När det finns grupper av utlandsfödda där nästan hälften av männen mellan 30 och 34 år lagförts för brott är det svårt att avfärda kriminalitet bland invandrare som ett marginellt fenomen.
Att det finns ett samband mellan invandring och brottslighet har i decennier dömts ut som en rasistisk myt. Samtidigt har studie efter studie visat att personer med utländsk bakgrund oftare är misstänkta för brott, oftare är dömda för brott, och upptar en oproportionerligt stor andel av landets fängelseplatser.
Det som avfärdats som rasistisk mytbildning har gång på gång visat sig stämma med verkligheten, det har kunna beläggas statistiskt. Till högen av rapporter som bekräftar detta samband kan nu läggas ytterligare en undersökning. Det är den danska nättidningen Kontrast som bett svenska Brottsförebyggande rådet att ta fram statistik över hur många män i Sverige i åldern 30–34 år som under sin livstid – räknat från 15 års ålder – lagförts för brott mot brottsbalken. Med lagföring menas att de dömts för brott eller fått strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse utfärdad av åklagare.
När invandrares brottslighet kommer på tal är en vanlig invändning att de flesta människor inte är kriminella, oavsett var de är födda. Det är sant, men det är en sanning som förvirrar mer än förklarar. Studien som tagits fram för Kontrasts räkning visar även den att en majoritet av dem med utländsk bakgrund i den undersökta gruppen inte lagförts för brott. Men det är inte alltid någon stor majoritet.
Bland männen födda i det som ofta kallas Mena – Mellanöstern och Nordafrika – har omkring en av tre lagförts någon gång. Störst andel lagförda finns bland personer födda i Central-, Väst- och Sydafrika, 45,5 procent, nästan hälften.
Genomsnittet för alla födda utanför Sveriges gränser med två utrikesfödda föräldrar hamnar på 28,3 procent. Närmare var tredje utlandsfödd man i åldern 30-34 har alltså lagförts för brott vid minst ett tillfälle.
För personer födda i Sverige med två utlandsfödda föräldrar eller en utlandsfödd förälder är andelen lägre, 23,4 procent respektive 18,0 procent. Bland personer födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar uppgår andelen lagförda till 12,7 procent.
Det innebär att det i vissa fall är tre, fyra gånger vanligare att en person född i utlandet med två utrikesfödda föräldrar lagförs än att en person med helsvensk bakgrund lagförs.
Läs även: Erik Nord: Ingen hemlighet att gängkriminalitet är kopplad till migration
Vad statistik visar beror på vilka variabler som används och hur urvalet avgränsas. Statistik över hur många som är misstänkta eller dömda för brott under ett år kan ge en helt annan bild än om en grupp studeras över en längre tidsperiod. Alla som begår brott begår inte brott varje år – de blir åtminstone inte lagförda varje år.
Män i åldern 30–34 år är inte representativa för alla som kommer från ett visst land eller har sin bakgrund där. Men de allra flesta brott begås av män, det gäller omkring 80 procent av de grövre brotten. Och personer i åldern 30–34 år har inte sällan klarat av sina mest brottsaktiva år. Det är därför en intressant grupp att titta närmare på.
Emellanåt hänvisas till hur liten andelen misstänkta för brott är i relation till totalbefolkningen. Förra året var enligt Brå drygt 192 000 personer misstänkta för brott. Det motsvarar 1,8 procent av befolkningen. 98,2 procent av befolkningen misstänktes alltså inte för något brott. Då framstår kriminalitet kanske inte som ett direkt överhängande problem. Fast då tas ingen hänsyn till att detta bara är en ögonblicksbild som gäller ett enstaka år – alldeles bortsett från att en jämförelse med totalbefolkningen blir vilseledande eftersom alla som är under 15 år, och därmed inte straffmyndiga, också ingår där.
Att invandring bidragit till att öka brottsligheten i Sverige – eller bidragit till att den inte minskat – borde stå bortom varje rimligt tvivel. De som är inblandade i de gängkrig som de senaste åren skördat hundratals dödsoffer har med få undantag utländsk bakgrund, bara för att ta ett exempel.
Det borde vid det här laget också stå klart att socioekonomiska faktorer – låga inkomster, låg utbildning – inte räcker som förklaring. Då hade inte skillnaderna i brottslighet varit så stora mellan olika invandrargrupper från olika länder och med olika kulturell bakgrund.
Men även om socioekonomiska faktorer skulle vara hela förklaringen till överrepresentationen försvinner inte sambandet. Framför allt förändrar det inte situationen. Svensk social ingenjörskonst har visat sig oförmögen att lösa problemen.
Genom invandringen har politikerna skapat en underklass i Sverige, en segregerad underklass med etniska och kulturella förtecken. En underklass med i vissa grupper skrämmande stor överrepresentation när det gäller brottslighet. Det väsentliga nu borde vara att inte fortsätta att fylla på denna underklass genom mer invandring. Annars är förutsättningarna för att komma tillrätta med denna kriminalitet små.
Men för att det ska hända, för att politiken ska byta riktning, krävs helt uppenbart ett maktskifte. Med en socialdemokratisk regering beroende av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern kommer invandringen att fortsätta i nuvarande eller ännu högre takt. Utanförskapet kommer att växa. Och kriminaliteten som gror i utanförskapet kommer att nå nya, skrämmande nivåer.
Läs även: Integrationspolisen: Vi har låtit kriminella nätverk breda ut sig
