Skogkär: Ljus i tunneln men en bra bit kvar till öppningen

I Stockholms län har dödsskjutningarna halverats över den senaste treårsperioden. Under 2022 registrerades 119 skottlossningar mot 29 i år. Så här långt. Antalet dödsskjutningar uppgick till 27 då mot elva i år.

“Vi har lagfört flera och gripit många av anstiftarna utomlands och det påverkar siffrorna”, säger biträdande regionpolischefen Tobias Bergkvist till SVT.

Valåret 2022, efter åtta år av rödgrönt styre, kulminerade dödsskjutningarna i Sverige. Förhoppningsvis. Det året sköts 66 människor till döds i hela landet. Antalet avlidna i år är 43 så här långt.

Från januari 2017, när Polisen började föra statistik, till december i år har det skett totalt 2 878 skottlossningar som resulterat i 414 döda och 946 skadade. Siffror som för inte så många år sedan hade betraktats som helt osannolika.

Att det gått åt rätt håll sedan 2022 är goda nyheter. Läget är bättre. Men det är långtifrån bra. Sverige ligger fortfarande kvar på samma höga nivåer som före toppåret 2022: ett drygt fyrtiotal döda om året.

Och sprängdåden visar inga tecken på att minska. Tvärtom. Under årets första elva månader utfördes rekordhöga 181 bombdåd, enligt Polisens statistik.

Den svenska, importerade gängkriminaliteten har utvecklats till en exportvara. Det gäller inte minst sättet att använda sig av barnsoldater.

“Vi ser att det sprider sig som en löpeld, det är inte längre ett svenskt problem utan ett europeiskt”, säger Andy Kraag, chef för det europeiska centret för organiserad brottslighet vid Europol i Haag till SVT.

Det var i mitten av 00-talet som det dödliga skjutvapenvåldet började öka i Sverige. Tio år senare hade utvecklingen tagit fart på allvar. Polisen mer eller mindre tappade kontrollen.

Men när dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S), han som redan 2017 försäkrade att regeringen var på väg att knäcka gängen, efter valförlusten 2022 summerade sina insatser var han ändå belåten:

“Sett i efterhand när man ser på allt det vi har gjort så hittar man nog inga exempel på andra regeringar som har gjort mer.”

Läs även: Skogkär: Det svenska gängundret

På onsdagen hade justitieminister Gunnar Strömmer (M) bjudit in företrädare för de övriga riksdagspartierna till samtal för att informera om regeringens arbete mot den grova brottsligheten. Regeringens offensiv mot gängen ska fortsätta och intensifieras, lovade Strömmer efter mötet.

Alla partier är välkomna att hoppa på det tåget, förklarade justitieminisern, men tillade att tåget “inte kommer att stå kvar på stationen och så att säga vänta in de som vill minst.”

Socialdemokraterna vill gärna hoppa på tåget men främst för att kunna växla in det på ett sidospår som innebär att frågan om brott och straff inte blir en stridsfråga i valrörelsen. Partiordföranden Magdalena Andersson och partiets rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho vet mer än väl att deras primära regeringsunderlag i form av Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en annan och naivare syn i dessa frågor. Det är så det senaste socialdemokratiska förslaget, om en tioårig rättspolitisk pakt mellan S och M, ska uppfattas. Ett annat syfte är förstås att slå in en kil i Tidösamarbetet, något S strävat efter under hela mandatperioden, på alla upptänkliga områden. Det hela är tämligen genomskinligt.

Strömmers svar blev också det enda rimliga: ett artigt tack, men nej tack. Han kan luta sig mot ett stabilt regeringsunderlag i riksdagen. Andersson och Carvalho tvingas ta stöd mot ett duschdraperi.

Socialdemokraterna har i rättspolitiken bedrivit ett närmast desperat trianguleringsarbete, lagt sig så nära regeringens politik som möjligt i hopp om att kunna göra kriminalpolitiken till sin fråga, där de har högst förtroende.

Särskilt många egna idéer tycks dock partiet inte ha. Kritiken mot regeringen och Tidöpartierna går nästan helt ut på att de saknar en politik för att förebygga brott och bryta nyrekryteringen till gängen, inte minst av barnsoldater.

Problemet är att förebyggande insatser låter humant och bra men att det inte är mycket bevänt med effektiviteten. Detta visar sig gång på gång. Som nu med den tolvåring som är misstänkt för ett mord i Malmö. Bland det lilla som framkommit om pojkens bakgrund är att han är välkänd av socialtjänsten och bland annat varit placerad i ett familjehem. Sverige har sedan urminnes tider – nästan – prioriterat förebyggande insatser och ändå har utvecklingen blivit som den blivit.

De få idéer Socialdemokraterna trots allt har känns allt annat än genomtänkta. Som nu senast förslaget att sätta fotboja på barn ner till sex års ålder.

På torsdagen presenterade regeringen ett nytt paket med straffrättsliga förslag avsedda att skydda samhället mot allvarlig brottslighet. Det ska bli straffbart att rymma. Reglerna för villkorlig frigivning skärps. Återfall i brott ska ges större betydelse vid straffmätningen. Permissionsreglerna för intagna med kopplingar till grov brottslighet ska skärpas.

Regeringen ligger inte på latsidan. Och oppositionen har inte mycket att komma med. Men om Tidöpartierna ska ha en chans att regera vidare behöver de kunna övertyga en majoritet av väljarna om att Sverige åtminstone har det värsta bakom sig. Där är vi inte än.

Läs även: Skogkär: Gängens barnsoldater ännu en utmaning ingen såg komma