I takt med att brottsligheten blivit grövre och hänsynslösare har landets nämndemän hamnat i en allt mer utsatt situation.

“Hat, hot och trakasserier har ökat i takt med den mer våldsamma brottsligheten”, säger Stefan Blomquist, ordförande för Nämndemännens Riksförbund, till Aftonbladet.

Redan 2020 varnade samme Blomquist i ett debattinlägg i Dagens Juridik för att “landets nämndemän löper en ökad risk att utsättas för hot, hat och våld under tjänstgöring”.

Och problemen går längre tillbaka i tiden än så. 2010 slog domaren Monica Nebelius larm om att hot och trakasserier mot personal inom rättsväsendet blivit “ett växande problem som rör de grundläggande delarna i vårt demokratiska samhälle”. Hon hade då själv tvingats hoppa av ett stort kopplerimål i Malmö tingsrätt på grund av hot.

Vittnen och brottsoffer hotas och till och med mördas. Tystnadskulturen breder ut sig. Polisens utredningsarbete blir allt svårare. Åtalen kommer i växande utsträckning att bygga på teknisk bevisning, till exempel i form av filmer från övervakningskameror och avlyssning av olika slag. Att det då faller sig naturligt för den grova brottsligheten att även sätta press på dem som har att bedöma denna tekniska bevisning, juristdomare och nämndemän, borde inte överraska. Alla som utgör en länk i kedjan från brott till – förhoppningsvis – straff får räkna med att utsättas.

Länge levde ansvariga politiker i förnekelse, i denna fråga liksom i så många andra. Till sist, när det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige nått för Europa extrema nivåer gick det inte längre att blunda för verkligheten. Det den föregående, rödgröna regeringen åstadkom kan närmast sammanfattas som för lite och för sent. Det är därför inte märkligt att ett omfattande reformarbete på det rättsliga området har en framträdande plats i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna.

När utländsk polis lyckades knäcka krypteringstjänster som Enchrochat, Sky ECC och Anom som kriminella använt sig av, kom det som en skänk från ovan för en hårt pressad svensk polis. Enligt en sammanställning Polismyndigheten gjorde för ett år sedan hade informationen polisen kom över från dessa tre krypteringstjänster då resulterat i domar motsvarande totalt över 2 000 fängelseår enbart i Sverige.

Men det var tack vare att polis och åklagare i utlandet hade verktyg, lagar och därmed befogenheter som svensk polis och svenskt åklagarväsende länge saknat.

Det är bara att inse att varken lagstiftning eller de medel polis och åklagare haft till sitt förfogande varit adekvata i en tid där brottsligheten blivit så omfattande, så välorganiserad och trängt så djupt in i det svenska samhället att den blivit systemhotande.

Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma

Regeringen lägger nu fram ett lagförslag som ger polis och åklagare ökade möjligheter att använda sig av det som kallas hemliga tvångsmedel som hemlig avlyssning och hemlig kameraövervakning. Dessa tvångsmdel ska också få användas preventivt, innan ett brott skett eller utan att det finns misstankar om att ett specifikt brott kommer att ske.

Långt ifrån alla applåderar regeringens arbete. Enligt Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander är Sverige långsamt på väg mot att bli ett mer totalitärt samhälle. Regeringens politik är “repressiv, man vill gå hårt fram och väldigt snabbt fram” och det ogillar Advokatsamfundet. Förslagen om utökad användning av hemliga tvångsmedel är Edwall Insulander starkt kritisk till.

“Man skapar ett samhälle där vi människor inte kan känna oss skyddade helt enkelt och fredade. Man har rätt till ett privatliv och ett familjeliv”, sade Edwall Insulander i 30 minuter i SVT (25/5).

Många skulle nog säga att det är den grova brottslighetens utbredning som gör att människor inte känner sig trygga och fredade. Tidöpartiernas rättspolitik är utpräglat repressiv. På förekommen anledning. Det är med tanke på den situation Sverige befinner sig i ofrånkomligt.

Att även vanligt, hederligt folk riskerar att få se sin personliga integritet naggas i kanten när rättsväsendet får utökade befogenheter, går inte att förneka. Det gör inte heller Tidöpartierna:

“Dessa förslag innebär att balanspunkten mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet kommer flyttas. För oss är det inga problem att erkänna att så är fallet. Detta eftersom det är helt nödvändigt att flytta denna balanspunkt.”

Det är i sammanhang som detta populärt att varna för att Sverige är på väg ut på ett sluttande plan när det gäller inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter.

Men de flesta i Sverige oroar sig sannolikt mer för ett annat sluttande plan. Det plan som sluttar mot ett samhälle där den grova, organiserade brottsligheten vuxit sig så stark att den inte heller drar sig för att hota domare.

Läs även: Skogkär: Att gängvåldet skenar är inte ett olösligt mysterium