I Malmös råd för romsk inkludering är hälften av de romska representanterna dömda för brott. Om de föreningar de påstås representera verkligen existerar är höljt i dunkel. Politikerna föredrar att inget veta. De vill ju inte framstå som misstrogna.
För tretton år sedan, 2011, presenterade regeringen Fredrik Reinfeldt vad som kallades en samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering. Målet för strategin, som sträcker sig över två decennier, 2012–2032, är att den rom som fyller tjugo år 2032 ska ha samma möjligheter som en icke-rom.
“Hela genomförandet av strategin bör präglas av romsk delaktighet och romskt inflytande”, heter det i dokumentet, som är undertecknat av Reinfeldt och dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag (L). Den främsta målgruppen för strategin är “de romer som befinner sig i ett socialt och ekonomiskt utanförskap och är utsatta för diskriminering.”
På regeringskansliet inrättades en romsk referensgrupp. Länsstyrelsen i Stockholm fick i uppdrag att samordna och följa upp strategin. 2012 inleddes ett treårigt pilotprojekt med fem deltagande kommuner: Luleå, Göteborg, Linköping, Helsingborg och Malmö.
Så hur har det då gått när mer än halva resan mot romsk inkludering avverkats?
Att döma av den senaste årsrapporten från Länsstyrelsen i Stockholm går det rätt trögt.
“Utmaningarna med att följa upp strategin kvarstår, för både myndigheter och kommuner. Det saknas indikatorer för de olika verksamhetsområdena i strategin och både Arbetsförmedlingen och Länsstyrelsen har haft utmaningar med att ta fram uppföljningssystem.”
Positivt är i alla fall att kommunerna kan få statsbidrag till sina inkluderingsinsatser, det har varit “högt söktryck”. Samtidigt bekymrar sig många kommuner tydligen för vad som händer den dag statsbidragen försvinner.
En sak som särskilt oroar Länsstyrelsen är att anmälningarna om diskriminering och hatbrott mot romer minskar. Den fåkunnige lekmannen skulle kanske tolka detta som ett gott tecken, möjligen ett tecken på att inkluderingsstrategin och alla dessa projekt under alla dessa år haft en viss framgång. Men icke.
“Diskrimineringen av romer måste synliggöras och benägenheten att anmäla måste öka”, fastslås det i rapporten.
Den allmänna bild av romer som framträder i årsrapporten är att det rör sig om en grupp hjälplösa stackare utan egen initiativförmåga som i varje sammanhang måste ha hjälp och stöttning.
Läs även: Skogkär: På grund med Malmös värdegrund
Hur fungerar det då ute i kommunerna? I Malmö finns ett romskt råd vars uppgift är att ventilera övergripande frågor som rör den romska minoriteten i Malmö. I rådet sitter sju ledamöter - med sju ersättare - valda av romska föreningar, samt sex politiker.
Så vilka är då de ledamöter som utsetts att företräda Malmös romer? Expressens Jenny Strindlöv har granskat. Det visar sig att hälften av de 14 är dömda för brott. En av dem har dömts fem gånger under den tid hon suttit i rådet. Fyra är medborgare i Ungern men inte i Sverige och av dessa fyra är tre dömda för brott. En av dem har dömts för stöldbrott i Malmö i stort sett varje år sedan 2002.
Och vilka är föreningarna som utsett ledamöterna i rådet? “Ingen verkar veta om föreningarna som finns representerade i rådet har någon verksamhet, vad de gör eller vad de står för”, konstaterar Expressen. Malmö stad har inte ens kontaktuppgifter till samtliga de romska ledamöterna, inte ens en mejladress. Reportaget för bitvis tankarna till en Monty Python-sketch.
“Romska rådet är ingen hjälp. Vad hjälper de? De bara snackar, snackar, snackar och tiden går. De skiter i alla, det är bara blablablabla”, säger en av ledamöterna som varit med i rådet sedan starten 2018. Han vill ha hjälp att skaffa en egen lokal där man kan träffas och prata ungerska.
Ordförande i romska rådet heter Amani Loubani. Hon är socialdemokrat och kommunalråd för demokrati och mänskliga rättigheter. Loubani vet inget om föreningarnas verksamhet. Hon har aldrig besökt någon av dem. Men hon är trots det säker på att företrädarna är väldigt engagerade i frågor som rör romsk inkludering.
För tre år sedan lämnade Sverigedemokraterna rådet. Det var efter avslöjanden om att Malmö stads lokaler använts för romska rättegångar, romani kris – ett parallellt rättssystem som behandlar brottslighet och konflikter mellan romer.
Nu drar även Centern och Moderaterna öronen åt sig och kräver att rådet läggs ner.
“Helt ärligt får det vara nog nu”, säger Anton Sauer, gruppledare för Centerpartiet i Malmö, till Expressen.
Men varför spelade då M och C så länge med i den här farsen? Insåg inte politikerna i rådet – Sauer är själv en av dem – att detta råd är till för att politikerna ska se bra ut, ett politiskt korrekt spel för gallerierna. Det vittgrenade bidragsindustriella komplexet får sitt. Alla är nöjda – utom möjligen skattebetalarna som bekostar kalaset.
Malmös politiker har inte velat framstå som fördomsfulla. Eller som Loubani säger till SVT, att granska föreningarna skulle vara lite som “att utgå från misstro”. Därför har de inte genomfört några som helst bakgrundskontroller av rådets romska ledamöter eller de föreningar de påstår sig representera.
Rådet framstår som en kuliss. Ännu ett i mängden av välvilliga men misslyckade experiment i social ingenjörskonst. Men i den mån människor har fördomar mot romer lär de knappast minska av det som nu framkommit.
