Valrörelsen kommer att bli en lång och smutsig historia. Det är Socialdemokraterna garanter för. I vanlig ordning. De senaste dagarna har partigängare på alla nivåer med benäget mediastöd försökt piska upp en storm av indignation över att statsministerns officiella bostad, Sagerska palatset, och statsministerns officiella lantställe, herrgården Harpsund, använts som om det var en vanlig bostad och ett vanligt lantställe. Vilket Sagerska palatset och Harpsund också är, vid sidan av sina officiella funktioner.

I onsdags “avslöjade” Aftonbladet att statsminister Ulf Kristerssons dotter haft en fest för sin studentförening på Harpsund för drygt två år sedan, sommaren 2023. Samma dag kunde Svenska Dagbladet förtälja att Kristerssons hustru Birgitta Ed i juni haft en fest på Harpsund för sin syster, som fyllde 70 år. Och för ett par veckor sedan “avslöjade” Dagens Nyheter att Ed stått värd för en middag i Sagerska palatset för friskolan Europaskolan, där hon sitter i styrelsen.

Inget av detta har någon försökt dölja. Aftonbladets förment sensationella avslöjande bygger på bilder och uppgifter som hämtats från inlägg i sociala medier från festdeltagare. Birgitta Ed lade ut bilder från middagen på Harpsund på sitt eget Instagramkonto.

Att Harpsund skulle användas på det här viset hade Carl August Wicander inte tänkt sig när han 1952 donerade herrgården till svenska staten för att användas som statsministerns rekreationsbostad, hävdar diverse förståsigpåare.

Kanske inte. Men så har också samhället förändrats en del sedan 1952. Två svenska ministrar har mördats de senaste fyrtio åren. Ska statsministern och dennes familj kunna leva något som liknar ett normalt liv måste de också kunna använda de bostäder som följer med ämbetet på ett normalt sätt. Om inte annat så av säkerhetsskäl.

Skriverierna har följts av en parad av socialdemokratiska partigängare med bekymrade miner. Anders Ygeman är orolig för att värdet av en tur i den klassiska Harpsundsekan, den som utländska dignitärer brukar få ro, “devalverats” i och med studentfesten. Ardalan Shekarabi hävdar att statsministern brutit mot den statliga “värdegrunden”. Elfva Barrio, ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet, kräver att hennes förening också ska få boka Harpsund, för annars innebär det att “statsministerns familjemedlemmar får specialbehandling”. Och så vidare. Nivån på argumentationen är inte särskilt hög.

I vanlig ordning är det socialdemokratiska minnet kort och selektivt. Dåvarande statsministern Göran Persson (S) gifte sig och höll bröllopsfest på Harpsund i december 2003. Sommaren 2004 upplät Persson Harpsund för gode vännen Björn Rosengrens bröllop.

Läs även: Skogkär: Magdalena Andersson är inte rädd för att smutsa ner sig

Att Andersson och andra partiföreträdare föredrar att så långt det är möjligt prata om annat än sakpolitik och regeringsalternativ är inte förvånande.

Mycket talar för att hushållens ekonomi kommer att förbättras påtagligt under valåret. Mycket tyder på att de rödgrönas försprång i opinionen är allt annat än ointagligt. Och hur Magdalena Andersson (S) tänkt sig att sy ihop ett regeringsunderlag med MP, V och C – utan att samtidigt tvingas ge upp stora och centrala delar av partiets egen politik – framstår som en av det politiska livets stora gåtor.

Det kaos som präglade Socialdemokraternas förra mandatperiod vid makten minns de flesta väljare förmodligen fortfarande. Regeringskrisen hängde ständigt i luften. Av Socialdemokraternas omskrutna regeringsduglighet syntes inte mycket. Partiets förmåga och vilja att klamra sig fast vid makten är dock intakt.

Vilket som blir nästa indignationsnummer avsett att distrahera från de rödgrönas interna problem och bristande trovärdighet är omöjligt att förutse, men att det kommer är säkert.

Kanske återvänder Socialdemokraterna till ett kärt tema, att Tidösamarbetet utgör ett hot mot demokratin. I en famös debattartikel i DN våren 2023 skrev Andersson:

“Sverige styrs i dag av politiker som länge haft totalitära regimer som förebild, och nu ser vi hur deras drömmars totalitarism börjar ta form.”

Här talar Andersson alltså om politiker från M, KD och L.

Så sent som vid Global Progress Action Summit i London, ett ”högnivåmöte med progressiva ledare”, för en månad sedan, återvände Andersson till detta tema. Vi lever i en tid när vi måste kämpa mot högerextrema, till och med fascistiska partier, som underminerar grunden för vår demokrati, det är “en kamp på liv och död” för demokratin i Sverige och resten av Västvärlden, förklarade hon.

Efter tre år med Tidöpartierna är den svenska demokratin intakt. Det kommer den att vara på valdagen också. Det lär inte hindra Socialdemokraterna från att hävda motsatsen och än en gång försöka skrämma väljarna med att det fascistiska hotet är blott några få stöveltramp bort och endast kan avvärjas genom att Socialdemokraterna återfår regeringsmakten.

Läs även: Hjort: Sluta tramsa om fascism