Tisdagen var ingen bra dag för Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson.

Ärligt talat var det en riktigt eländig dag.

Först tvingades hon gå till riksdagens talman Andreas Norlén och begära mer tid för att tråckla ihop sitt regeringsunderlag.

Lite nesligt med tanke på den självsäkerhet med vilken Andersson tog sig an uppgiften.

“För Vänsterpartiet finns två saker att välja mellan, antingen accepterar de mig som statsminister eller så blir det Ulf Kristersson och därmed den mest högerkonservativa regeringen som Sverige har haft i modern tid”, sade Andersson då och hänvisade till att mandatfördelningen i riksdagen ju inte ändrats sedan Vänsterpartiet förra gången, i somras, släppte fram en socialdemokratisk statsminister i form av Stefan Löfven.

Men Vänsterpartiet och dess ordförande Nooshi Dadgostar visade sig vara av en annan mening.

Och dagen skulle bli värre.

Knappt hade Magdalena Andersson lämnat presskonferensen om den kärvande regeringsbildningen förrän Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna meddelade att de tre partierna enats om ett gemensamt budgetalternativ.

Det blågula blockets överenskommelse innehåller sänkt bensinskatt och sänkt skatt för pensionärer och dem som jobbar. Rättsväsendet får mer pengar. Vården likaså.

De tre partierna har också enats om utgångspunkter för en omläggning av migrationspolitiken. Dessa är att asyllagstiftningen ska bli så restriktiv som EU-rätten tillåter, att arbetskraftsinvandringen begränsas och att fler utvisningar och avvisningar ska verkställas.

Jämfört med regeringens proposition innebär budgetalternativet att 20 miljarder kronor omfördelas, enligt Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson för Moderaterna.

Det blågula blocket förfogar över 154 mandat. Den rödgröna regeringen över 116. Liberalerna var snabbt ute och förklarade att partiet inte tänker rösta på någon annan budget än sin egen. Det betyder att Magdalena Andersson måste säkra stöd för sin budget hos både C, med 31 mandat, och V, som har 27.

Plötsligt framstod själva regeringsbildningen som det mindre av Magdalena Anderssons bekymmer. Även om hon lyckas säkra stöd för sin regering – vilket hon lär kunna – finns nu också hotet om att tvingas inleda sin tid som statsminister med att regera med det blågula blockets budget.

Det är heller inte osannolikt att det blir dyrare för regeringen att säkra Vänsterpartiets och Centerpartiets stöd när nu även budgeten hänger i luften.

Dyrare och svårare, med tanke på Centerledaren Annie Lööfs upprepade löften om att aldrig stödja en budget framförhandlad med Vänsterpartiet.

Men Lööfs löften har i och för sig kort halveringstid.

Efter tisdagens möte med talmannen löd beskedet att S-ledaren får fram till på måndag, den 22 november, på sig att säkra stöd i riksdagen.

Den 24 november ska riksdagen rösta om budgeten. Samma dag kan det också bli omröstning om Magdalena Andersson som ny regeringsbildare.

Läs även: Gudmundson: Magdalena Andersson blir en svår motståndare

Kanske trodde Magdalena Andersson att hon kunde käka Vänsterpartiet och Dadgostar till frukost.

Kanske trodde hon att Dadgostar var lika lätt att manövrera ut som Annie Lööf och Centerpartiet.

Så enkelt var det inte.

Januariavtalet är död materia men det hemsöker fortfarande Socialdemokraterna och den rödgröna regeringen.

Där fanns nämligen följande passus, “förnedringsklausulen” som den kommit att kallas:

“Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.“

Som bekant var Vänsterpartiet enligt Centerledare Lööf ett av de två ytterkantspartier som skulle ”krokas av” och inte ha något att säga till om.

Att en gång för alla visa att Vänsterpartiet inte är någons dörrmatta utan en självklar del av det rödgröna regeringsunderlaget, att vart och ett av Vänsterpartiets 27 mandat väger lika tungt som något av Centerpartiets 31 mandat, är Dadgostars mål. Sakpolitiska eftergifter från regeringens sida när det gäller exempelvis pensioner eller sjukförsäkring, är inte det primära.

Om tisdagen var en bedrövlig dag för Magdalena Andersson och den rödgröna kvartetten var det däremot en väldigt bra dag för alla som hoppas på maktskifte i valet 2022.

Det blågula blocket visar genom sitt gemensamma budgetalternativ att det även finns ett gångbart regeringsalternativ.

Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik