Staten skjuter till ytterligare 390 miljoner kronor till Stegras försenade och kraftigt fördyrade stålverksprojekt i Boden. Minst 80 miljarder kronor lär gå åt innan det första nästan fossilfria stålet produceras. Men det förutsätter att allt går som planerat. Den gröna omställningen är inte billig.
Det allt mer ifrågasatta stålverksprojektet Stegra i Boden beviljas ytterligare 390 miljoner kronor i statligt stöd. Pengarna kommer från Industriklivet, ett statligt program som ger ekonomiskt stöd till industrins gröna omställning.
I ett pressmeddelande kommenterade Caroline Asserup, Energimyndighetens generaldirektör, beslutet att bevilja Stegra ytterligare stöd på följande sätt:
“Svensk industri befinner sig på sin resa mot fossilfrihet. Den resan kommer att ge Sverige stora fördelar i form av ökad konkurrenskraft och minskade utsläpp.”
Det återstår att se. Hittills har den resan varit både krokig och gropig. Den upphaussade batteritillverkaren Northvolts konkurs med över 80 miljarder kronor i skulder öppnade ett finansiellt slukhål mitt i vägbanan. Här fick svenska pensionssparare se 6,4 miljarder kronor försvinna efter att AP-fonderna fått för sig att leka riskkapitalister.
Energimyndighetens lovord om Stegras fossilfria stål påminner inte så lite om hur det lät därifrån när det ekonomiska stödet till Northvolt skulle motiveras.
“De som trodde att det aldrig går att komma i kapp Asien håller alltså på att bli motbevisade – nu sätts Sverige på kartan över de som ligger i framkant inom batteriområdet.”
Stegra har tidigare beviljats 1,2 miljarder kronor från Industriklivet. Men bolaget fortsätter att gå med mössan i hand. Mycket vill ha mer. I en ändringsansökan till Energimyndigheten har Stegra ansökt om ytterligare 1,5 miljarder i stöd.
Om staten går in med pengar i bolaget så visar det att Sverige tror på projektet och då kommer privata investerare att känna sig trygga och följa efter, låter det från Stegras talespersoner. Det är som om de företag, banker och finansinstitut som sammantaget ställer miljarder kronor till Stegras förfogande skulle sakna egen analysförmåga och egen kompetens att bedöma projektets bärkraft. Kan det vara så illa? Med tanke på hur många miljarder av privat kapital som eldades upp i konkursade batteritillverkaren Northvolt är det kanske det.
Läs även: Hjort: Ekonomi möter gröna drömmar: Stegras väg mot stupet?
Berättelsen om Stegra har efter hand börjat påminna allt mer om Northvolts uppgång och fall.
Stegra grundades 2020 under namnet H2 Green Steel. Det hette först att produktionen skulle vara igång 2024. Det senaste budet är att produktionen ska kunna komma igång i början av 2027 och att det därefter dröjer ytterligare ett till ett och ett halvt år innan intäkterna överstiger utgifterna. Och ambitionerna har sänkts från fossilfritt stål till “nästan” fossilfritt.
Omkring 70 miljarder kronor har redan satsats i projektet som i dagsläget sägs vara klart till 60 procent.
I början av oktober meddelade Stegra att bolaget på grund av olika fördyringar och förseningar behöver ytterligare omkring 10 miljarder kronor i kapital. Enbart markarbetena ska enligt vissa uppgifter ha blivit flera miljarder dyrare än beräknat.
Mitt i krisen lämnade riskkapitalisten och storägaren Harald Mix – huvudaktör i Northvoltprojektet – posten som styrelseordförande i bolaget och stack till Nepal. Den nye ordföranden Shaun Kingsbury uppgav då att Stegras ledning arbetar på tre fronter. Den första är att ta in mer pengar från ägarna. Den andra att ta upp nya lån och strukturera om gamla, helt enkelt att förhandla med de trettiotalet banker som lånat ut pengar till Stegra om bättre villkor. Det tredje spåret är att få in kapital genom att sälja bolagets fasta tillgångar, som kraftnät och järnväg, för att sedan hyra tillbaka dem när produktionen drar igång.
För att vara ett projekt där allt fortskrider enligt plan – det är i alla fall vad de ansvariga lovar och försäkrar – tycks rätt mycket hänga i luften.
Förra året gick Stegra med 2 miljarder kronor i förlust. Bolagets vd Henrik Henriksson tyckte det var för lite. När pengarna rullar är det ett tecken på att projektet går framåt som det ska.
”Om vi hade haft 3 miljarder i förluster hade det varit en positiv signal”, sade Henriksson i en intervju.
På Fossilfritt Sveriges årskonferens på Berns i Stockholm den 6 november uppgav samme Henriksson att omkring hälften av de dryga 10 miljarder som bolaget behöver ytterligare var säkrade. Han avfärdade allt tal om kris. Henriksson beskrev det som att Stegra blivit en “pingpongboll” i en polariserad och politiserad debatt.
Helt fel har han inte. Svenska politiker till höger, vänster och mitt emellan har unisont utlovat både guld och gröna skogar när den svenska industrin tar ledningen i den gröna omställningen, när Sverige återindustrialiseras.
Men politiker är dåliga, för att inte säga urusla, på att bedöma om en ny teknik har framtiden för sig. Det har inte minst olika små och stora gröna satsningar visat – och det började långt, långt före Northvolt. Den som vill förskräckas kan med fördel läsa forskaren Christian Sandströms exempelsamling i trilogin om “Gröna bubblor”.
Energimyndigheten har åtminstone villkorat stödet till Stegra med att pengarna endast betalas ut om bolaget under våren kan visa att tillräckligt med kapital för att slutföra stålverksprojektet har säkrats. Det är nog tur. Det finns en uppenbar risk att staten annars kastar goda pengar efter dåliga. Det skulle i så fall inte vara första gången.
