En uppvisning i regeringsmaktens förfall. På något annat sätt kan den senaste veckans bedrövliga, politiska cirkus inte gärna beskrivas.

Inrikes- och justitieminister Morgan Johansson (S) klarade med nöd och näppe misstroendevoteringen i riksdagen på tisdagen. 174 röstade för misstroende, en röst till hade behövts för att tvinga bort honom.

Den politiska vilden Amineh Kakabaveh, som under tisdagsförmiddagen gav olika besked var och varannan minut, bestämde sig till slut för att lägga ner sin röst. Men det krävde en offentlig försäkran av den socialdemokratiske partisekreteraren Tobias Baudin om att Socialdemokraterna står fast vid löftena i den överenskommelse som partiet och Kakabaveh undertecknade i november förra året.

Denna överenskommelse har nu blivit ett hinder på Sveriges väg in i försvarsalliansen Nato.

Av uppgörelsen framgår bland annat att Socialdemokraterna ska ”fördjupa sitt samarbete med PYD”, Demokratiska unionspartiet, det största partiet bland kurder i Syrien; att Sverige ska stödja återuppbyggnaden efter kriget i de kurdiska självstyrande områdena i nordöstra Syrien, och att PYD är “en legitim samarbetspartner” i detta arbete. “Att frihetskämpar som slagits eller sympatiserar med YPG /YPJ eller PYD klassas av vissa stats aktörer [sic] som terrorister är oacceptabelt”, heter det vidare.

Den turkiska regeringen betraktar däremot PYD och partiets väpnade gren YPG, “Folkets självförsvarsgrupper”, som likvärdiga med den även av Sverige terrorklassade kurdiska organisationen PKK.

Överenskommelsen innebär i praktiken att Socialdemokraterna lovar bort delar av svensk utrikespolitik i utbyte mot den röst från Kakabaveh som kom att säkra att Magdalena Andersson gick till historien som Sveriges första kvinnliga statsminister.

Nu har verkligheten hunnit ifatt Socialdemokraterna. Nu använder Turkiet uppgörelsen med Kakabaveh och Socialdemokraternas vänskapliga kontakter med olika kurdiska grupper i och utanför Turkiet som skäl för att hindra Sverige från att bli medlemmar i Nato.

Läs även: Skogkär: Magdalena Anderssons oansvariga hot om att avgå

Misstroendeomröstningen om Johansson, där Kakabaveh än en gång kom till Socialdemokraternas undsättning, lär inte gå obemärkt förbi i Turkiet.

Enligt uppgifter till Expressen ska Socialdemokraterna inför misstroendeomröstningen dessutom ha tagit kontakt med “inflytelserika kurdiska företrädare i norra Syrien” för att få dem att övertala Kakabaveh att inte utlösa en regeringskris. Även det lär noteras i Ankara.

”Överenskommelsen med Kakabaveh gör det nog svårare för regeringen att hitta en smidig diplomatisk kompromiss med Ankara”, säger Paul Levin, föreståndare vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet, till nyhetsbyrån TT.

Anfall är som alltid Socialdemokraternas föredragna försvarsmetod. Att begära en misstroendeomröstning mot Morgan Johansson var enligt Andersson “fullständigt oansvarigt”, rent av “oerhört” med tanke på omvärldsläget och de känsliga Natoförhandlingarna.

Men problemet är inte att högeroppositionen genom sitt yrkande om misstroende mot justitieministern satt fokus på den märkliga uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Kakabaveh. Problemet är att Socialdemokraterna över huvud taget gjorde denna överenskommelse med Kakabaveh. Svensk utrikespolitik är inget ett parti i regeringsställning ska lova bort till en enskild politisk vilde i utbyte mot hennes röst.

Möjligen var det insikten om vilken kvarnsten runt halsen överenskommelsen med Kakabaveh blivit som fick Magdalena Andersson att i torsdags tappa koncepterna och i vredesmod lova att avgå och ta hela regeringen med sig om riksdagen skulle uttala misstroende mot Johansson.

Men att hellre avgå och skapa regeringskris när Sverige – enligt Andersson själv – befinner sig i en säkerhetspolitiskt ytterst utsatt position, vore inget annat än ansvarslöst.

“Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla.” Så kommenterade en av Magdalena Anderssons företrädare som socialdemokratisk statsminister, Richard Sandler, sitt beslut att avgå för på dagen 96 år sedan.

Dagens socialdemokrati har vänt på Sandlers resonemang. För dem är det bättre att regeringsmakten förfaller än att en socialdemokratisk regering faller.

Läs även: Skogkär: En kohandel som kan kosta Sverige Natomedlemskapet