En regelbaserad världsordning är bra. Men om ett sådant folkrättsligt system ska fungera måste någon se till att reglerna följs och att regelbrott får konsekvenser. Om folkrätt däremot innebär att skurksater som Iran i skydd av folkrätten kan förbereda och genomföra angrepp mot andra stater så blir folkrätten en del av problemet.
En av rösterna i den kör som fördömt USA:s angrepp med bunkerbomber mot Irans kärntekniska anläggningar tillhör Ryssland. Detta är ett “uppenbart brott mot internationell rätt, FN-stadgan och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd”, fastslog det ryska utrikesdepartementet i ett uttalande.
Sveriges tidigare utrikesminister och statsminister Carl Bildt ville inte vara sämre.
”Jag vill inte höra något uttalanden från EU om att USA har rätt att försvara sig. Det här är ett solklart brott mot internationell rätt”, förklarade Bildt myndigt.
Utöver alla andra folkrättsbrott Putinregimen gjort sig skyldig till bedriver Ryssland sedan drygt tre år tillbaka ett olagligt och fullskaligt erövringskrig mot grannlandet Ukraina. Att Ryssland då spelar indignerad försvarare av internationell rätt, förtjänar ingen annan reaktion än ett cyniskt skratt.
Vad som tagit åt Bildt är mer oklart, men han tycks av någon anledning sedan länge vara svag för regimen i Teheran. Eller så är det Bildts illa dolda avsky för Israel som talar.
På andra sidan återfinns bland andra Tysklands förbundskansler Friedrich Merz som förklarade att han inte ser någon anledning att kritisera vare sig Israels eller USA:s agerande. Vad den svenska regeringen har för åsikt i frågan är höljt i dimma – ungefär vad man kunde förvänta sig.
Folkrättsexperten Ove Bring beskriver förutsättningarna på följande sätt:
“För att hävda självförsvar måste faran vara uppenbar och en attack måste ligga runt hörnet, med missilerna förberedda och startklara”.
Det innebär i så fall att det är först när Iran försett interkontinentala robotar med kärnvapenstridsspetsar, när dessa robotar står klara i sina avfyrningsramper med mullaregimens generaler redo att trycka på avfyrningsknappen, som det är folkrättsligt legitimt att slå till. Det vill säga när det i praktiken är för sent.
Bring kan sträcka sig så långt som till att USA agerat i en gråzon.
“Jag skulle kunna tänka mig att man kunde agera legitimt enligt folkrätten mot ännu ej avfyrade kärnvapen, om man hade bevis”, säger Ove Bring.
Ingen stat med någon form av självbevarelsedrift bör anse sig vara bunden av folkrätten om det är så den ska tolkas.
En regelbaserad världsordning, en ordning där gemensamt överenskomna regler vårdade av gemensamma institutioner styr relationer mellan stater, är helt klart att föredra framför en värld där makt är rätt. Men nu är det inte så världen ser ut. En regelbaserad världsordning kräver att någon ser till att reglerna efterlevs. USA har de senaste decennierna försökt spela den rollen – med blandat resultat. Men det är trots allt att föredra att denna världspolis heter USA än att den heter Kina eller Ryssland. För någon kommer alltid att ta sig den rätten. Tro inget annat.
Läs även: Skogkär: Inte ens hitsända mördare fick Linde att höja rösten mot Iran
Irans kärntekniska program har som slutmål att göra landet till en kärnvapenmakt. Det borde vid det här laget vara ställt utom varje rimligt tvivel.
Enligt det internationella atomenergiorganet IAEA:s senaste rapport hade Iran före Israels och USA:s anfall tillräckligt med höganrikat uran för att inom tre veckor kunna framställa nio kärnvapen.
Det kärntekniska programmet har stått Iran dyrt. Landet har under decennier varit föremål för såväl ekonomiska sanktioner som militära angrepp. Miljarder och åter miljarder har de styrande i detta fattiga land investerat i att flytta det kärntekniska programmet till säkrare, underjordiska anläggningar. Och – tro det den som vill – allt detta bara för att framställa höganrikat uran till ingen nytta, eftersom höganrikat uran inte behövs för den fredliga atomenergi Iran påstår att programmet är avsett för. Däremot krävs höganrikat uran för militära ändamål i form av kärnvapen.
EU är liksom USA och Israel av den bestämda uppfattningen att Iran inte på några villkors vis får bli en kärnvapenmakt. Men vem ska förhindra det och med vilka medel? Den som tror att mullorna kan talas till rätta ska nog börja ta sin medicin igen.
Vad är det då för en stat som har folkrätten på sin sida – enligt Ryssland, Bildt och många andra?
Iran är en religiös diktatur som fängslar, torterar och mördar oppositionella, en stat vars milis dödar kvinnor för att de visar håret, en stat som hänger homosexuella från lyftkranar.
Iran är en stat med det uttalade målet att utplåna en annan stat. Staten Israel är en cancer som enligt de styrande i Iran ska skäras bort, raderas från kartan. Så har det låtit sedan den iranska revolutionen 1979.
Iran är en av världens ledande – om inte den ledande – statliga finansiären av global terror. Iran agerar i andra länder och mot andra länder med hjälp av terrorgrupper som Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon, miliser i Irak och den extremistiska Huthirörelsen i Jemen.
Iran bygger upp terrorceller i andra länder och använder sig av kriminella för att slå mot av regimen utvalda mål. Detta sker bland annat i Sverige.
Iran är ett land som tar sig rätten att döma andra länders medborgare till döden för att de utnyttjar sin yttrandefrihet – som den brittiske författaren Salman Rushdie.
För att göra en lång historia kort: Iran är en stat som för egen del struntar fullständigt i allt vad folkrätt heter. Och om denna folkrätt skyddar en stat som Iran och gör det möjligt att ostraffat agera som Iran gör, då är det folkrätten det är fel på.
