EU har skådat in i framtiden och sett att både naturgas och kärnkraft har åtminstone en begränsad framtid i en grön, hållbar ekonomi. Det är inte fel, även om det retar en del.
Den europeiska unionen har sina principer. Och skulle dessa inte passa så har EU andra. Vilket kan vara praktiskt. Ibland är det också tur.
Så kommer det sig att naturgas, till skillnad från andra fossila bränslen, enligt EU-kommissionen i fortsättningen kan betraktas som hållbart och lämpligt att investera i, ja närapå grönt.
Detta är i och för sig en klok hållning även om de många kritikerna har rätt i att logiken haltar.
Men nu är Tyskland, den europeiska unionens tyngsta medlemsstat, helt beroende av naturgas för sin energiförsörjning. Och i EU blir det i regel som Tyskland vill.
Fast inte alltid. Tyskland har de senaste åren panikavvecklat sin kärnkraft och vill tydligen gärna se övriga EU göra samma misstag. Men EU:s näst mäktigaste land, Frankrike, tror på kärnkraftens framtid. Det är sannolikt en viktig förklaring till att kommissionen kommit fram till att även investeringar i detta energislag kan ses som hållbara, åtminstone fram till 2045.
De klimatpolitiskt renläriga år så klart missnöjda med både det ena och det andra. Det är inte många energislag utöver sol, vind och möjligen vatten som finner nåd i deras ögon.
Men här finns andra faktorer än klimatet att ta hänsyn till.
Kärnkraften behövs för överskådlig tid. Utan den skulle EU:s beroende av rysk naturgas och av den ryske presidenten Vladimir Putins välvilja öka ytterligare. Redan i dag kan Putin med en enkel vridning på gaskranen få elpriserna i EU att rusa i höjden. Och Putin är, om inte alla redan insett det, ingen vän av EU. Att ytterligare befästa detta beroende vore säkerhetspolitiskt oansvarigt.
Dessutom behövs också baskraft i elsystemet, energislag som är planerbara och kan leverera el när den behövs, inte bara när solen skiner och det blåser. Utan kärnkraft är det vädrets makter som styr. Det är inte mycket bättre än att vara utlämnad åt Putins välvilja.
Läs även: Tjeckien fasar ut kol för kärnkraft
Efter mycken vånda presenterade EU-kommissionen på onsdagen det formella förslaget om att lägga naturgas och kärnkraft till listan över investeringar som kan räknas som miljö- och klimatmässigt hållbara, den omtalade taxonomin.
Syftet med taxonomin är att styra pengar till projekt och energislag som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Taxonomin är en del av EU:s arbete för klimatomställning med det övergripande målet att uppnå klimatneutralitet år 2050. Från detta år ska EU:s medlemsstater inte längre bidra till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären ökar.
Motståndet mot att ge klartecken för naturgas och kärnkraft har varit ihållande och högljutt. Även EU-kommissionen var från början emot att klassa dessa båda energislag som hållbara, men fick ge sig.
Nu går förslaget vidare för påseende till EU-parlamentet och Europeiska rådet, som utgörs av medlemsländernas stats- och regeringschefer. Att kommissionens förslag kommer att passera dessa instanser ograverat är inte givet.
Den svenska hållningen i frågan har varierat med dagsformen. Det slutgiltiga budet är att regeringen “på ett allmänt, övergripande plan anser att kärnkraften är hållbar till sin natur”, enligt vad finansmarknadsminister Max Elger (S) sagt till TT. Naturgas gillas däremot inte.
En helt annan fråga är vilken betydelse taxonomin kommer att få. Det rör sig om en vägledning, om rekommendationer som ska hjälpa investerare att satsa sina pengar rätt. Det har varit väldigt mycket väsen med tanke på hur lite ull det handlar om.
Det stora problemet med dessa politiskt framförhandlade skrivbordsprodukter är att de sällan har den långa hållbarhetstid som upphovsmakarna föreställer sig.
Taxonomin är avsedd att fungera som en guide för investerare, företag och organisationer. Men teknikutvecklingen står inte still och händelser i omvärlden kan betyda att den som följer kartan plötsligt inser att den har föga likhet med terrängen.
