Energiminister Khashayar Farmanbar (S) låtsas i likhet med statsminister Magdalena Andersson (S) att marknaden dömt ut ny kärnkraft som olönsam. Men väljarna bör inte låta sig luras.
Om Sverige satsar på ny kärnkraft istället för vindkraft skulle det leda till uppemot sju gånger högre elpriser för konsumenterna, permanent, varnar energiminister Khashayar Farmanbar (S).
“Det är inte den framtid jag vill se för Sverige. Jag vill att vi ska ha mycket el, att vi ska ha den på plats snabbt och den ska vara billig. Och där löser inte kärnkraft problemet, oavsett vad man tycker om den”, sade Farmanbar i Agenda i SVT på söndagskvällen.
Farmanbar hänvisar bland annat till de omfattande förseningar och fördyringar som drabbat det nya finska kärnkraftverket Olkiluoto 3, som togs i drift strax före jul.
Eftersom det svenska och det finländska elnätet är sammankopplade borde svenska elkonsumenter se med oro på vad som väntar när Olkiluoto 3 är i full drift i juni i år.
Men på måndagen rapporterade Ekot att Olkiluoto 3 kommer att leda till stabilare elpriser även i Sverige under året, främst i elprisområde tre, dit Stockholm hör.
Och inte kommer elen att bli dyrare heller, möjligen något öre billigare per kilowattimme, enligt de analytiker Ekot varit i kontakt med.
Lite märkligt med tanke på det skräckscenario Farmanbar målar upp.
Medan energiministern förlitar sig på vilseledande anekdotisk bevisföring ger seriösa analyser en annorlunda bild.
I en rapport från Ingenjörsvetenskapsakademin, Iva, beräknas produktionskostnaden för ny kärnkraft landa på ungefär 60 öre per kilowattimme, något dyrare än landbaserad vindkraft (under 55 öre) men klart billigare än havsbaserad vindkraft.
På samma sätt fabulerar Farmanbar om förutsättningarna för att bygga ny kärnkraft i Sverige.
Den som vill investera i kärnkraften kan göra det, det finns inga juridiska hinder, men ingen har tagit fram pengarna eller ens visat intresse av att vilja investera i kärnkraften, “för den är så otroligt dyr”, enligt Farmanbar.
Läs även: Små kärnkraftverk skulle snabbt kunna ersätta Sveriges stängda reaktorer
Talepunkterna känns igen från andra rödgröna politiker. Men att inga nya kärnkraftverk byggs beror på att energifrågorna ligger i händerna på politiker som helt uppenbart inte är intresserade av ny kärnkraft.
“För att investeringar i nya kärnkraftverk ska komma till stånd krävs en politisk vilja”, konstateras det i rapporten från Ingenjörsvetenskapsakademin.
Den viljan saknas hos socialdemokraterna. Alla som trodde – eller möjligen hoppades – att den tidigare rödgröna regeringens aversion mot kärnkraft berodde på Miljöpartiet får nog tänka om. Socialdemokraterna är inte bättre.
“Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind?”, skanderades det i protesttågen i samband med den svenska kärnkraftsomröstningen 1980.
Det gäller fortfarande, även om Barsebäck är ”väck” sedan 2005.
Om de två reaktorerna i Barsebäck ersatts av nya; om inte Ringhals 1 och 2 avvecklats i förtid, hade prisbilden i södra Sverige sett väldigt annorlunda ut. Då hade regeringen förmodligen inte behövt gå ut med elpriskompensation för sex miljarder kronor till hushåll som drabbats av elprischock i vinter.
Redan i sitt installationstal, som nyvald partiordförande på S-kongressen i november, avfärdade Magdalena Andersson alla tankar på en nysatsning på kärnkraft. Det skulle leda till högre elpriser och ta alldeles för lång tid, årtionden, att bygga ut.
Vilket inte stämmer, inte något av det. Som konstaterades ovan ligger kostnaden för en kilowattimme från kärnkraft i nivå med vad det kostar att producera en kilowattimme med vindkraft. Och att bygga en ny reaktor tar inte flera decennier, en rimligare bedömning är ett årtionde på sin höjd.
Och fördelen med kärnkraft är att den kan leverera el när elen behövs, till skillnad från vindkraft som – oavsett vad man tycker om den – bara kan leverera el när det blåser.
Att bygga nya reaktorer är en stor och långsiktig investering. Ringhals 3 och Ringhals 4, som togs i drift 1981 respektive 1983, har enligt ägaren Vattenfall en förväntad livslängd på 60 år.
Enligt Energiföretagen kan elbehovet komma att öka till 240–310 terrawattimmar år 2045, vilket är mer än en fördubbling jämfört med dagens cirka 140 terrawattimmar. Det enorma behovet av fossilfri el skulle kunna innebära en ny vår för kärnkraften. Men då krävs det en långsiktighet även i politiken. Det saknas i dag.
Att hänvisa till att det är “marknaden” som avgör och att “marknaden” inte bedömer ny kärnkraft som intressant, är argument som ofta förs fram av rödgröna politiker.
Men politiken bestämmer spelreglerna på marknaden. Och spelreglerna styr lönsamheten.
Att låtsas som något annat är en förolämpning mot väljarnas intelligens.
