, och dess politiska gren, partiet PYD. YPG har länge varit allierad till Nato och USA i kampen mot terrororganisationen IS i Syrien, men i den turkiska regimens ögon är YPG och PYD terroristorganisationer.

I överenskommelsen bekräftas vidare att PKK är en i Sverige och Finland förbjuden terroristorganisation och att alla former av PKK-aktiviteter ska förhindras.

När Billström i intervjun med den turkiska nyhetsbyrån aviserar en ny lag som gör det olagligt att i Sverige främja eller göra propaganda för terroraktiviteter är det helt i enlighet med denna överenskommelse.

Svensk terrorlagstiftning har länge varit full av kryphål. Det visade sig med all önskvärd tydlighet när hundratals rekryter från Sverige strömmade till terrororganisationen Islamiska statens kalifat i Syrien och Irak under 2010-talets senare hälft. Personer som när de återvände till Sverige i de flesta fall inte kunde straffas eftersom de inte begått något brott enligt svensk lag genom att ansluta sig till IS. Beskedet att lagstiftningen nu ska stramas åt ytterligare är välkommet.

Men förmodligen hjälper det inte hur väl Billström än talar om den turkiska regimen – om vilken det i ärlighetens namn inte finns mycket gott att säga – eller hur mycket mer han och regeringen i övrigt ödmjukar sig.

Strax före julhelgen besökte Billström Ankara för överläggningar med sin turkiske motpart Mevlüt Cavusoglu. “Bägge sidor närmar sig varandra”, hävdade Billström då. Cavusoglus budskap var däremot att Sverige inte närmat sig tillräckligt.

Den turkiska regimen ägnar sig åt utpressning. Och med utpressare är det oftast så att ju fler eftergifter de lyckas utverka, desto fler eftergifter kräver de.

Sverige och Finland har ett odiskutabelt säkerhetspolitiskt intresse av Natomedlemskap. Och Nato har ett lika klart intresse av ett svenskt och finländskt medlemskap. Det kommer att göra försvarsalliansen starkare. Turkiet – inte Sverige och Finland – är ett problem för Nato. Istället för att till varje pris försöka blidka Ankara bör den svenska regeringen söka stöd inom Nato. Om tunga medlemsländer som USA, Storbritannien och Frankrike diskret gör klart för Turkiet att landets sabotage av alliansens utvidgning inte uppskattas, kan det möjligen få effekt. Sannolikheten för att det ska fungera är kanske inte överdrivet stor men ändå större än sannolikheten för att ytterligare svenska eftergifter ska lösa knutarna.

Allt Turkiet kräver kan Sverige inte ge. Inte utan att frångå demokratiska och rättsstatliga principer – principer som Turkiet för länge sedan kastat överbord.

Läs även: Hjort: Byt Natostrategi