Strax före tio på fredagskvällen small det i Malmöstadsdelen Rosengård. En sprängladdning av något slag exploderade utanför entrén till ett flerfamiljshus.

På morgonen samma dag hittade polisen en bomb i en trappuppgång i andra änden av staden, i det nya området Limhamns Sjöstad.

Explosionen i flerfamiljshuset i Rosengård hördes över stora delar av staden. Porten sprängdes bort. Ett stort antal lägenhetsfönster krossades. Ingen människa fick fysiska skador.

Bomben i Limhamns Sjöstad detonerade aldrig utan kunde tas om hand av polisens bombtekniker.

Malmö är sedan decennier en extremt segregerad stad. Kommunens politiker talar om att bryta segregationen och “bygga staden hel”, om att bygga en “blandstad”, där flerfamiljshus, villor och radhus, hyres- och bostadsrätter, blandas i ett och samma område.

“När vi nu bygger nytt är vi väldigt måna om att boendeformerna ska blandas och att människor ska hitta sina nya hem utan sociala eller fysiska barriärer”, summerade Andreas Schönström (S), tekniska nämndens ordförande, i en intervju häromåret för Expressen. Det är viktigt att inte upprepa “gamla misstag” från när stadsdelar som Rosengård och Holma byggdes, förklarade han.

Det mest påtagliga resultatet så här långt – utöver att staden växer så det knakar – är att problem som tidigare huvudsakligen var förknippade med Malmös “utsatta” delar börjat sprida sig till stadens traditionellt mer välmående och lugna områden som Limhamn. Befogat eller ej – i den mindre politiskt korrekta folkhumorn kallas Limhamns Sjöstad numera Rosengård by the Sea.

Läs även: Åberg: Bilderna av Malmö är bilderna av Sverige

Snart tio år har gått sedan Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö lämnade sin slutrapport. Där konstateras att en växande boendesegregation är ett av Malmös mest centrala problem: “Det är tydligt att Malmös socialt och ekonomiskt mest utsatta befolkning till stor del bor i miljonprogramsområden”.

För drygt tre år sedan talade kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) om att Malmö ska vara “en förebild för att bryta segregation” – med andra ord gå från avskräckande exempel till raka motsatsen. Det är onekligen ingen dålig ambition.

Än så länge är det inte mycket som tyder på att Malmö kommit närmare detta mål. Men en ny kommission har i alla fall sett dagens ljus: Tillväxtkommissionen för ett inkluderande och hållbart Malmö.

Nyligen presenterade Tillväxtkommissionen sin första delrapport, Malmös arbetsmarknad och arbetslöshet – vad förklarar skillnaderna mot riket? Även här är det segregationen – boendesegregationen – som lyfts fram som den kanske främsta förklaringen.

Arbetslösheten är högre och sysselsättningen lägre bland invandrare. Det gäller generellt i hela Sverige. Men att Malmös arbetslöshet stadigt ligger ungefär sju procentenheter över riksgenomsnittet antas enligt rapporten till stor del bero på att de invandrartäta områdena i Malmö är invandrartätare än i andra städer med hög eller högre andel utrikesfödda. Som det heter i rapportens sammanfattning: resultatet tyder på “att en hög andel utrikes födda främst är ett problem när detta också medför en stor koncentration av utrikes födda i vissa delar av staden”.

Slutsatsen blir då att om bara de arbetslösa invandrarna spreds ut jämnare över staden så skulle arbetslösheten i gruppen minska. Det känns inte helt övertygande. Rapportförfattaren Martin Nordin, docent vid Lunds universitet, konstaterar också att det är svårt att skilja effekterna av andelen utrikes födda respektive invandrartäthet från varandra.

Resonemanget känns annars igen från den pågående debatten om skolan, skolsegregationen och sjunkande kunskapsresultat. Om bara lågpresterande och högpresterande elever blandas så kommer kunskapsresultaten att förbättras för alla. På samma sätt ställs hoppet som synes till att arbetslöshet, fattigdom och sociala problem i största allmänhet ska försvinna eller åtminstone minska påtagligt bara de sprids ut, geografiskt eller på annat sätt.

Politikerna griper ständigt efter nya halmstrån när de försöker komma tillrätta med följderna av en havererad migrations- och integrationspolitik. Men verklig integration är inte något som kan tvingas fram, eller manipuleras fram med hjälp av social ingenjörskonst. Vare sig bland invandrade eller bland infödda. Den uppstår frivilligt och spontant. Eller inte alls.

Läs även: Skogkär: Fåfängt hopp om ett slut på skolsegregationen