Skogkär: Människor litar på den som liknar dem
Tilliten är fortfarande hög i Sverige. I alla fall på ett allmänt, övergripande plan. Men när det gäller tilliten i mer lokala sammanhang där frågan om man kan lita på andra också får en mer konkret innebörd och de andra rent av ett ansikte, syns en tydlig minskning över tid. Mångfald är den faktor som ligger närmast till hands för att förklara utvecklingen.
Sverige brukar beskrivas som ett land där tilliten människor emellan är hög jämfört med andra länder. Och så är det fortfarande, enligt Gemenskapsbarometern från Uppsala universitet.
När det gäller den generella tilliten, på samhällsnivå, verkar denna hålla sig relativt stabil över tid. Däremot sjunker tilliten på lägre nivåer när frågan om vem det går att lita på blir mer konkret: Invånare i samma kommun? Boende i samma område? Grannar?
Variationen mellan och inom kommuner är stor. Att ta tunnelbanan i Stockholm från Södermalm till Rågsved beskrivs i rapporten som att göra en tillitsresa från det tillitsfulla Norden till ett misstänksamt Sydeuropa.
“Det råder så stora skillnader på lokal nivå att vi nästan inte kan tala om ett Sverige längre”, säger Lars Trägårdh, gästprofessor vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, och den som leder arbetet med Gemenskapsbarometern, i ett pressmeddelande.
“Negativa samband mellan etnisk mångfald, ekonomisk ojämlikhet och social tillit är väletablerade – både i studier som jämför länder och i regionala jämförelser”, konstateras det i rapporten. På svensk kommunnivå syns dock inget samband mellan generell tillit och ekonomisk ojämlikhet. Däremot syns ett negativt samband mellan generell tillit och mångfald. När tilliten mäts inom en kommun blir sambandet mellan mångfald och lägre tillit ännu tydligare. Det finns också ett tydligt samband mellan generell tillit och otrygghet kopplad till kriminalitet. Något som knappast kan förvåna.
Resultaten i Gemenskapsbarometern stämmer väl överens med vad den amerikanske statsvetaren Robert D Putnam kommit fram till i sin forskning. Putnams studier av hur etnisk blandning i amerikanska samhällen påverkar tilliten ger ganska nedslående resultat för alla förespråkare av mångfald. Mångfald tycks skapa anomi, det vill säga normlöshet, och social isolering. Putnam beskriver det som att människor “hukar” eller sluter sig inom sitt skal, som sköldpaddor. En av de slutsatser Putnam drar är att ju större den etniska mångfalden är bland de människor vi bor med, desto mindre tycks vi lita på dem.
Sambandet finns där, det är tydligt, men om det också är ett orsakssamband, att av mångfald följer minskande tillit, är omtvistat. Åtskilliga studier har visat på negativa effekter av mångfald i olika kontexter som grannskapsområden, bostadshus och klassrum. Var och en får dra sina egna slutsatser utifrån en, som det brukar heta, helhetsbedömning.
Mångfaldsförespråkarna tror på det som i forskningen kallas kontaktteorin, det vill säga att om bara människor möts i olika sammanhang, så kommer de också att inse att alla innerst inne är lika även om de är olika. Fördomar och negativa attityder kommer då att försvinna. Därför är en stad som Malmö närmast besatt av att skapa “mötesplatser”. Att människor vill mötas över alla gränser ses å ena sidan som naturligt och självklart, å andra sidan måste dessa möten arrangeras av utomstående med olika medel. För som det heter i rapporten: “det är en utmaning att uppfylla kontaktteorins villkor i det verkliga livet”.
En av den amerikanske poeten Robert Frosts mest kända dikter heter Laga mur, Mending wall. Den handlar om två grannar som har en årlig ritual där de gemensamt lagar den stengärdsgård som separerar deras respektive ägor. Det som skiljer dem åt, muren, är också det som förenar dem. I övrigt har de av dikten att döma ingenting gemensamt. I dikten upprepar en av männen att “bra gärdsgårdar gör goda grannar”.
När Socialdemokraterna nu talar om att segregationen måste brytas och befolkningen blandas, infödda och invandrade, är deras lösning att riva alla gärdsgårdar. Ekonomiska och fysiska avstånd som skiljer människor åt ska överbryggas. Det som enligt mannen i Frosts dikt gör goda grannar, ska bort.
Uttryck som att kaka söker maka och att lika barn leka bäst fångar en gammal och sannolikt evig sanning: att människor trivs bäst med dem som liknar dem själva, dem med vilka de delar språk, kultur, bakgrund, erfarenheter och livsåskådning i bred bemärkelse. Ytterst sällan är det en fråga om hudfärg.
Invandrare i alla länder, även Sverige, tenderar att söka sig till sina landsmän. Och i områden där invandrarna gradvis blir fler märks snart en flyttvåg bland de infödda svenskarna. Forskning har visat att inrikes födda börjar flytta ifrån eller undvika att flytta till ett bestämt bostadsområde när detta har nått en viss andel invånare födda utanför Europa. Var gränsen går varierar från stad till stad och område till område, men statistiskt så ligger brytpunkten runt 4 procent utomeuropéer.
De som kan rösta med fötterna gör det och de lägger inte sin röst på mångfald.
Även om Socialdemokraterna skulle lyckas med sin föresats att via bostadspolitiken tvinga befolkningen att blandas – ytterst lite talar för det – så lär effekten inte bli den eftersträvade: harmoni och förståelse över etniska och kuturella gränser.
Segregationen är inte problemet, det är den lösning människor har funnit inför en mångfald de inte bett om och upplever som negativ.
