Regeringen har dragit igång Operation rädda Farmanbar. Efter att Kaliber i Sveriges Radio bildligt talat dragit ner byxorna på energiminister Khashayar Farmanbar (S) försöker hans statsrådskollegor efter bästa förmåga hjälpa honom att hala upp dem igen.

Den som försöker lyssna på det halvtimmeslånga programmet Elchocken och ministerns omöjliga löften utan alltför förutfattade meningar, kan inte gärna dra någon annan slutsats än att denne man inte har den blekaste aning om vad han sysslar med och ansvarar för. Kalibers granskning är i sig inte särskilt märkvärdig. Det är bra, gedigen journalistik. Men det är också allt som krävs för att visa ihåligheten i Farmanbars försök att skylla skenande och vilt växlande elpriser på Ryssland och president Putin; hans påståenden att marknaden och inget annat förklarar varför kärnkraftsreaktorer stängts i förtid; hans envisa hävdande att vindkraft kan ge oss ett stabilt överflöd av billig el inom bara några år.

Att de närmast sörjande i regeringskansliet Rosenbad också insåg att Farmanbars insats i Kaliber var ett haveri av episkt format råder det ingen större tvekan om.

Det första steget i regeringens försök till skademinimering var en fluffig debattartikel i Aftonbladet på onsdagen, undertecknad av miljö- och klimatminister Annika Strandhäll, Farmanbar själv samt näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson.

Det var ett debattinlägg rikt på floskler men fattigt på substans. Samma sak kan sägas om uppföljaren, Rädda Khashayar 2, det vill säga torsdagens pressmöte med Strandhäll och Farmanbar.

Läs även: Skogkär: En energipolitik byggd på fromma förhoppningar

Den formella anledningen till detta pressmöte var att regeringen på sitt sammanträde tidigare under dagen godkänt ändringar i Vattenfalls tillstånd för den havsbaserade vindkraftsparken Kriegers Flak tre mil ut i havet söder om Trelleborg. Ett rent rutinärende, men nu gav det Strandhäll och Farmanbar en chans att än en gång dra sina slitna talepunkter om hur fantastisk regeringens energipolitik är.

“Med regeringens beslut i dag tar vi ytterligare viktiga steg för att växla upp den gröna industriella revolutionen som just nu pågår i hela Sverige”, förkunnade Strandhäll. Detta kommer att göra det möjligt för Sverige att “leverera de klimatlösningar världen just nu efterfrågar”, fortsatte miljöministern.

“Jag är väldigt stolt över att vi nu steg för steg säkrar att Sverige ligger längst fram i klimatomställningen så att vi kan skapa de nya, gröna jobben i hela landet”, sade Strandhäll vidare.

Nej, det är enligt regeringen ingen hejd på allt fantastiskt som väntar i vindkraftsutbyggnadens spår.

“Vi ska ha mer el, vi ska ha det så snabbt som möjligt på plats och vi ska också i framtiden ha konkurrenskraftiga elpriser”, lovade Farmanbar.

Vad detta “så snabbt som möjligt” innebär mer konkret är en intressant fråga.

Apropå vindkraftparken Kriegers Flak uppgav Strandhäll att den beräknas stå färdig 2027. Dit är det fem år. Ägaren Vattenfall är dock lite försiktigare och säger att installationen ska vara klar 2029. Dit är det sju år. Då ska man dessutom ha i åtanke att regeringen godkände Vattenfalls planer för Kriegers Flak 2006. Det handlar i detta fall alltså om en process på allt som allt tjugotalet år. Något att ha i åtanke när Strandhäll, Farmanbar och andra hävdar att det tar för lång tid att bygga ny kärnkraft.

Det finns i dag ansökningar om att bygga ut vindkraft motsvarande 350 terrawattimmar, TWh, el bara i södra Sverige, enligt Farmanbar. I fjol förbrukades i Sverige 140 TWh under hela året. Det är siffror avsedda att imponera och det är väl själva poängen med ministrarnas rabblande. Men på frågan hur mycket av detta som kommer att realiseras och – framför allt – inom vilken tidsrymd, blir regeringen svaret skyldig.

“Vi har en god elmix i Sverige i dag och den ska vi värna”, enligt Farmanbar. Men det är knappast vad regeringen gör. Tvärtom.

Den grandiosa utbyggnad av vindkraft som regeringen ser framför sig kommer att totalt snedvrida balansen mellan planerbar kraft, som vatten- och kärnkraft, och icke planerbar kraft, framför allt vindkraft.

Det kommer att uppstå enorma överskott av el när det blåser, men bristen på el när det inte blåser lär bli desto påtagligare så länge det inte finns tillräckligt med planerbar kraft som kan balansera dessa svängningar.

Hur den ekvationen ska lösas med nuvarande energipolitik förblir ett mysterium. Import och export av el? Lagring av den el vindkraftverken producerar när det blåser till perioder när det inte blåser – hur då och till vilken kostnad?

Det är dags för en helt annan räddningsoperation. Operation rädda Sverige från rödgrön energipolitik.

Läs även: Skogkär: Farmanbar fabulerar om kärnkraftens förutsättningar