Den svenska regeringen ger Ukraina ännu ett stödpaket. Samtidigt fortsätter EU:s medlemsstater att fylla på Kremls krigskassa genom köp av rysk olja och gas. En absurd situation.
Sverige skickar en tidig julklapp till Ukraina med både hårt och mjukt innehåll. Ett militärt och humanitärt “vinterpaket”, enligt statsminister Ulf Kristersson (M), värt närmare fyra miljarder kronor. Det är det enskilt största stödpaketet till Ukraina från svensk sida och i kronor räknat större än de tidigare åtta paketen sammantagna.
De hårda inslagen i paketet utgörs bland annat av ett luftförsvarssystem. Vilket ville varken Kristersson eller försvarsminister Pål Jonson (M) berätta vid onsdagsmorgonens pressmöte. Men det är “ett kvalificerat system som också varit efterfrågat av Ukraina”, försäkrade Jonson. Kristersson underströk för sin del att Sverige ”ganska exakt” följer den ukrainska prioriteringslistan på vad de själva anser att de behöver just nu.
Något som länge varit hett eftertraktat av Ukraina är artillerisystemet Archer. Före valet kallade Ulf Kristersson det “ynkligt och fegt” av Magdalena Anderssons (S) regering att inte skicka Archer till Ukraina. Än är det inte för sent för Kristersson att själv visa det mod han då efterlyste. Men det brådskar. Naturligtvis måste konsekvenserna för Sveriges egen försvarsförmåga tas med i beräkningarna när Ukraina förses med svenska vapensystem, men det som bedömdes möjligt före valet borde vara genomförbart även efter.
Pengar till de mjuka delarna av paketet, humanitärt stöd till ett värde av 720 miljoner kronor, kommer från olika anslag som inte använts under året. Att stötta Ukraina kostar stora summor. Men det finns pengar att ta av. På nära håll.
Trots den blygsamma bantning som parterna i Tidöavtalet kom överens om, kommer det svenska biståndet nästa år att uppgå till 56 miljarder kronor och totalt 168 miljarder kronor de kommande tre åren. Biståndspengar borde i det här fallet kunna användas även för militärt stöd. Kan pengar från biståndsbudgeten användas för att bekosta flyktingmottagning i Sverige – vilket skett under en lång rad år – så varför inte? En viktigare humanitär insats i vår del av världen än att se till så att Ryssland besegras militärt är svår att föreställa sig. Det är sannolikt också det enda sättet att få slut på det mänskliga lidandet i Ukraina.
Inte långt efter den tidiga pressträffen i regeringskansliet Rosenbad började flyglarmen åter ljuda runt om i Ukraina när Ryssland på nytt angrep från luften med robotar och iransktillverkade drönare.
Efter att ha förödmjukats på marken – senast genom att drivas ut ur staden Cherson i östra Ukraina – har Ryssland övergått till att från distans bedriva ett rent terrorkrig riktat mot den ukrainska civilbefolkningen. Avsikten är att framkalla en humanitär katastrof inför den annalkande vintern genom att slå ut landets infrastruktur, särskilt el- och vattenförsörjningen. Också bostadshus är en prioriterad måltavla för krigsförbrytarna i Kreml.
Under tisdagen ska närmare 100 robotar ha avfyrats mot mål i flera olika ukrainska städer, i det största luftangreppet mot landet sedan den ryska invasionen i februari.
Läs även: Skogkär: Putin vill dölja att kriget inte går Rysslands väg
Vid årsskiftet tar Sverige över som EU:s ordförandeland. Att ytterligare isolera Ryssland, diplomatiskt och framför allt ekonomiskt, måste bli den prioriterade frågan för svenskt vidkommande.
Det krig Ukraina utkämpar mot Ryssland är hela Europas krig. Det minsta Europa då kan göra är att på alla sätt stödja Ukraina. Men med få undantag är uppslutningen bakom Ukraina inte särskilt imponerande.
Det i särklass största stödet – militärt, ekonomiskt och humanitärt – kommer från USA. I förhållande till storleken på landets ekonomi är Sverige – före onsdagens paket – den femtonde största bidragsgivaren till Ukraina. Europa – läs EU – är och förblir trots alla stolta proklamationer beroende av den transatlantiska länken för sin säkerhet.
Fortfarande köper länder i EU stora mängder gas och olja av Ryssland. EU är fortfarande Rysslands främsta kund, större än Kina. Under andra kvartalet i år importerade EU 21,4 procent av all olja och 25,8 procent av all naturgas från Ryssland, enligt statistikbyrån Eurostat. Det kan jämföras med 2021, året före kriget, då 25,8 procent av oljan och 45,5 procent av naturgasen som importerades till EU kom från Ryssland. Sett till värdet av den importerade oljan och naturgasen var Rysslands andel under andra kvartalet i år 21,3 procent respektive 22,9 procent.
Även om mängden importerad rysk gas och olja som synes har minskat har prisökningarna lett till att de ryska exportinkomsterna ändå vuxit. Ända fram till oktober i år låg Rysslands intäkter från försäljning av olja och gas till EU högre på årsbasis än före invasionen av Ukraina.
Så länge denna import pågår, så länge fortsätter EU att fylla på den fascistoida ryska regimens krigskassa. På så sätt finansierar EU båda sidor i detta krig. Det absurda i detta kan var och en inse. Europa kan inte göra sig oberoende av rysk energi fort nog.
