Som femtonåring sköt han en vaktmästare som var ute och röjde snö en tidig vintermorgon. Något motiv har aldrig gått att fastställa. Offret fick livshotande skador och men för livet. Straffet för mordförsöket blev tre års sluten ungdomsvård. Som 17-åring rymde han från det Sis-hem där han placerats genom att hota personalen. Under tiden på fri fot kidnappade han och tre andra en 16-årig pojke, misshandlade denne och tvingade hans föräldrar att betala lösensumma. De fyra dömdes i januari 2019 för människorov, 17-åringen till ett års sluten ungdomsvård.

Nu, sju år efter mordförsöket på vaktmästaren och 22 år gammal, sitter han häktad, misstänkt för inblandning i ännu en skjutning i Malmö.

Redan som 14-åring förekom han i polisutredningar om bilinbrott, rån och övergrepp i rättssak. Han var vid det laget sedan länge välkänd av sociala myndigheter, som det brukar heta. Men vad hjälpte det?

Det talas mycket nu om vikten av förebyggande åtgärder. Om att hårdare straff inte hjälper eller rent av stjälper.

Enligt Magdalena Andersson (S) behövs det fler fältassistenter och “andra trygga vuxna” för att stävja våldet och “punktmarkera unga i riskzonen”. I socialdemokratiskt styrda Botkyrka kommun fick gängkriminella jobb på fritidsgårdarna. Det låter inte direkt som ”trygga vuxna”. Kanske är färre, inte fler, fritidsgårdar svaret?

Enligt Märta Stenevi (MP) är lösningen nästan ännu lättare: Det behövs fler lärare och “trygga vuxna” i skolan – återigen dessa trygga vuxna – fler områdespoliser, fler fältassistenter och socialsekreterare, en kriminalvård som rehabiliterar, förebilder, framtidstro och tillit till samhället.

Tänk så enkelt allt låter i ett Almedalstal av någon som avfärdar straffskärpningar som just enkla lösningar.

“Jag tror vi behöver mer resurser och fler program för yngre så att vi kan stoppa rekryteringen ännu tidigare”, säger Hussein Naji till Svenska Dagbladet. Naji är ungdomscoach på föreningen Processkedjan, en av alla dessa organisationer som arbetar med att få ungdomar att bryta med sitt kriminella liv.

Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma

Frågan är väl om något annat land satsat mer än Sverige på förebyggande åtgärder, behandlat unga kriminella med mjukare silkesvantar. Ändå går utvecklingen sedan flera år i helt fel riktning. Om detta tycks i stort sett alla politiska partier vara ense.

Kriminaliteten, den grova kriminaliteten, kryper allt längre ner i åldrarna. När Barnombudsmannen kräver att svenska häkten barnanpassas säger det något om sakernas tillstånd. Och, som exemplet med den grovt kriminelle unge mannen i Malmö visar, finns det individer som tycks vara oemottagliga för sociala, förebyggande insatser, även när de uppmärksammas tidigt.

Så vad talar egentligen för att mer av samma förebyggande åtgärder är svaret? Åtminstone är det svårt att tro att det kan ha någon effekt på kort sikt. Och läget blir allt mer akut när det gäller den grova gängkriminaliteten. Det är nog bara i rödgröna drömmar det finns tillräckligt många ”trygga vuxna” som kan ägna sig åt att ”punktmarkera” varje ung pojke som är på väg att hamna snett.

Regeringen tillsätter nu en utredning som ska överväga och föreslå skärpta straff för unga som begår brott. I uppdraget ingår att se över om straffmyndighetsåldern ska sänkas. Regeringen vill avskaffa ungdomsrabatten för dem som är 18 år eller äldre och ge åldern mindre betydelse för straffmätningen när 15–17-åringar begår brott. Regeringen vill också införa en ny påföljd kallad utvidgad ungdomsövervakning.

“De kriminella nätverken rekryterar 10–11-åringar, vapen och sprängmedel hanteras av 12–13-åringar och skjutningar utförs i flera fall av 14–15-åringar”, konstaterade justitieminister Gunnar Strömmer (M) vid en pressträff i samband med torsdagens regeringssammanträde.

Att ungdomar är omogna och inte fullt ut förstår konsekvenserna av sitt handlande gör dem inte mindre farliga, snarare mer. Det gör det mer, inte mindre, angeläget att få bort unga som visat sig kapabla att begå grova våldsbrott från gatorna.

Läs även: Skogkär: Att gängvåldet skenar är inte ett olösligt mysterium