I det upprörda kölvattnet efter Donald Trumps kraftmätning med amerikanska universitet hoppas Sveriges politiker på ett kompetensregn från USA. Men svenska universitet är knappast i behov av fler vänsterradikala aktivister – den grupp som har störst anledning att söka sig bort från USA.
I Sverige drömmer politiker och ledarna för de svenska universiteten om att kunna locka hit amerikanska toppforskare nu när president Donald Trump är på krigsstigen mot valda delar av den högre utbildningen i USA.
“Välkomna hit. Vi kan erbjuda tillit. Vi har akademisk frihet”, lockar utbildningsminister Johan Pehrson (L).
I en debattartikel i Dagens industri i fredags skriver Magdalena Andersson (S) och partikamraten Aida Hadžialić om hur det nu uppstått ”en möjlighet att attrahera internationell spetskompetens” och att Sverige här har “en chans att både stå upp för våra värderingar och stärka vår attraktionskraft”.
Alla låtsas de att allt var frid och fröjd på amerikanska universitet innan Trump började härja. När Trump kräver att universiteten ska agera mot den utbredda antisemitismen och stödet för terrorgrupper som Hamas och Hizbollah bland grupper av studenter, framställs detta som rena svepskäl.
Men antisemitismen och våldsförhärligandet är högst verkliga problem. Så sent som för några dagar sedan tvingades ledningen för prestigeuniversitetet Columbia i New York ännu en gång att kalla in polis, nu för att med våld häva propalestinska studenters ockupation av universitetets bibliotek. Ett åttiotal personer greps.
Det finns en idealiserad bild av amerikanska universitet, att de är platser där studenterna formas till självständiga individer, till fritt och kritiskt tänkande medborgare, en plats där den fria tanken och det fria meningsutbytet står i centrum. Och att Trump är ute efter att förstöra detta.
Oavsett Trumps syften har verkligheten inte så mycket med denna idealbild att göra.
Läs även: Hjort: Vänsteraktivismen förstör universiteten
Det finns sedan länge omfattande problem med politisering av amerikansk forskning och högre utbildning. Detta hot mot den akademiska friheten kommer till stor del inifrån.
Vänsterns övervikt i lärarkåren är många gånger monumental. De lärare som identifierar sig själva som konservativa utgör en liten minoritet, på universitet som Yale och Harvard rör det sig om några få procent.
De senaste decennierna har en svartlistningskultur – cancel culture – spridit sig på amerikanska universitet. Knappast någon som intresserat sig för frågor om yttrandefrihet kan ha missat det. Innebörden av denna svartlistningskultur är att personer med för vänsterradikala grupper oönskade åsikter och värderingar hindras – även rent fysiskt – från att komma till tals, eller får sina framträdanden saboterade genom aggressiva protester. Inte sällan ger radikala lärare och andra universitetsanställda dessa aktioner sitt stöd. Många gånger sker det med hänvisning till att de som ska bojkottas får vissa studenter eller grupper av studenter att känna sig otrygga.
Dessa svartlistningskampanjer påminner inte så lite om den kinesiska kulturrevolutionens offentliga förföljelse av personer med misshagliga åsikter – verkliga eller uppdiktade.
Organisationen The National Association of Scholars har sammanställt en lista över lärare och andra universitetsanställda som på olika sätt blivit svartlistade – och som en följd av detta utköpta, sparkade eller på andra sätt borttvingade – av ideologiska skäl. I november förra året fanns närmare 300 namn på listan.
På många håll finns en utbredd antisemitism som gör dessa lärosäten till en för judiska studenter fientlig miljö.
I en artikel i Kvartal beskriver Henrik Schildt Lundberg sin tid på prestigeutbildningen School of Foreign Service vid universitet Georgetown. Han berättar bland annat om hur universitetets personal och studenter öppet hyllade Hamas och massakern den 7 oktober.
Vid en utfrågning inför den amerikanska kongressens utildningsutskott i december 2023 fick presidenterna vid tre av USA:s främsta universitet, Harvard, University of Pennsylvania samt Massachusetts Institute of Technology, frågan om den som uppmanade till folkmord på judar bröt mot respektive universitets regler om mobbning och trakasserier.
Svaret borde vara självklart, kan tyckas. Men så var inte fallet.
“Det beror på sammanhanget”, löd svaret med smärre variationer från samtliga tre.
Från att inrätta “trygga rum”, införa “triggervarningar” under föreläsningar och ingripa mot “mikroaggressioner” till att trivialisera rop på folkmord kan steget tyckas långt. Men i dagens amerikanska akademiska miljö är detta fullt möjligt.
Utbildningsminister Pehrson, oppositionsledare Andersson och andra med dem hoppas att Trumps framfart ska göra så att ett akademiskt kompetensregn drar in över våra breddgrader. Men Sverige behöver inte fler vänsterradikala aktivister på universiteten, inte mer indoktrinering i namn av genomideologiserade discipliner som genusvetenskap, kritiska vithetsstudier, postkolonial teori och närliggande fält inom samhällsvetenskap och humaniora. Svenska universitet har inte behov av en påfyllning av antisemiter och Hamassympatisörer som, har det visat sig efter den 7 oktober, finns i övermått på amerikanska universitet.
Ty det är knappast ledande forskare inom det som kallas STEM, naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik – och som Sverige tveklöst skulle behöva – som känner marken bränna under fötterna när Vita huset nu sätter press på universiteten och drar in federala anslag.
